Ja, vad hände egentligen den där SM-helgen i Uppsala för snart två veckor sedan? Den slutade hur som helst i ett individuellt silver och ett guld i stafetten. Vilket var helt galet. Det största jag lyckats med i min triathlonkarriär hittills. Jag har inte hunnit skriva något om det här på hemsidan för jag har firat medaljerna ända fram till nu.. Neeeejdå, jag har bara flyttat till ny lägenhet, med allt det kaos som kommer på köpet. Bor fortfarande i Falun, men i en ny trea som delas med stjärnan Joel Vikner. Kul!
Uppladdningen fram till SM hade fungerat bra och jag kände mig faktiskt i form, en känsla man liksom längtar efter hela året. Dumt nog råkade jag riskera att sätta stopp redan på fredag morgon när jag vurpade på min cykel på grund av att jag skulle köra ner en annan cykel till nya lägenheten, samtidigt som jag kollade kartan på telefonen.. Ingen bra idé. Fick några blåmärken, och det gjorde allting mer nervöst.. Men hursomhelst gick det ändå bra på tävlingarna, vilket ni kan läsa nedan. Bilderna är tagna av Johan Stegfors och Svensk Triathlon. Och ja, det är sjukt mycket text. Men man kan ta det i omgångar. Ni har läsning till frukosten i en, kanske två, veckor framöver..
Lördag, Sprint-SM
Åkte ner till Uppsala efter lunch på fredagen med DSA-gänget (Rasmus, Jonatan, Jocke) i minibussen och kollade banor, åt preracepizza och glass med coach Jocke Berggren. Kul att få spendera en kväll med honom såhär dagen innan ”examen”. Nu har jag följt hans upplägg i ett år och med tanke på bra resultat i början av säsongen, så var det troligen välbäddat för morgondagen. Kul med tränare! Checkade sedan in på hotellet med Ludwig Fleetwood. Efter en mysig natt värmde vi upp med lite simning på Centralbadet med hela DSA-gänget. Motionärerna i poolen var inte direkt beredda på att det skulle komma en mindre busslast med triathleter just den morgonen, så det var ett flertal som fick sin morgonstund förstörd.. Men vad gör det när det är SM? Testade därefter cykelbanan en snabbis och testade några linjer i kritiska kurvor. Sedan pang på hotellfrukost. De hade bland annat våfflor man kunde laga själv, men grädden tog slut så jag och Ludwig bad om påfyllning varpå vi fick en stor jädra skål själva.. Svårt att hejda sig, men vi hade SM i eftermiddag i åtanke och höll oss från att äta all grädde.
Efter lite vila på hotellet och uppvärmning på land och i vattnet var det dags för start. Ställde mig mitt i smeten bredvid Ludwig, Gabriel, Axel, Djurback, Jonatan.. Joel och Jesper längre bort, vilket visade sig vara ett smart drag. Djurback till höger fick fritt vatten, liksom Joel och Jesper på vänsterkanten. Vi mitten slogs friskt ett par hundra meter innan det började bli lugnare. Efter vändning kom jag upp jämsides med Ludwig som lade sig på mina fötter. Framför mig hade jag Djurback, Gabriel och Axel. Jag var med i loppet! Kul. Ingen skräll att Djurback var så bra med trots att han simmat typ 8 km sedan i höstas… Efter att Jesper och Djurback växlat bort sig lite så stack jag ut på cykeln med Gabriel, Axel och Ludwig. Joel hade lucka.
I toppen av backen ryckte jag till över krönet och försökte brygga ikapp till Joel, vilket jag faktiskt lyckades med! Nu var vi två som kunde köra, tänkte jag. Dessvärre kom även Gabriel ikapp strax därpå. Jag var inte sen med att fortsätta köra riktigt hårt för att försäkra mig om att Axel och Ludwig inte skulle kunna täppa till den lucka som blivit.. Resultatet blev att även Joel släppte. Så ut på varv två av sju hade täten förändrats en hel del. Från sexa upp ur vattnet till ledning efter ett varv på cykeln. Skoj! Jag och Gabriel körde på riktigt hårt tillsammans och skapade en allt större lucka bakåt till Ludwig och Joel (som släppte lite på Ludwig efter nåt varv). Hade tankar på att försöka skaka mig av med Gabriel men baserat på hans aggressiva och starka cykling så insåg jag att det inte var någon idé. Vi båda slet hårt för att få så stort försprång som möjligt istället. Hoppade av cykeln först och gjorde en finfin växling och hade en ledning på 20-30 meter ner till Gabriel.
Ut på löpningen var det bara att ösa. Benen kändes fortsatt starka, likt på cykeln, men jag höll min fart och lyssnade på tränare Berggrens rop längs med banan. Gabriel kom ikapp vid vändpunkten efter halva första varvet. Jag lät honom gå om, han springer ju så satans fort.. Men jag höll mycket god fart själv tyckte jag. Vid vändpunkten såg jag också att Ludwig, Joel och Djurback var på jakt, så det var inte bara att luta sig tillbaka och jogga de resterande varven om man säger så. Sprang med panik i kroppen, men försökte hålla teknik. På andra varvet hade Ludwig tagit in och jag blev allt mer nervös.. Men sprang vidare och var fortsatt stark. Ut på sista varvet i backen uppåt så började benen bli rätt trötta. Hade fortfarande Gabriel i sikte även om han var en bit bort, så jag visste att jag sprang bra. Vid vändningen såg jag att Ludwig plockat ytterligare lite, men räknade ut att det inte skulle hålla eftersom det bara var knappt ett halvt varv kvar att löpa. Det skulle alltså gå! Jag skulle vinna min ädlaste SM-medalj hittills, ett silver. Jag dundrade nerför backen mot mål. Morsan som hejat hårt hela vägen stod i sista svängen och jag blev alldeles rörd av alltihop. In på upploppsrakan och fick möta folkets jubel.
