Nu har det gått en dryg vecka sedan jag plötsligt blev ett helt år äldre, och det känns typ som att jag firat min födelsedag sedan dess.
Jag var inställd på att spendera två dagsetapper i bil på en resa mot ett för mig ganska eftertraktat resmål. På min födelsedag gav jag mig av på denna långa och in-i-minsta-detalj planerade resa, men jag hann bara åka sträckan Falun-Avesta innan det tog stopp. Planen var en kort tårtpaus med familjen. Men det blev en ganska mycket längre paus. Mitt eftertraktade resmål hade nämligen redan förflyttat sig de där 1800 kilometrarna jag tänkt ta med bilen. Blev milt sagt extremt ställd, och samtidigt fantastiskt glad. Och sedan under veckan som gick så var det mesta svårslaget. Hann besöka min kära faster i (strax utanför) Göteborg. Tittat på GP och linjelopp i Göteborg. Agerat supporter och fått langa min första vattenflaska till en cyklist i en klunga. Fått glädjas med personer som tagit pallplatser och segrar på cykeln. Och för att inte tala om vädret. Vilken sommar vi fick!.. Hehe.
För dig som spänt läser och undrar hur det gått för mig nu med min hals efter operation och så… så kan jag meddela några glada nyheter. Sårytorna efter operationen har läkt fint. Det är lite stramt där bak i halsen när man gapar, men annars ser jag bara positiva effekter. Till exempel som att jag kan andas ordentligt.. Inser att jag fått anstränga mig med det tidigare. Nu kan jag andas mer och smidigare genom både munnen och näsan. Dessutom har jag blivit av med mina våldsamma snarkningar om nätterna. Förhoppningsvis drar jag dessutom på mig färre småinfektioner framöver. Men oavsett om jag blir kvitt dem eller ej så har operationen och dess resultat hittills varit en great success.
Och vad kommer ske härnäst? Upptrappning av träning och bli kvitt min dåliga form kanske.. Det låter väl smart? Det är inte helt lätt dock. Att till exempel sätta sig på cykeln och tänka ”kort och lätt rullpass” när man typ inte cyklat sen februari, och så råkar man känna sig pigg.. och det ena leder till det andra.. och så plötsligt har man tagit i för hårt. Eller cyklat för länge. Skärpning!
Med det sagt så tänker jag mig att jag kanske ska ta och ställa upp i Skandis GP (seniorklass..) i Uppsala på söndag. Det är ju en superkul cykeltävling. Och det låter väl helt i stil med vad jag nyss ordinerade mig själv att göra i stycket ovan?.. Men äsch.. Skandis GP är ju så kort, bara 15 små varv. Och man kanske kan ligga längst bak i klungan och ta det lite lugnt? Vet att jag låter lite oproffsig och kanske en smula dum i huvudet. Men är ändå sugen.
Om jag kör Skandis GP så kommer det i alla fall bli på min BMC Teammachine SLR01. Cyklade på den på Playitas i januari, men häromdagen testade jag även mina nya Profile Design-hjul. Sjukt snabba kan jag säga. Hela ekipaget är snuskigt styvt och väger typ ingenting. Snyggt fixat, stort tack till grabbarna på 30K Solutions!
Om det inte blir Skandis GP så blir det i varje fall en Uppsalavisit. Och säsongsträningstävlingspremiären med dålig form får vänta. Men kanske blir det Hallsta Triathlon om två veckor.. För att stå på sidan och bara träna halva sommaren innan jag drar igång med ordentligt tävlande, det kommer jag nog inte riktigt klara av. Så om kroppen är hyfsat stark så kommer jag ge mig ut på tävlingsbanorna och leka av mig lite med de andra grabbarna. Som en del av träningen liksom. För att leka triathlon är typ det roligaste som finns. Näst efter att tävla i triathlon när man är i toppform. Det kommer vara motiverande att få stryk nu närmaste månaderna. För jag vet att det kommer bli omvänt i framtiden..
Sara som sopade mattan i Götborgsgirot och kom trea på GP:t. Jag fick ingen asfet pokal för mitt supporterjobb men var glad ändå.Det har varit en del matlagning i Bojsenburg senaste tiden. Joel Vikner (t.v.) approves.Till exempel: knäckebrödspizza. Sjukt gott.Och här är alltså vidundret som kommer låta mig trampa framåt i hisnande hastigheter detta år. En BMC SLR01 med Dura Ace rakt igenom. Hjul från Profile Design med profil på 58 mm. Jag vågar inte avslöja vikten, för då kanske jag inte får starta med cykeln på tävling..
Har ni tänkt på det där med att tiden går så fort ibland? Det har jag.
Nyss var det höst, och dags att avsluta säsongen 2015, samt börja sätta fart mot nästa. Och vips, så är det mars månad och första VM-seriedeltävlingen är redan överstökad! För dem som var med alltså.
Nyss kom den första snön och det första snöslasket. Och vips, så… är det fortfarande kvar.
Nyss skadade jag foten och kunde inte simma särskilt vettigt, och var mycket restriktiv med löpning för säkerhets skull. Och vips, så är det mycket bättre! Viktigt att vara fortsatt försiktigt dock.
Nyss var det dags att åka på läger till Playitas med förbundet/landslaget/DSA/RIG:et. Och vips, så var vi hemma för länge sedan. Galet lyckat blev det för övrigt. Varmt väder och grymt sällskap, med många timmar i poolen och sadeln, samt en hel del löpning otroligt nog. Tack Apollo för de grymma dagarna!
Nyss var det dags att börja utforska arbetslivet och jobba heltid på Falu Energi och Vatten. Och vips, så hade vikariatet avslutats. Men det förnyades, och skrevs till endast 80 %.
Nyss såg jag mycket ljust på tillvaron, då min simning, cykling och löpning tagit bekräftade steg framåt och att jag faktiskt sprungit mer än någonsin så här tidigt på säsongen. Och vips, så kackade magen ur totalt.
…och på ett smidigt sätt har jag snabbt beskrivit vad jag haft för mig senaste tiden. Bra Oskar! Spara på orden. Ska nämligen försöka kicka igång den här hemsidans nyhetsuppdateringar nu inför sommaren, så att ni har lite koll på vad som sker. Om ni vill läsa, alltså.
Som jag nämnde nyss så har min mage satt min kropp helt ur spel den senaste veckan. Vi får se vad läkarna säger och när jag frisknar till. Det kanske är sånt här man får ta när man jobbar på ett avloppsreningsverk.. Men jag vill inte skylla på mitt fantastiska jobb! Det är faktiskt kul där. Som jag också skrev så jobbar jag nu 80% istället för 100% som tidigare. Även om jag jobbar varje dag ändå, så är det stoor skillnad. Givetvis är jobbandet inte som att gå hem och käka frukost och sova en timme efter morgonsimmet, och mängdpassen får stryka lite extra på foten. Men målet ligger ändå på att prestera på topp i sommar, tro inte att jag lagt ner på något sätt bara för att jag fastnat lite i ”jobbträsket”. Inte för att försvara mig eller så, men att ha en ökad ekonomisk trygghet samt något ”vettigt” att göra om dagarna gör mycket för mig. Jag tror att jag är en sån person som lätt flippar ur mentalt, om jag får för mycket tid över. Men det är något jag ska träna på att kunna hantera..
