Nya tider

Som rubriken lyder – det är nya tider just nu. Eller i alla fall annorlunda tider.

Först och främst vill jag bara säga att jag faktiskt är lite rörd över gensvaret från mitt förra inlägg om motivation och bra flyt. Stort tack till er som hört av er till mig gällande det jag skrev om att jag själv inte haft det överdrivet lätt med motivationen senaste tiden. Och stort tack till er som hört av er och sagt att filmen från Uppsala Triathlon i somras var fantastisk. För det är den, men mest tack vare min kära mor som var kameraansvarig. Ni som inte läst inlägget kan göra det här, och ni som inte sett filmen kan göra det här!

En annan grej ni kan passa på att kolla in är det avsnitt på Tripodden som spelades in av mig och Pär Törnhult för en tid sedan. Jag minns inte riktigt vad för ovett jag hasplade ur mig, men det kanske är kul för någon att lyssna på. Här kan ni lyssna! (Ni som hellre vill lyssna på Jonatan Bejmar den fantastiske kan göra det här.) Hursomhelst hela poddgrejen ett mycket bra initiativ av Pär! Minns att jag var med i avsnitt nummer 7 förra säsongen, nu är jag med i avsnitt nummer 103!

Om det undgått någon så är det hursomhelst lite nya tider därför att jag har råkat dra på mig ett arbete, en heltidstjänst på Falu Energi och Vatten. Visserligen ”bara” ett vikariat som sträcker sig nån månad framåt. Och en kul grej är att jag faktiskt trivs med jobbet. Det kan man kanske inte tro, om jag säger att jag jobbar på ett avloppsreningsverk. Jag ska inte gå in i detalj på vad jag gör, för alla kanske inte alltid tycker det är så kul att läsa om folks trista jobb. Men jag berättar lite ändå. Det är mycket varierande dagar där jag får vara ute bland sedimenteringsbassänger och rördragningar och rötgaskammare och slamförtjockare och slamcentrifuger och allt vad man kan tänka sig. Och sedan hantera fakturor och mycket analyser av vatten och slam i ett laboratorium. Det blir mycket paltande, vilket är kul tycker jag. Men allt luktar inte parfym direkt.. Eller jo, när vi renar vatten från Cederroths så luktar det ibland parfym. Men det är mest konstigt. Och förresten, en liten uppmaning: ge FAN i att kasta bomullspinnar, djur, kalsonger, tamponger, leksaker, pappershanddukar och vanliga handdukar i toaletten. Tack på förhand. 🙂

Hur klarar Oskar av att träna nu då, som heltidsarbetande på bajsvattencentralen? Och svaret på den frågan är att det faktiskt går helt okej. Första veckan var visserligen bara kaos. Men andra veckan gick mycket bättre. Det gäller att verkligen planera sin dag utöver arbetet. Det finns inte mycket dödtid att slå ihjäl. Och det är ganska skönt ibland när det bara rullar på. Det kanske inte är optimalt för träningseffekten i längden, men under en period nu så får det gå. Dessutom kan jag inte träna så mycket som jag planerat, eftersom jag fortfarande har problem med min fot. Så det passar ganska bra att arbeta lite just nu. Jag måste ändå säga att jag är gladare nu när jag får göra något ”vettigt” under dagarna istället för att ligga och vila mig mellan träningspass, vilket förvisso kanske ibland är det bästa för att bli så snabb som möjligt. Dessutom är jag faktiskt civilingenjör nu, så då kanske man lär vidga arbetsvyerna lite..

Och kanske tack vare just det att jag fått annat att tänka på ett tag nu, så har motivationen för idrottandet tagit ett stort kliv framåt. Trots min skadade fotjävel. Och trots att jag inte har lika mycket tid till att träna i nuläget. Och det tycker jag känns bra. Något som också har hjälpt mig på traven har varit ni som hörde av er om mitt förra inlägg, samt just de tips jag gav mig själv om att haka på den positiva spiralen igen.

Jaja. Nog om det. Denna helg blev inte som det sedan länge var planerat, men den blev ändå hyfsat fantastisk. Planen var att åka på ett simläger med DSA, till Motala och Jönköping, för att träna med triathlongymnasiet i Motala och på någon typ av juniorläger med Svenska Triathlonförbundet i Jönköping. Tillsammans med en massa härliga och snuskigt starka personer. Vilken grej det måste ha varit för er som var där! För jag var inte med. Tänkte att jag fokuserar på mitt nu när jag inte kan simma ordentligt på grund av min fot. Och det blev bra det med, för det visade sig att min kära mor bestämde sig för att hålla ett så kallat öppet hus igår, för att fira att hon äntligen nått den fantastiska åldern 50. Vilket kalas det blev. Vilken familj och släkt jag har alltså. Man blir inte annat än glad av att åka hem och ha det kul.

För oss som inte gör som Joel Vikner och drar till Mallorca en sväng så får man hålla sig hemma i kylan tills vidare. Söndagen bjöd därför främst på en lite längre cykeltur med Antonia Gröndahl. Fasen vad stark hon har blivit sedan förra året. Jag fick kämpa för att hålla samma fart när hon tryckte på… Men det var ett kul pass, riktigt vackert när solen gick både upp och ner över jättefrostiga ängar och skogar. Det är sådana pass som man minns. Och bra sällskap gör ju inte saken sämre. Visserligen var det riktigt jävla svinkallt bitvis ute i skogen. Alltså sådär kallt så att vi började fundera på om vi skulle överleva att ta oss hem innan vi frös ihjäl. Men hem kom vi. Jag badade hett och åt och gick och sov tills det var kväll. Bra dag!

/Oskar

PS: Nu fick jag äntligen användning för taggen ”bajs” igen, tack vare detta inlägg. Senast var när jag sprang terrängtävlingar i kohagar på Irland. Det kan man läsa om här, om man vill.