Jag har inte varit så glad över ett tävlingsresultat som detta. Lyckan var total. Jonatan lyckades till och med klämma ur mig några glädjetårar när han kramade om mig efter loppet. Mycket känslor, och inga hinder kändes för stora. Eller ja, ett hinder var ju uppenbarligen för stort, Gabriel Sandör. Vilken kille alltså. Så jädra vass. Och bara junior. Även om detta var hans tredje SM-guld på raken så är det aldrig självklart att man ska kunna plocka ett till. Ludwig stormade in som trea strax därpå och tog bronset. Joel kom fyra och Djurback femma. Tufft att Joel inte hamnade på pallen när jag nu gjorde det, hoppas det inte går ut över husfriden.. hehe.
I damklassen vann suveräna Amanda Bohlin före Mikaela Persson, och Åsa Annerstedt körde en svensk tävling för första gången på länge och tog bronset!
Artikel på svensktriathlon.org
Söndag, Stafett-SM
Dagen därpå var det dags för stafett-SM där vi i IF Mantra Sport ställde upp med tre lag och förhoppningen om att försvara vårt SM-guld från förra året. Jag hade sistasträckan i förstalaget, med Jennie Malmberg först, sedan Stefhan Andersen och Jenna Johansson. För den som inte vet så kör vardera deltagare i laget ett superkort triathlon. Jag var inte så nervös för detta lopp under förmiddagen, men under tiden mina lagkamrater tävlade så hann jag bli redigt nervös, men mest taggad på att ge järnet när det var min tur. Vi hade någon minut upp till täten efter förstasträckan där Marie Carlsson gjorde ett superlopp för Väsby-laget. Jennie gjorde ett superlopp hon med och var så stark, så stark! Stefhan slet på hårt under sin sträcka och plockade en del på täten. Jenna likaså, och växlade till mig som trea bakom ledande Terrible Tuesdays Triathlon med Jonatan Bejmar på sistasträckan. Simmade på hårt och låg jämnt med Jonatan och Tobias Höglin som låg strax före. Men jag gjorde en superväxling och kom snabbt upp i fart på cykeln och var ikapp. Gjorde ett dödsryck på andra varvet och fick lucka på Jonatan. Sprang sedan allt jag kunde och det höll imål på den typ 800m långa löpningen. Hand i hand sprang vi i IF Mantra Sport över mållinjen som segrare i år igen! Vilken känsla! Vilket lag!
Inför ETU Istanbul
Hursomhelst, på söndag är det dags att svida om till landslagsdräkten igen och köra en Europacup. Denna gång i Istanbul, Turkiet. Vi blir sju stycken svenskar som åker ner, i form av mig själv, Fleetwood, Sahlberg, Dansk, Annerstedt, Bohlin, Nordén. Jätteskoj! Som alltid (förutom Litauen senast kanske….) så är det hårt motstånd i startlistan och det kommer inte finnas några marginaler att spela på. Det är en sprint denna gång och det finns ingenstans att hålla igen, utan det är i vanlig ordning all-in som gäller. Speciellt på simningen, så man hamnar i en bra klunga, helst förstaklunga, på cyklingen. Formen känns skapligt bra i nuläget, tränar på bra och nästa stora mål är väl egentligen SM olympisk i Västerås, så jag har inte formtoppat något extremt inför denna tävling. Men jag har ändå släppt upp lite och hoppas på att göra ett bra lopp nu i Turkiet! Kanske plocka någon ITU-poäng, vore ju helt fantastiskt.
Testade cykelbenen i lördags under Soldvarvi GP, det klassiska varvloppet på Sollerön där en ansenlig mängd elitcyklister alltid dyker upp. Och det var något fruktansvärt vad det kördes hårt. Fy satan alltså. Kändes ”intressant” att få vara en av de långsammare cyklisterna på tävlingsbanan den kvällen.. en cyklist som håller dåliga linjer och inte orkar täppa alla luckor i klungan. Som följd av detta fick jag en del skällsord kastade mot mig, och även något slag.. Tufft. Inte som en triathloncykling inte! Jag lyckades på något jädra vänster hålla mig kvar i klungan alla de 20 varven och tog mig i mål med typ sämsta spurten, men jag trodde på riktigt att jag skulle avlida, bitvis. Bra erfarenhet, bra genomkörning! Dagen därpå var det dags att testa simformen lite i Runn Open Water. 2500 meter i svala Runn. Jag fick till en skön simning i bra fart och dunkade på rätt bra hela vägen i ett jämnt tempo. Sjukt trött i axlar och lats efteråt. Lyckades faktiskt panga till med en andraplats efter suveräne Anton Björck-Teuscher. Visserligen var han faktiskt pinsamt långt före mig, men ändå.
En kul grej är att min mor filmade en hel del i Uppsala under SM-sprinten och jag kan säga som så att när tid ges så kommer jag redigera ihop en film från loppet. Nån gång. Har gjort en liten teaser, från prisutdelningen, som jag lagt upp på instagram. Kolla in nedan!
Vi hörs!
Oskar Djärv 