Nu blickar jag framåt, mot säsongen. Min skumma magsjuka kommer strax bli bra, det är jag säker på. Jag kommer att komma i god träningsform igen. Att kunna köra mina löpintervaller, lägga mina hundringar i poolen på de där fina 1:10 som jag gjorde nyss. Körde testcykel-DM på Mantra Sport för en dryg vecka sedan, med ett gott formbesked på cykelbenen. 354 W i 20 minuter, det är jag faktiskt stolt över, tro det eller ej. Och det fanns mer att hämta kändes det som, även om jag blev fruktansvärt trött. För övrigt ett mycket mysigt arrangemang av Fredrik och Jenni på Mantra Sport i Uppsala. Men det kanske helt enkelt är för att just Fredrik och Jenni är så mysiga! Planen var också att, dagarna efter magen började strula, köra ett 400 m-test i poolen också, vilket jag var väldigt sugen på. Vem vet vad det hade gått på? Planen var också att springa ett 5000 m-test om en dryg vecka, men jag kanske får skjuta på det nu när kroppen varit rätt dränerad ett tag.
Säsongen kommer bjuda på många roliga tävlingar i år, tänkte dra några tävlingar för er som jag tror kommer bli extra roliga och/eller spännande. Förhoppningsvis börjar det hela med en Europacup/afrikacup i maj, innan det drar igång i Sverige. Ett lopp som jag tror kommer bli riktigt roligt då, är Hallsta Triathlon. Där kommer det köras först en minisprint (halva sprintdistansen) på förmiddagen, med masstart och drafting. På eftermiddagen körs sedan en jaktstart med icke-drafting, över samma distans. Med startordningen baserad på förmiddagen. Först i mål vinner dagen! Vilken grej. Känns som att ITU inspirerades av detta när de lite senare släppte denna nyhet om världscupen i Kitzbühel..
Kommer nog köra Saltsjöbaden Triathlon också, en riktigt bra arrangerad icke-drafting-sprint på nationaldagen, som en bra uppladdning inför Uppsala Triathlon. Där hålls, likt förra året, SM i sprint och stafett. Vore riktigt roligt att köra minst lika bra där detta år! En en ny tävling i Danske Invest Triathlon Series (Svenska Cupen, som jag ju vann förra året, hehe…) är Gävle Triathlon, som ska bli väldigt spännande att köra! Och SM över olympisk distans kommer gå i härliga Umeå. Kul! Sista deltävlingen kommer gå i samband med en nystartad Europacup i Malmö. Superduperkul! Där vore det skoj att få en plats, och det vore väldigt skoj att även kunna visa framfötterna i ett internationellt fält på svensk mark.
Sedan blir det fler roliga tävlingar både i Sverige och utomlands, kan ju inte avslöja precis allt.. En grej jag kan avslöja är att jag (tillsammans med några andra starka svenska herrar) fått äran att köra lite i tyska Bundesliga till sommaren. Det är jag spänd av förväntan på att få göra! Det gjordes en liten nyhetsgrej på det tidigare, om ni vill se igen.
Som sagt, jag ser fram emot att bli lite kry i magen så att jag kan fortsätta göra det inledande jobbet mot ännu en säsong fylld av tävlingar, överraskningar, resor och tuffa battles med mina dödsfiender på triathlonarenan.
Skickar med lite bilder till nästa gång!
Bror Jesper och jag i vintriga Grövelsjön. Snart kanske han flyttar till Falun. Det vore väl kul?Ut på vintercykeltur med Bleckur, aldrig sur!Elias och Joel kände verkligen att det var läge att kliva av cyklarna och inspektera stranden i Torsång lite närmare en dag.Det har blivit en del varv här.. Coach Berggren visar hur vi ska bete oss!Har också varvat (hehe) velodromandet med lite Wattbike i lokalen på 30K Solutions.Det är sant, jag har sprungit bana. På vintern. Spara den här bilden, det kan bli den enda..I love bicepscurl, just look at them guns..Dags för löpning i solen på härliga Playitas!Min nya BMC SLR01. Mer om den sjukt snabba cykeln från 30K Solutions senare! Ja, jag har kedjan på lilla klingan fram. Orkade inte cykla på sandstranden annars…Just like a manatee..Sjukt slut (jo, lovar) efter att ha försökt göra lite kaos på testcykeln. Det var kallt där inne om man inte tog i, därför var det tvunget med lite halsvärme.. Foto: Fredrik Swahn den starke.
Här kommer en liten nyårshälsning, kanske en dag för sent, men jag vill ändå passa på att tacka för säsongen och året 2015, rent idrottsmässigt! Det har varit ett bra år, där uppladdningen inför säsongen gick bättre än något år hittills. Och jag fick därmed även till resultat jag är nöjd med när säsongen väl drog igång! Några enstaka mindre bra lopp fick jag också utstå mitt i sommaren, för att sedan avsluta med några riktigt bra lopp blandat med lite förkylningar på slutet. Med nyvunna meriter, erfarenheter, vänner och träningstimmar blickar jag nu framåt mot vad som komma skall under 2016. Det ska bli kul! You are in for a treat..
Som rubriken lyder – det är nya tider just nu. Eller i alla fall annorlunda tider.
Först och främst vill jag bara säga att jag faktiskt är lite rörd över gensvaret från mitt förra inlägg om motivation och bra flyt. Stort tack till er som hört av er till mig gällande det jag skrev om att jag själv inte haft det överdrivet lätt med motivationen senaste tiden. Och stort tack till er som hört av er och sagt att filmen från Uppsala Triathlon i somras var fantastisk. För det är den, men mest tack vare min kära mor som var kameraansvarig. Ni som inte läst inlägget kan göra det här, och ni som inte sett filmen kan göra det här!
En annan grej ni kan passa på att kolla in är det avsnitt på Tripodden som spelades in av mig och Pär Törnhult för en tid sedan. Jag minns inte riktigt vad för ovett jag hasplade ur mig, men det kanske är kul för någon att lyssna på. Härkan ni lyssna! (Ni som hellre vill lyssna på Jonatan Bejmar den fantastiske kan göra det här.) Hursomhelst hela poddgrejen ett mycket bra initiativ av Pär! Minns att jag var med i avsnitt nummer 7 förra säsongen, nu är jag med i avsnitt nummer 103!
Om det undgått någon så är det hursomhelst lite nya tider därför att jag har råkat dra på mig ett arbete, en heltidstjänst på Falu Energi och Vatten. Visserligen ”bara” ett vikariat som sträcker sig nån månad framåt. Och en kul grej är att jag faktiskt trivs med jobbet. Det kan man kanske inte tro, om jag säger att jag jobbar på ett avloppsreningsverk. Jag ska inte gå in i detalj på vad jag gör, för alla kanske inte alltid tycker det är så kul att läsa om folks trista jobb. Men jag berättar lite ändå. Det är mycket varierande dagar där jag får vara ute bland sedimenteringsbassänger och rördragningar och rötgaskammare och slamförtjockare och slamcentrifuger och allt vad man kan tänka sig. Och sedan hantera fakturor och mycket analyser av vatten och slam i ett laboratorium. Det blir mycket paltande, vilket är kul tycker jag. Men allt luktar inte parfym direkt.. Eller jo, när vi renar vatten från Cederroths så luktar det ibland parfym. Men det är mest konstigt. Och förresten, en liten uppmaning: ge FAN i att kasta bomullspinnar, djur, kalsonger, tamponger, leksaker, pappershanddukar och vanliga handdukar i toaletten. Tack på förhand. 🙂
Hur klarar Oskar av att träna nu då, som heltidsarbetande på bajsvattencentralen? Och svaret på den frågan är att det faktiskt går helt okej. Första veckan var visserligen bara kaos. Men andra veckan gick mycket bättre. Det gäller att verkligen planera sin dag utöver arbetet. Det finns inte mycket dödtid att slå ihjäl. Och det är ganska skönt ibland när det bara rullar på. Det kanske inte är optimalt för träningseffekten i längden, men under en period nu så får det gå. Dessutom kan jag inte träna så mycket som jag planerat, eftersom jag fortfarande har problem med min fot. Så det passar ganska bra att arbeta lite just nu. Jag måste ändå säga att jag är gladare nu när jag får göra något ”vettigt” under dagarna istället för att ligga och vila mig mellan träningspass, vilket förvisso kanske ibland är det bästa för att bli så snabb som möjligt. Dessutom är jag faktiskt civilingenjör nu, så då kanske man lär vidga arbetsvyerna lite..
