Ja.. det där med att att hitta bra flyt i livet/träningen/tillvaron. Att vara ”in the zone”. Att allt klaffar och går bra, går framåt. När kost, sömn, träning, jobb, skola, kärlek, umgänge, humör bara fungerar. Det är ju ganska gött.
(Japp, det är ett sånt där långt och drygt Oskar-inlägg igen, med en massa tankar utan vetenskapliga belägg. Längst ner kommer en lite cool film i alla fall, ni kan ju spola dit i nödfall.)
Bra flyt vill man ju åt, inte minst när man är idrottare. Då är det lätt att känna sig på topp och må bra. Men ibland kommer det käppar i hjulet. Den där käppen kan ju ofta bestå av såväl fysiska som mentala hinder, och ofta hänger de ihop. Ett exempel är ju om idrottaren i fråga råkar ut för en skada eller att träningsutvecklingen inte går i önskad riktning, vilket kan bli rätt jobbigt mentalt. Då kan det bli desto svårare att motivera sig till att komma tillbaka till ett bättre fysiskt tillstånd igen. Det blir som en typ av negativ spiral. Eller ett Moment 22. Men om man istället lyckas hitta ett bra flyt, man kan träna bra, och utvecklas, då är det lättare att motivera sig. Där har vi istället en positiv spiral alltså.
Men hur fan gör man då, om man råkat hamna i den där negativa spiralen? Om ”allt” är åt helvete, skadorna bara avlöser varandra, rehaben tar större och större plats i träningsprogrammet, många pass får reduceras eller strykas helt, eller att de snabba tider man önskar sig bara uteblir. Jag känner då att det inte är helt lätt att tänka rätt i en situation som denna, men det är viktigt att träna på att tänka rätt. Lite varför jag skriver det här inlägget. Som träning för mig själv att tänka rätt. Och varför inte dela med mig av texten i så fall.
För min egen del har nämligen inte varit helt friktionsfritt sedan augusti egentligen. Sjukdom mellan Kalmar och Tjörn, och även innan Italien. Och sedan säsongsvila. Förhoppningen med säsongsvilan var att bli kvitt med förkylningsefterdyningar och lite andra småskador, för att sedan hel och frisk dra igång försiktigt med träningen för att få till en riktigt najs och skadefri vinter. Men det har inte riktigt gått i den riktningen sedan träningen drog igång. Nu vill jag inte beklaga mig allt för mycket över mina problem, men kan ändå nämna det främsta strulet, bara på kul… jag har under hösten haft ont i en punkt under knät som stört mig i löpningen, ont i en axel efter ett dumt simpass, problem med låsningar i bröstryggen, problem med luftrören efter hårda velodrompass och dålig luft i simhallen. Drygt. Och när det mesta håller på att bli bättre så råkar jag som kronan på verket paja något i fotleden, som troligen hänger ihop med en 5 veckor gammal vrickning av foten. Efter ortopeder, röntgen och tejpningar så blir det bättre, jag cyklar och simmar lite, men vågar ju inte simma på för mycket för då kanske axeln pajar igen..
Kort och gott, ett svårt läge mentalt och motivationsmässigt när timmarna inte registreras i träningsdagboken som det var tänkt. Och det har ju varit svårt att fokusera på annat än idrotten om dagarna, då jag varken haft skola eller något direkt jobb. Då blir det istället att man exempelvis ligger kvar i sängen hela dagen när man inte får simma på morgonen, eller att man stannar uppe hela natten och tittar på serier för att man har slutat bry sig om att få sin nattsömn för att det inte längre spelar någon roll, eller att man äter dålig mat på dåliga tider. Då har man ju helt klart hamnat i den där negativa spiralen, och det blir svårt att motivera sig till att ta sig ”tillbaka”.
Varför det hela har varit lite extra drygt mentalt hör nog också gaaaaaaanska mycket ihop med att jag just nu befinner mig i en liten ”lucka” i livet. Efter att ha studerat varendaste år i 19 hela år fram till att jag nu har blivit ”klar”, och det är dags för något annat. En helt ny värld. Vad är rätt val, vad är fel val, var är skolmatsalen, hur ska jag betala hyran när CSN inte gör det åt mig? Lite såna frågor som också kretsar omkring liksom.
Det kan ju låta som att jag hamnat i ganska grund typ av negativ spiral. Man kan ju råka hamna i ett heroinberoende och verkligen allt går åt helvete.. Nu handlar det ju ”bara” om en liten satsning i en idrott. Och att just få perspektiv på hela situationen samt fokusera på rätt saker är kanske ett första steg i att komma ur den negativa spiralen.
För att få perspektiv på situationen kan man till exempel bryta ner sina målsättningar i mindre mål, och ta det hela steg för steg. Istället för då att bli deprimerad/ledsen för att man är dålig och allt känns chanslöst i det stora hela så kan man fokusera på sina små delmål och bli glad för det lilla. Jag pratade med min tränare Joakim Berggren häromdagen om just detta, och vi kom fram till att det är fett viktigt att just bli nöjd över att man klarar av mindre uppsätta mål. Klarar man ändå inte av de målen, gör dem ännu mindre. Till exempel att man lyckas med att gå och lägga sig i tid, eller att man planerat sin kost på ett bra sätt, att lyckas sätta en rehabövning, eller att komma ihåg att man faktiskt tagit alla sina Voltarentabletter för dagen.
Vi kom också fram till att om någonting går dåligt: skit i det, gå vidare. Till en viss utsträckning såklart, man bör ju analysera saker och ting i lagom grad, men om man riskerar att gå ner sig för djupt och bli deprimerad av att analysera saken: skit i det, gå vidare. Man måste påminna sig om att den positiva spiralen finns där, och att det alltid finns en möjlighet att hamna i den.
Under hösten nu har jag pendlat en del mellan att ha hyfsat bra flyt, och sjukt dåligt flyt. När det gått lite trögare har det varit grymt att ha bra människor omkring mig, som bidrar till ett mer positivt tänkande. Och ibland har det varit grymt bra att bara göra något annat för att bryta mönstret. Jag har till exempel dragit till Uppsala ett par gånger och haft det trevligt. Som nu i helgen till exempel, när jag hängde/tränade mycket med Olof, Jonatan och Tom. Även om det planerade Masters-SM:et sket sig i och med foten så var det kul ändå! En annan bra grej att göra har varit att titta på bilder och filmer från den gångna säsongen. Det vill säga resultatet av att ha haft lite bra flyt. Detta är oerhört motiverande, och ger mig mycket positiv energi. Jag minns bland annat den fantastiska dagen i Uppsala, när jag kom tvåa på SM bakom Gabriel. Dagen jag vann ett SM-silver på hemmaplan. Dagen då jag strax innan prisutdelningen får en grattiskram av Jonatan Bejmar, och jag börjar gråta glädjetårar.
Genom att kombinera tänket om ett större perspektiv, skaffa fler delmål, vara glad för det lilla, inte överanalysera, samt minnas de gånger det har gått riktigt bra, så kommer jag på bra humör, får mer motivation, och ökar på så vis mina chanser att hamna i ett riktigt bra flyt!
Och bara för det så visar jag den där filmen från Uppsala, som jag sa att jag skulle redigera ihop för ett halvår sedan. Låten får ni stå ut med.. Och den fantastiska och något partiska personen som står bakom kameran är min mor, Elsa Djärv.
Den som vill läsa lite mer om mentala tips, så kom jag på att jag skrivit ett (kortare) inlägg om något liknande tidigare. Se här!
/Oskar
Oskar Djärv 