I söndags vankades det tävling. En ny typ av race ställdes jag inför, tillsammans med min nya löparklubb St. Finbarr’s AC. 6 km i form av 4x1500m i en kohage som inte var särskilt kuperad. Varvet var rätt knixigt med en del skarpa kurvor.
Starten gick och full fart iväg var det, första varvet gick i snitt 3.30 min/km, och trots det inte med så hög puls – nice! Tappade sedan någon sekund per km under de kommande två varven för att sedan öka igen på sista varvet. Jävlar var det gick fort, speciellt med tanke på det smått slippriga, lätt bajsiga gräsunderlaget.
Över hundra herrar stod på startlinjen och jag lyckades ge en stor del av dessa spö, genom att komma på 16:e plats, samt som 3:a i U23-klassen vilket var grymt härligt! Herrarnas A-team kom på 2:a plats och damteamet kom på 3:e plats och alla var glada! Ett lagsilver och ett individuellt brons, inte illa pinkat! Men kobajsfläckar går fan inte bort i tvätten. I alla fall inte sådana från irländska kor, det vet jag nu.
Tycker själv att jag ser ganska duktig ut på bilden till vänster. Det gör jag inte på den högra bilden.. Jävlar vad nära det var. Lägg också märke till den rosa mamman som pekar och ropar till sina barn: ”lololol, kolla grabben, han kommer gå i backen!”. Hah, gjorde jag ju inte.
Men det bästa av allt var att jag inte hade såna sjuka strålande smärtor i underbenen som jag har börjat få de senaste veckorna. Dessa kan säkert relateras till de skador jag har haft i olika områden i underbenen de senaste åren. Det gör oftast inte ont när man springer fort, men det kan göra sjukt ont innan och efter ett intervallpass, exempelvis. Men sedan några timmar efter passet så är det som ”vanligt” igen. Galet. Därför fortsätter jag att löpträna, tills det börjar bli värre (om det blir värre). Vila verkar enligt försök inte göra så stor skillnad..
Hela gänget. Bra jobb grabbar!
Hörs! /osdj
PS. Resultatlista.
Oskar Djärv 