Och kanske tack vare just det att jag fått annat att tänka på ett tag nu, så har motivationen för idrottandet tagit ett stort kliv framåt. Trots min skadade fotjävel. Och trots att jag inte har lika mycket tid till att träna i nuläget. Och det tycker jag känns bra. Något som också har hjälpt mig på traven har varit ni som hörde av er om mitt förra inlägg, samt just de tips jag gav mig själv om att haka på den positiva spiralen igen.
Jaja. Nog om det. Denna helg blev inte som det sedan länge var planerat, men den blev ändå hyfsat fantastisk. Planen var att åka på ett simläger med DSA, till Motala och Jönköping, för att träna med triathlongymnasiet i Motala och på någon typ av juniorläger med Svenska Triathlonförbundet i Jönköping. Tillsammans med en massa härliga och snuskigt starka personer. Vilken grej det måste ha varit för er som var där! För jag var inte med. Tänkte att jag fokuserar på mitt nu när jag inte kan simma ordentligt på grund av min fot. Och det blev bra det med, för det visade sig att min kära mor bestämde sig för att hålla ett så kallat öppet hus igår, för att fira att hon äntligen nått den fantastiska åldern 50. Vilket kalas det blev. Vilken familj och släkt jag har alltså. Man blir inte annat än glad av att åka hem och ha det kul.
För oss som inte gör som Joel Vikner och drar till Mallorca en sväng så får man hålla sig hemma i kylan tills vidare. Söndagen bjöd därför främst på en lite längre cykeltur med Antonia Gröndahl. Fasen vad stark hon har blivit sedan förra året. Jag fick kämpa för att hålla samma fart när hon tryckte på… Men det var ett kul pass, riktigt vackert när solen gick både upp och ner över jättefrostiga ängar och skogar. Det är sådana pass som man minns. Och bra sällskap gör ju inte saken sämre. Visserligen var det riktigt jävla svinkallt bitvis ute i skogen. Alltså sådär kallt så att vi började fundera på om vi skulle överleva att ta oss hem innan vi frös ihjäl. Men hem kom vi. Jag badade hett och åt och gick och sov tills det var kväll. Bra dag!
Ovan t.v.: Översiktsbild. Ovan t.h.: ”Choklad”fontäner. Nedan t.v.: Vattenanalyser. Nedan i mitten: Mysigt rensgaller. Nedan t.h.: Följesedelssortering.Farsan, han kan han. Inte nog med att han kan laga mat för ett helt kompani så kan han även sjunga.Syster, morbror och bror häckar framför den till synes inte så fantastiska tårtan. Men skenet bedrar som fan.En något frusen Antonia på slutet av söndagsrundan. Men hon var stark ändå. Passar också på att göra lite reklam för min gamla klubb IK Fyris. Varför inte, det är ju en bra jacka.Som en parallell till gårdagens tredje advent så bjuder jag på en bild från andra advent, med Jenny, Joel, Lars och Jim. Då cyklade jag de fyra timmarna helt utan vantar.. Det hade inte gått denna gång. Vädret, va? Kul grejer.
/Oskar
PS: Nu fick jag äntligen användning för taggen ”bajs” igen, tack vare detta inlägg. Senast var när jag sprang terrängtävlingar i kohagar på Irland. Det kan man läsa om här, om man vill.
Till alla er som de senaste två månaderna gått in på min hemsida, kanske flera gånger om dagen, och innerligt hoppats att det har kommit något nytt inlägg: här kommer ett nytt inlägg.
Jag kommer inte försöka sammanfatta allt som hänt sedan sist (succén i Malmö, med seger i tävlingen och seger i totala Danske Invest Triathlon Series, en fantastisk dag), för det kommer bli jättemycket text. Eller jo förresten, jag sammanfattar lite. Fast jättekort. Kommer nog att skriva en säsongssammanfattning lite senare också, så ni inte går miste om godbitarna från året. Och ni som följer mig på Instagram har säkert hört om det mesta. Men okej, sedan sist, i kronologisk ordning: – Ludwig kom på besök till Falun – Jag, Ludwig och Joel drog till Riga och tävlade. – Bra svenskdag i Riga. Jag missade tyvärr på simmet och blev tillslut 40:e man. – Jag och Ludwig drog vidare till Kalmar. – Bra häng i Kalmar, med Ironmansupport och MiniTri, där jag kom 2:a bakom Ludwig.. – Blev sjuk. Drog vidare till Gotland, en veckas bröllopsfest för kusin Annie och hennes Joakim. – Blev frisk. Skippade medeldistansen på Tjörn. Körde sprinten. Vann, före Bejmar den fantastiske. – Cyklade traditionsenligt Rembotrampet, stenhårt. Väggade. Kom nätt och jämnt i mål. – Jag och Louise fick äran att vara filmstjärnor i trailern till Stora Stöten Swimrun. – Gav cykelbenen en chans till och körde Sista Chansen GP. Succé enligt mig själv. Blev 11:a. – Blev sjuk igen, i två veckor. – Drog, precis frisk, till Italien i en vecka (se inlägg nedan). – Tävlade på Sardinen (se inlägg nedan). – Tillbaka i Sverige. Säsongsvila (och där är vi nu [2015-10-19]).
Sådär, nu är ni up to date! Hursomhelst, Italienresan. Nu kommer lite mer om den.
Bakgrunden till min visit i Milano, och till teamet DDS (länk till en inte särskilt väl uppdaterad hemsida, men ändå), ligger i när jag och Mikaela var i Melilla på Europacup. Hon var kompis med några italienskor, som vi pratade med på kvällen efter tävlingen där nere. Trots min, i internationella mått mätt, högst mediokra (förutom cyklingen möjligtvis) Europacupdebut, bjöd coach Simone Diamantini in mig till att under sommaren tävla i Italien för deras lag i det italienska Grand Prix, vilket lät spännande! Grand Prix-serien bestod av tre tävlingar, en i maj, en i juni och en i oktober. Den första uteblev, för det blev lite tajt för mig att köra den. Den andra uteblev även den, pga strul med det italienska förbundet. Så jag körde Europacupen i Istanbul istället – vilket var jättekul det med! Men den sista, 11 oktober, blev alltså av! Men det var på håret, pga sjukdomen där precis innan.
Så.. det tog alltså knappt 6 månader från det att vi snackade, till att jag faktiskt åkte ner. Typical Oskar, kan tyckas. Men jag kom ner, och det är jag glad över! För jädrar vad jag har lärt mig mycket. Och som tur är fick jag även ha roligt och träffa härliga människor samtidigt. Kul! Intressant att se hur utvecklad sporten är där nere, jämfört med i Sverige, vad det gäller team och liknande. I Milano (eller ja, det var inte riktigt Milano fick jag lära mig, det var Settimo Milanese, en av alla de ”kommuner” som fanns precis i utkanten av Milano) där detta team, tillsammans med ett par till, fanns, så hade teamet tillgång till bland annat simhall och gym, och vissa hade även förmånen att bo i en lägenhet som ägdes av teamet. Denna lägenhet fick jag bo i under denna vecka, tillsammans med Conor Sproule, Ilaria Zane och Alessia Orla. En kille som hette Alessandro bodde också där ibland, typ vissa nätter när han behövde.. Och en annan kille som hette Tommaso bodde också där en natt. Lägenheten hade varit full av australiensare och nyzeeländare under sommaren (som ju är deras vinter..) men nu var det bara junior-Conor kvar när jag kom. Ett trevligt gäng!
I veckan inför tävlingen så spenderades varje morgon i poolen, tillsammans med några agegroup-triathleter och med kort-/långdistansare i teamet. Välmeriterade grabbar såsom exempelvis Daniel Fontana, som bland annat kört OS i både Aten och Peking. På tal om meriter så var inte teamchefen Luca Sacchi helt omeriterad han heller, utan hade bland annat ett OS-brons från Barcelona, i 400 medley. Jaja, nog snackat om andras meriter. Hursomhelst kul att det verkade finnas en del erfarenhet i gänget i alla fall. Vi körde några bra distanspass på cykeln, på slätten runtom Milano. En dag tog vi minibussen en sväng norrut och körde backintervaller i Varese, typ alldeles där alpkedjan börjar. Jag sprang något pass också, bland annat inomhus (av någon outgrundlig anledning. Hade jag fått tillräckligt med intryck i övrigt, eller?..), samt lite crosslöp och spöregnsdistans. I övrigt var vädret prima där nere. Typisk svensk sommar. Men enligt italienarna var det kallt. Vad det gäller språket så var flera i teamet rätt duktiga på engelska, men det oftast var det ändå italienska som gällde, bara för att det var en utlänning på besök (Conor kunde ju italienska..) så anpassades inte språket i till exempel simbassängen, så ibland var det lite småklurigt att hänga med i svängarna. Typ ”var det 16×100 varannan fjäril/frisim på tröskel med start 1:30?”, ”jaha, jaså, det var 4x(4×25 max + 200 frisim med andnöd), okej då är jag med!”. Ungefär så.
Sedan drog vi hela laget till Sardinens södra del, till staden Cagliari. En natt där nere blev det. Så vi testade banor på lördagen och tävlade på söndagen, och stressade till flyget efter målgång.. Halv storm på lördagen, soligt och varmt på söndagen. Hade nästan föredragit det omvända, för när italienarna var bekväma med värmen så blev jag, med min kropp som är lite mer anpassad för ett arktiskt klimat om man säger så, lätt överhettad. En lite mer utförlig racerapport finns att hitta på mitt INSTAGRAM-konto. Blir för mycket att skriva om själva loppet även här..
Lite kort, så gick tävlingen faktiskt över förväntan. 22:av 63. Jag cyklade till exempel riktigt bra. Och med tanke på att den träning jag hade närmast i ryggen var den träning jag fick gjort i Italien så är det ju extra intressant att det gick bra. För innan Italien var jag ju bara sjuk. Varför jag har blivit sjuk är lite utav ett mysterium, men efter att ha analyserat möjliga anledningar så tror jag att det helt enkelt ligger i att jag haft otur. Med många förkylda personer som funnits omkring en samt en del resor och flygningar, då är det lätt att dra på sig något.
Kul grej var att dagen innan tävlingen så kanske man kan tänka sig att det är pasta med tomatsås eller pizza utan ost, som gäller för italienarna. Men icke.. Till lunch åt nästan hela teamet en jättestor kotlett hästkött (det innehåller mycket kolhydrater, sa de) med olivolja. Och till middag var det en helgrillad fisk som gällde. Gärna med en hel planta selleri och en skål rädisor. Mycket intressant. Men sedan var de ju rätt snabba också, så det låg väl något vettigt i kostvalet kanske.
Väl hemma från Sardinien hade jag en heldag kvar i Milano innan jag skulle åka till Sverige på tisdagen. Den spenderade jag bland annat med Conor, och vi drog in till centrala Milano och tittade på gamla kyrkor och slott, åt god pizza, glass och olika bakverk. På kvällen drog vi till utkanten av Milano, typ där vi bodde, och tittade på EXPO. Ett helt galet stort arrangemang. Typ alla världens länder förutom Sverige hade samlats med olika ”montrar” (som var som flervåningshus), för att bland annat visa idéer lösningar för framtida försörjning av mat och energi. Det man möttes mest av var kanske dock att många länder lagt energin på restauranger med inhemsk mat, samt att det ibland kändes uppenbart att vissa länder deltog bara för att visa sig bättre än andra länder, med de coolaste utställningspaviljongerna, mer än att ha de bästa lösningarna på framtidens hållbarhetsproblem. Hur som helst ett sevärt spektakel, som har öppet från maj till oktober i år. Varje dag. Trots det var det många tusen människor där den kvällen jag var där. Ett helt ofattbart stort område. Se länk till bilder och till information. Well, well, ett litet sidospår från triathlon, men ändå kanske kul för någon att veta att det var spännande att vara där, och att man hade behövt många heldagar utöver vår kväll där, för att kunna se allt som fanns.
Tack för titten, DDS! Jag hoppas få återkomma på diverse läger och tävlingar under nästa år. Vore kul!
Okej, mer än så kommer jag nog inte att läcka från mina nio dagar i Italien! Nedan följer en liten bildbomb. Dock utan de coolaste bilderna från tävlingsdagen. Skulle så jättegärna vilja visa bilder från den cykelbanan, men alla de italienska fotografer som fanns på plats verkar inte vara så sugna på att sprida sina bilder.. Vi får se om det dyker upp någon senare! Tills vidare kan ni bara drömma om hur häftigt och tufft det var.
Conor framför DDS (det är alltså både en anläggning och ett team..)”Easy spin” med Fontana verkade innebära lagtempo och blodsmak..Typ Italiens bästa cykelbutik. Grabbarna kortade ner min växelvajer, istället för att betala fick vi en frän rundtur och gratis läsk av snälla Roberta.Bra häng i lägenheten..Dags att reka cykelbana i Cagliari.Sardinien-middag med DDS. Alla har ätit upp sina helgrillade fiskar.Precis i början av klättringen på det sista varvet. Mr. Parmigiani försökte rycka, men det åt vi snabbt upp, och motattackerade istället. Ingen förutom jag verkar vilja gå på innern, förstår inte riktigt varför.Pga mörker blev typ alla EXPO-bilder dåliga. Men jag maxade i alla fall en gunga, som generade 5 elektriska watt, enligt skärmen. Om 954 000 personer maxade en varsin sån där gunga konstant under ett år, så skulle man kunna försörja Sveriges elbehov för det året. Mycket givande lösning på den just nu inte så hållbara elproduktionen.. Bra där!
Ciao!
/Oskar – som i framtiden ska försöka publicera lite kortare inlägg med lite högre frekvens, så att han får utlopp för sitt skrivande, som han trots allt tycker är kul.
PS: JAG SÄLJER MIN BMC TIMEMACHINE TMR01 2015. Är du sugen, kolla in här och hör av dig!
I söndags var det alltså dags för Malmö Triathlon, en tävling över olympisk distans som även agerade final i Danske Invest Triathlon Series (Svenska Cupen). Jag åkte dit tillsammans med Jonatan Bejmar och Rasmus Andersson, i en minibuss vi fått låna av Dala Sports Academy här uppe i Falun. En lång resa, men med de två fantastiska reskamraterna jag hade så kändes resan kort.
Väl i Malmö provade vi cykelbanan med några korta intervaller, sedan kände vi på vattnet och simmade en sväng. Dessutom hade sommaren anlänt till Malmö, med värme och sol. Inga handgranatsattacker så långt ögat kunde se. Det kanske bidrog till att känslan var att kroppen faktiskt var i ganska bra form, och nervositeten var påtaglig. Lite spänd aftonstämning i trebäddsrummet på vandrarhemmet också, när den kanske största utmanaren och totaltvåan i cupen – Rasmus Andersson – låg i sängen bredvid och såg snabb ut.
Ett av målen med denna tävling var att inte upprepa samma misstag som jag gjorde sist jag körde en triathlon över olympisk distans (1500 m simning + 40 km cykel + 10 km löpning). Vilket var i Västerås. Rookiemisstagen var då att jag inte fick i mig tillräckligt med energi innan och under loppet. I korta drag åt jag denna gång mer dagen innan och på förmiddagen innan start. Sedan drack jag lite bättre blandad sportdryck och istället för att bara ta en gel på slutet av cyklingen tog jag även en efter halva löpet. Det gjorde susen.
Tävlingsdag. Startskottet (eller ja, det var inget skott, det var mer en tuta som användes) gick och jag försökte hålla Jesper Svenssons fötter i den inte så vågiga Östersjön. Det gick inte. Han kan simma fort han. Istället hamnade jag i en grupp om fyra där jag kunde simma ganska bekvämt. Efter två varv bland lite maneter och sjögräs i den annars klara, men svala hamnen så kom jag upp ur vattnet bland annat tillsammans med Rickard Carlsson, och det såg ut att kunna bli lite samarbete på cykeln. Tyvärr fastnade han på väg ut på banan så det blev en lucka mellan oss.
Som ensam tvåa i loppet beslöt jag mig för att försöka jaga ikapp sololedande Jesper Svensson på egen hand, där luckan nu var över en minut. Banan bestod av 6 varv på en ganska platt och inte så teknisk bana. Vid vändpunkterna såg jag att jag tog in tid på honom, men inte så mycket som jag önskat. Men jag stressade inte ikapp, utan höll en kontrollerad och hög fart. Efter cirka 10 km var jag ikapp. Att sedan samarbeta med Jesper var en bra idé då han idag var riktigt stark på cykeln, och det var till stor hjälp i motvinden. Klungan bakom hade nu blivit runt 6 man stor, innehållandes bland andra Sebastian Norberg, Rasmus Andersson, Rickard Carlsson och Erik Holmberg. Alla snabba löpare. Och de tog in på mig och Jesper. Stress.
Efter att ha ryckt ifrån Jesper lite på slutvarvet sprang jag ut i ensam ledning av den avslutande milen. Det var nu det gällde. Om jag höll detta skulle jag vinna tävlingen och hela Svenska Cupen. Nervöst. Tog i lite extra och fokuserade på loppet. En stabil, snabb löpning utan svackor var vad som krävdes. Bakom tog Sebastian och Rasmus in på mig. Läskigt. Men den här sagan fick ett gott slut till slut. Jag gjorde nog min jämnaste och snabbaste triathlonmil hittills, vilket räckte för att hålla undan. Lyckan var total när jag såg ett tomt upplopp framför mig, fullsatt med en glad, påhejande publik. Härligt! Tack Malmö!
Att starta i en viktig tävling, som något av en favorit och cupledare, är en häftig känsla. Men att sedan även uppfylla förväntningarna (från mig själv då, främst) känns ännu häftigare. Allt klaffade verkligen i söndags. Det ger mig bra motivation inför kommande tävlingar, för nu är det faktiskt inte så himla många kvar. Befinner mig just nu i Lettland med Joel Vikner och Ludwig Fleetwood, för på söndag är det dags för Europacup i Riga. På onsdag är det sedan Kalmar MiniTri. Tufft schema, men det blir kul med en vecka i Kalmar, där vi ska heja på alla Ironman-atleter också. Därefter raka vägen till Gotland för en veckas semester/träningsläger/bröllop. Och sedan dags för den troliga säsongsfinalen för egen del: Tjörn Triathlon. Svårt att packa för så många resdagar på olika orter och i olika länder, men med lite logistik och hjärna så ska det nog gå vägen.
Och just ja, det finns livestream till tävlingen på söndag! Vi svenska herrar startar kl 14:30 svensk tid, och loppet ska (sägs det) gå att se här: LIVESTREAM
Och om ni vill vilka som är med i tävlingen kan ni kika här: STARTLISTA
Så, nu vet ni läget! Skickar med lite bilder från Malmö också, mycket fina!
Vilket gäng! Foto: Tommy LindholmJag och Jesper i ledning under trampandet. Foto: Therése OskarssonTrötta segergester. Foto: Tommy LindholmDSA-grabbarna framför den vridna bålen! Foto: Oskar DjärvCupsegrarinnan Mikaela Persson kan det där med att spruta Pommac! Men hon fick igen.. Foto: Therése Oskarsson
Den som vill se när Mikaela får igen på prispodiet kan ju kolla in videon på Malmö Triathlons facebooksida. (Jag vet att det kanske inte är superkul för alla att se ett klipp på hur man slösar bort god läskeblask på det där viset, men det ger ju en bra känsla över vilken trevlig dag det var där i Malmö.)
Och såhär i slutet av inlägget passar jag även på att tacka alla er som hjälper mig att nå så långt som möjligt inom triathlon. Stort tack till:
Salming Running
Orca Sverige / Triathlonbutiken
X-Kross
Mantra Sport
Dala Sports Academy
30K Solutions
Återigen en del som hänt sedan sist. Ni som följer mig på facebook och instagram vet kanske redan vad jag pysslat med, men jag berättar ändå. Det ser ju inte bra ut om jag hoppar över halvstora grejer.
First of all, jag genomförde ju SM i Västerås för knappt två veckor sedan. Kände starkt att jag hade stor chans på att ta hem en medalj av hyfsat ädel valör, så jag var minst sagt taggad. Men det hela gick tyvärr inte riktigt min väg denna gång, och jag slutade femma efter att bronset var ”säkrat” ut på löpningen. Att tappa gruppen framför och få simma själv, och därmed även cykla själv i jagande position och sedan inte komma ikapp.. Det är lite jobbigare än att ligga i en grupp där man tar hjälp av varandra. Men så kan ett lopp se ut ibland, bara att finna sig i det, vilket jag även gjorde. Något som jag inte var beredd på, var att bli extremt trött på löpningen. Hade inte skött mitt energiintag optimalt innan start (svårt det där, när starten är efter kl 15 och man inte riktigt kan stoppa magen full i lunch som man brukar), och inte skött det helt optimalt under loppet heller. Kroppen sa stopp och grabbarna bakom kom ikapp, och då i form av Sebastian Norberg och Rasmus Andersson. Rasmus som är en god vän och träningskamrat här uppe i Falun lyckades slutligen spurta om Sebastian och ta bronset. Han gjorde både tävlingsförberedelser och tävlingsgenomförandet helt enligt plan, och det blev ju riktigt lyckat! Fick med egna ögon se spurten och sken upp när jag såg att han skulle ta det.
Första bilden är efter 500 m på simningen, då man sprang en bit mellan Mälaren och kajplatserna, som senare ledde in en i Svartån. Pigg kropp och med i matchen. Bild nummer två är efter målgången. Smått besviken men framförallt sjukt trött. Foto: Emma Varga
Sedan har jag varit på ”höghöjdsläger” i Sälen också. Riktigt trevligt avbrott från ”vardagen”, eller vad man nu ska kalla det. Det hela började redan i vintras, när Joel började propagera för att åka till hans släkts stuga uppe i Sälenfjällen. Det lät som en bra idé tyckte några av oss. Och så blev det häromveckan till verklighet och vi blev där i ungefär en vecka. Jag, Joel och Tom Honig åkte upp, och Rasmus Andersson joinade oss i tre-fyra dagar över helgen. Vi fick till många timmars riktigt bra träning där uppe, men timmarna av livskvalitet var desto fler. Svinkallt i älven var det, men att bo i stuga precis nära var rätt idylliskt. Visst, vi doppade oss typ varje dag, och försökte oss på att simma i den i början. Det såg till en början varmt och lugnt ut, men skenet bedrog. Det var för kallt. Och sjukt strömt.
Vi cyklade bland fjällen både i Sverige och Norge. En dag tog vi oss hela vägen till Trysil. Löprundorna gjorde vi i krokarna kring stugan. Många höjdmetrar fick vi till, om man ville springa upp ur själva dalen som Västerdalälven skapat genom alla århundraden. Sprang till och med ett pass som var två timmar långt. Det ni. Bådar gott inför nästa säsong.. Simningen var väl något begränsad eftersom ute-25:an i Sälen hade stängt. Vi tog oss till Lima och simmade i deras ute-25:a ett par gånger dock, kallt men blev något bra pass där.
Vi turistade lite också. Passade på att både se Sixten Jernbergs museum i Lima, och Njupeskärs vattenfall i Fulufjällets Nationalpark. För att ta sig till nationalparken passerar man genom en ort/by vid namn Mörkret, väster om Särna. Bara en sån sak liksom.
På söndag är det dags för den sista deltävlingen i Danske Invest Triathlon Series, i Malmö. Ännu en tävling över olympisk distans och jag ska försöka att inte göra samma misstag som i Västerås. Jag kommer att gå för segern i tävlingen och även för totalsegern i cupen. Men allt kan hända och det är inte över förrän det är över. Ska bli spännande. Lyckas jag med min plan så kommer det bli glass i DSA-minibussen hem till Falun. Det blir kul!
De senaste veckorna har rullat på fint i Falun. Dels tack vare ett celebert besök i form av Ludwig Fleetwood. Nattetid kurar han ihop bakom soffan i mitt och Joels nyinredda vardagsrum. Dagtid så bidrar han med skratt och sparring under passen, hjälper till med disken eller sover. Han gör såklart mer än så, men jag har valt ut några favoriter bara. Joel har ju också kommit hem efter några veckor på flykt. Så senaste två-tre veckorna har det varit rätt sköna lägerkänslor här i lägenheten i Falun. Äta, sova, träna, hänga. Och det tillsammans med resten av DSA-gänget dessutom. Hashtag ”sommarproffs” liksom.
Sedan senaste inlägget har jag hunnit tävla i både Istanbul och Umeå. Två tävlingar av samma sprintformat men i helt olika delar av Europa.
Istanbul var en väldigt lärorik tävling, där jag kom efter under simningen tack vare en hel del stryk och ingen superform. Försökte ta ikapp luckan till de andra, men misslyckades bland annat för att jag råkade vurpa i vändpunkten.. var sedan överhettad och något omotiverad på löpningen, men sprang ändå hyfsat fort. Ändå nöjd att jag ännu en gång hänger med skapligt i en internationell tävling.
I Umeå var det inte riktigt lika rafflande, det gick mer städat till. Simmomentet gick i medströms i Umeälven, där en massa snösmältning norröver hjälpte oss alla att slå rätt rejäla personliga rekord – runt 5 minuter på 750 simning. Jag och Ludwig kom loss ut på cykeln och vi hade en liten katt&råtta-lek för att han var rädd att jag skulle gå loss, vilket jag inte lyckades med. På löpningen försvann han dock iväg som ett skott. Jag slutade som tvåa. Inte hundra procent nöjd när man har chans på seger, men dagen fick ändå en riktigt skinande guldkant när suveräne Rasmus Andersson dundrade in på pallplats! Sin första i en sverigecup!
Nästa stora mål står för dörren redan imorgon. Då är det nämligen dags för SM över olympisk distans, i Västerås. Några av stjärnorna i herrklassen kommer tyvärr inte till start, av olika anledningar. Till exempel Fleetwood och Sahlberg. Men ryktet säger att Colting dyker upp i alla fall. Och hemmasonen Vikner. Och regerande mästaren Sandör. Det blir nog ett spännande och jobbigt lopp, som det så ofta blir.
Har lagt några bra veckor bakom mig nu, och om jag ska lyfta fram något så känns det som att min löpning tagit ett litet kliv framåt. Blir mindre sliten efter passen, och jag springer fortare och längre än tidigare. Kul!
Så, imorgon i Västerås startar damerna kl 14 och herrarna kl 15. Be there!
Bjuder på lite ögongodis nedan, om ni vill titta. Bilderna är tagna av Arif Toprak, Rebecka Uhlin (vk.se), Rasmus mamma och en okänd kille på en brygga. Och mig själv.
Ja, vad hände egentligen den där SM-helgen i Uppsala för snart två veckor sedan? Den slutade hur som helst i ett individuellt silver och ett guld i stafetten. Vilket var helt galet. Det största jag lyckats med i min triathlonkarriär hittills. Jag har inte hunnit skriva något om det här på hemsidan för jag har firat medaljerna ända fram till nu.. Neeeejdå, jag har bara flyttat till ny lägenhet, med allt det kaos som kommer på köpet. Bor fortfarande i Falun, men i en ny trea som delas med stjärnan Joel Vikner. Kul!
Uppladdningen fram till SM hade fungerat bra och jag kände mig faktiskt i form, en känsla man liksom längtar efter hela året. Dumt nog råkade jag riskera att sätta stopp redan på fredag morgon när jag vurpade på min cykel på grund av att jag skulle köra ner en annan cykel till nya lägenheten, samtidigt som jag kollade kartan på telefonen.. Ingen bra idé. Fick några blåmärken, och det gjorde allting mer nervöst.. Men hursomhelst gick det ändå bra på tävlingarna, vilket ni kan läsa nedan. Bilderna är tagna av Johan Stegfors och Svensk Triathlon. Och ja, det är sjukt mycket text. Men man kan ta det i omgångar. Ni har läsning till frukosten i en, kanske två, veckor framöver..
Lördag, Sprint-SM
Åkte ner till Uppsala efter lunch på fredagen med DSA-gänget (Rasmus, Jonatan, Jocke) i minibussen och kollade banor, åt preracepizza och glass med coach Jocke Berggren. Kul att få spendera en kväll med honom såhär dagen innan ”examen”. Nu har jag följt hans upplägg i ett år och med tanke på bra resultat i början av säsongen, så var det troligen välbäddat för morgondagen. Kul med tränare! Checkade sedan in på hotellet med Ludwig Fleetwood. Efter en mysig natt värmde vi upp med lite simning på Centralbadet med hela DSA-gänget. Motionärerna i poolen var inte direkt beredda på att det skulle komma en mindre busslast med triathleter just den morgonen, så det var ett flertal som fick sin morgonstund förstörd.. Men vad gör det när det är SM? Testade därefter cykelbanan en snabbis och testade några linjer i kritiska kurvor. Sedan pang på hotellfrukost. De hade bland annat våfflor man kunde laga själv, men grädden tog slut så jag och Ludwig bad om påfyllning varpå vi fick en stor jädra skål själva.. Svårt att hejda sig, men vi hade SM i eftermiddag i åtanke och höll oss från att äta all grädde.
Efter lite vila på hotellet och uppvärmning på land och i vattnet var det dags för start. Ställde mig mitt i smeten bredvid Ludwig, Gabriel, Axel, Djurback, Jonatan.. Joel och Jesper längre bort, vilket visade sig vara ett smart drag. Djurback till höger fick fritt vatten, liksom Joel och Jesper på vänsterkanten. Vi mitten slogs friskt ett par hundra meter innan det började bli lugnare. Efter vändning kom jag upp jämsides med Ludwig som lade sig på mina fötter. Framför mig hade jag Djurback, Gabriel och Axel. Jag var med i loppet! Kul. Ingen skräll att Djurback var så bra med trots att han simmat typ 8 km sedan i höstas… Efter att Jesper och Djurback växlat bort sig lite så stack jag ut på cykeln med Gabriel, Axel och Ludwig. Joel hade lucka.
I toppen av backen ryckte jag till över krönet och försökte brygga ikapp till Joel, vilket jag faktiskt lyckades med! Nu var vi två som kunde köra, tänkte jag. Dessvärre kom även Gabriel ikapp strax därpå. Jag var inte sen med att fortsätta köra riktigt hårt för att försäkra mig om att Axel och Ludwig inte skulle kunna täppa till den lucka som blivit.. Resultatet blev att även Joel släppte. Så ut på varv två av sju hade täten förändrats en hel del. Från sexa upp ur vattnet till ledning efter ett varv på cykeln. Skoj! Jag och Gabriel körde på riktigt hårt tillsammans och skapade en allt större lucka bakåt till Ludwig och Joel (som släppte lite på Ludwig efter nåt varv). Hade tankar på att försöka skaka mig av med Gabriel men baserat på hans aggressiva och starka cykling så insåg jag att det inte var någon idé. Vi båda slet hårt för att få så stort försprång som möjligt istället. Hoppade av cykeln först och gjorde en finfin växling och hade en ledning på 20-30 meter ner till Gabriel.
Ut på löpningen var det bara att ösa. Benen kändes fortsatt starka, likt på cykeln, men jag höll min fart och lyssnade på tränare Berggrens rop längs med banan. Gabriel kom ikapp vid vändpunkten efter halva första varvet. Jag lät honom gå om, han springer ju så satans fort.. Men jag höll mycket god fart själv tyckte jag. Vid vändpunkten såg jag också att Ludwig, Joel och Djurback var på jakt, så det var inte bara att luta sig tillbaka och jogga de resterande varven om man säger så. Sprang med panik i kroppen, men försökte hålla teknik. På andra varvet hade Ludwig tagit in och jag blev allt mer nervös.. Men sprang vidare och var fortsatt stark. Ut på sista varvet i backen uppåt så började benen bli rätt trötta. Hade fortfarande Gabriel i sikte även om han var en bit bort, så jag visste att jag sprang bra. Vid vändningen såg jag att Ludwig plockat ytterligare lite, men räknade ut att det inte skulle hålla eftersom det bara var knappt ett halvt varv kvar att löpa. Det skulle alltså gå! Jag skulle vinna min ädlaste SM-medalj hittills, ett silver. Jag dundrade nerför backen mot mål. Morsan som hejat hårt hela vägen stod i sista svängen och jag blev alldeles rörd av alltihop. In på upploppsrakan och fick möta folkets jubel.
Jag har inte varit så glad över ett tävlingsresultat som detta. Lyckan var total. Jonatan lyckades till och med klämma ur mig några glädjetårar när han kramade om mig efter loppet. Mycket känslor, och inga hinder kändes för stora. Eller ja, ett hinder var ju uppenbarligen för stort, Gabriel Sandör. Vilken kille alltså. Så jädra vass. Och bara junior. Även om detta var hans tredje SM-guld på raken så är det aldrig självklart att man ska kunna plocka ett till. Ludwig stormade in som trea strax därpå och tog bronset. Joel kom fyra och Djurback femma. Tufft att Joel inte hamnade på pallen när jag nu gjorde det, hoppas det inte går ut över husfriden.. hehe.
I damklassen vann suveräna Amanda Bohlin före Mikaela Persson, och Åsa Annerstedt körde en svensk tävling för första gången på länge och tog bronset!
Upp ur vattnet, stressigt!Fullt ös på cykeln med Gabriel.SM-SILVER!Glada miner på prisutdelningen.
Söndag, Stafett-SM
Dagen därpå var det dags för stafett-SM där vi i IF Mantra Sport ställde upp med tre lag och förhoppningen om att försvara vårt SM-guld från förra året. Jag hade sistasträckan i förstalaget, med Jennie Malmberg först, sedan Stefhan Andersen och Jenna Johansson. För den som inte vet så kör vardera deltagare i laget ett superkort triathlon. Jag var inte så nervös för detta lopp under förmiddagen, men under tiden mina lagkamrater tävlade så hann jag bli redigt nervös, men mest taggad på att ge järnet när det var min tur. Vi hade någon minut upp till täten efter förstasträckan där Marie Carlsson gjorde ett superlopp för Väsby-laget. Jennie gjorde ett superlopp hon med och var så stark, så stark! Stefhan slet på hårt under sin sträcka och plockade en del på täten. Jenna likaså, och växlade till mig som trea bakom ledande Terrible Tuesdays Triathlon med Jonatan Bejmar på sistasträckan. Simmade på hårt och låg jämnt med Jonatan och Tobias Höglin som låg strax före. Men jag gjorde en superväxling och kom snabbt upp i fart på cykeln och var ikapp. Gjorde ett dödsryck på andra varvet och fick lucka på Jonatan. Sprang sedan allt jag kunde och det höll imål på den typ 800m långa löpningen. Hand i hand sprang vi i IF Mantra Sport över mållinjen som segrare i år igen! Vilken känsla! Vilket lag!
Full fart i stafetten!SM-GULD! Vilket gäng, vilket lag!Delar av DSA-gänget framför minibussen.
Inför ETU Istanbul
Hursomhelst, på söndag är det dags att svida om till landslagsdräkten igen och köra en Europacup. Denna gång i Istanbul, Turkiet. Vi blir sju stycken svenskar som åker ner, i form av mig själv, Fleetwood, Sahlberg, Dansk, Annerstedt, Bohlin, Nordén. Jätteskoj! Som alltid (förutom Litauen senast kanske….) så är det hårt motstånd i startlistan och det kommer inte finnas några marginaler att spela på. Det är en sprint denna gång och det finns ingenstans att hålla igen, utan det är i vanlig ordning all-in som gäller. Speciellt på simningen, så man hamnar i en bra klunga, helst förstaklunga, på cyklingen. Formen känns skapligt bra i nuläget, tränar på bra och nästa stora mål är väl egentligen SM olympisk i Västerås, så jag har inte formtoppat något extremt inför denna tävling. Men jag har ändå släppt upp lite och hoppas på att göra ett bra lopp nu i Turkiet! Kanske plocka någon ITU-poäng, vore ju helt fantastiskt.
Testade cykelbenen i lördags under Soldvarvi GP, det klassiska varvloppet på Sollerön där en ansenlig mängd elitcyklister alltid dyker upp. Och det var något fruktansvärt vad det kördes hårt. Fy satan alltså. Kändes ”intressant” att få vara en av de långsammare cyklisterna på tävlingsbanan den kvällen.. en cyklist som håller dåliga linjer och inte orkar täppa alla luckor i klungan. Som följd av detta fick jag en del skällsord kastade mot mig, och även något slag.. Tufft. Inte som en triathloncykling inte! Jag lyckades på något jädra vänster hålla mig kvar i klungan alla de 20 varven och tog mig i mål med typ sämsta spurten, men jag trodde på riktigt att jag skulle avlida, bitvis. Bra erfarenhet, bra genomkörning! Dagen därpå var det dags att testa simformen lite i Runn Open Water. 2500 meter i svala Runn. Jag fick till en skön simning i bra fart och dunkade på rätt bra hela vägen i ett jämnt tempo. Sjukt trött i axlar och lats efteråt. Lyckades faktiskt panga till med en andraplats efter suveräne Anton Björck-Teuscher. Visserligen var han faktiskt pinsamt långt före mig, men ändå.
En kul grej är att min mor filmade en hel del i Uppsala under SM-sprinten och jag kan säga som så att när tid ges så kommer jag redigera ihop en film från loppet. Nån gång. Har gjort en liten teaser, från prisutdelningen, som jag lagt upp på instagram. Kolla in nedan!
Hej. På lördag går SM-sprinten i Uppsala, och dagen därpå SM-stafetten. Det är nu över 1,5 år sedan som jag hörde om att detta evenemang skulle gå av stapeln, och nu är det äntligen dags.
Den senaste tiden har det också hänt en del grejer. Har till exempel tävlat två gånger, tänkte berätta lite kort om det först:
För två helger sedan var det Hallsta Triathlon, som skulle vara triathlonpremiären i Sverige för min del. På grund av kallt vatten blev det tyvärr 2 km löpning istället för simning, innan cyklingen (20 km) och avslutande löpet (5 km). Inte optimalt för mig som blir lite trött i benen efter den där första löpningen.. Men jag höll mig långt upp i klungan ändå under första löpet och bildade ganska snabbt en duo med Ludwig Fleetwood under cyklingen. Vi trampade på bra och distanserade övriga fältet. Försökte bli av med Ludwig på sina ställen men insåg snabbt att det var lönlöst. Jag var för klen och han var för stark.. Ut på avslutande löpet så fick jag faktiskt leda loppet i några hundra meter, innan Ludwig sprang om och förbi. Men jag höll luckan nedåt och kom in som tvåa! Och det är jag nöjd med.
Nu i helgen som var åkte jag och Jonatan Bejmar ner till Saltsjöbaden för att köra en triathlonsprint där, utan drafting. Rädd för att få stryk som jag var, så lånade jag än en gång en tempocykel av 30K-Jonas. Denna gång var det också kallt i vattnet, men det blev simning, hela 750 meter till och med. Kul! Tog kommandot ganska tidigt och ledde runt första boj med Jonatan Bejmar tätt bakom samt en Brommasimmare rätt nära. Men resten av simningen skakade jag av mig dem och var först upp. Sedan iväg på tempocykeln på en ganska rolig bana med 10 km bort till vändpunkt och samma väg tillbaka. Lite roliga kurvor och knixiga partier, samt lite böljande landskap. Tryckte på riktigt bra på cykeln och utökade min lucka. På löpningen försökte jag hålla en hög fart för att bli redigt trött. Roligt nog var löpningen fördelad över 3 varv, så ut på varv 2 och 3 hade jag sällskap av de andra, fick riktigt bra sparring av Donato som pressade upp farten rejält. Stack ifrån lite på spurtvarvet och sprang i mål som klar segrare! Riktigt härlig känsla!
Om ni mot förmodan missat det så har jag en annan spännande nyhet att dela med mig av, och det är att jag kommer att använda sportglasögon från X-Kross framöver! Riktigt roligt att få förtroende att göra det. X-Kross är en serie sportglasögon från tyska Sziols, där det finns en uppsjö av olika bågar och linser att kombinera med varandra. Och snyggt blir det! En cool grej är det går blixtsnabbt att växla mellan olika linser, och man behöver inte vara rädd att grejerna ska gå sönder.
Och slutligen, på lördag är det alltså dags för en av säsongens största höjdpunkter, sprint-SM i Uppsala! Och dagen därpå får man inte heller glömma bort, då stafett-SM går av stapeln. Från förra säsongen tog jag ett SM-brons individuellt och SM-guld med IF Mantra Sport. På lördagens sprint kommer konkurrensen att bli riktigt hård när i princip alla de starkaste namnen kommer stå på startlinjen. Oj, vad Fyrisån kommer att koka. Att försvara ett SM-brons kommer bli tufft. Jag kommer inte att bli besviken om jag hamnar utanför prispallen, förutsatt att jag vet att jag gjort ett bra lopp och fått ut all energi jag haft i kroppen, men jag går för medalj.. Banan är riktigt tuff och jag tror den passar mig bra. 7 varv på cyklingen med en tuff stigning upp till slottet varje varv.. blir jobbigt. Men det är sprintdistans så det är full fart som gäller. På söndagen kommer vi i laget att göra allt i vår kraft att försvara vårt guld, nu när det är hemmaplan och allt.
Jag hoppas att så många som möjligt vill komma och titta, nu när årets händelse i Uppsala äntligen blir av! Starten på lördag är 15:00 för damerna och 16:30 för herrarna. På söndag går startskottet för stafetten klockan 13:00. Joina folkfesten!
Foton från Hallsta är tagna av Marie Fleetwood. De från Saltsjöbaden är tagna av Johan Stegfors. Förutom den sista, som är tagen av Jonatan Bejmar!..
Hallsta Triathlon. Oskar i ledning! ..en kort stund. 🙂Hallsta Triathlon. En andraplats! Glad.Saltsjöbaden Triathlon. Först upp ur vattnet, först ut på cykeln. Eller ja, cykel och cykel. Det där är snarare någon typ av rymdraket.Saltsjöbaden Triathlon. Även om man är på olika varv kan man sporra varandra! Snabblöpar-Donato drog upp farten rejält.Saltsjöbaden Triathlon. Andas. Snygga glajjor!..Saltsjöbaden Triathlon. Dubbelsegerbärs i bilen med Jonatan! Alkoholfri givetvis, annars får man ju inte sitta bakom ratten.
Oskar Djärv 