Till alla er som de senaste två månaderna gått in på min hemsida, kanske flera gånger om dagen, och innerligt hoppats att det har kommit något nytt inlägg: här kommer ett nytt inlägg.
Jag kommer inte försöka sammanfatta allt som hänt sedan sist (succén i Malmö, med seger i tävlingen och seger i totala Danske Invest Triathlon Series, en fantastisk dag), för det kommer bli jättemycket text. Eller jo förresten, jag sammanfattar lite. Fast jättekort. Kommer nog att skriva en säsongssammanfattning lite senare också, så ni inte går miste om godbitarna från året. Och ni som följer mig på Instagram har säkert hört om det mesta. Men okej, sedan sist, i kronologisk ordning:
– Ludwig kom på besök till Falun
– Jag, Ludwig och Joel drog till Riga och tävlade.
– Bra svenskdag i Riga. Jag missade tyvärr på simmet och blev tillslut 40:e man.
– Jag och Ludwig drog vidare till Kalmar.
– Bra häng i Kalmar, med Ironmansupport och MiniTri, där jag kom 2:a bakom Ludwig..
– Blev sjuk. Drog vidare till Gotland, en veckas bröllopsfest för kusin Annie och hennes Joakim.
– Blev frisk. Skippade medeldistansen på Tjörn. Körde sprinten. Vann, före Bejmar den fantastiske.
– Cyklade traditionsenligt Rembotrampet, stenhårt. Väggade. Kom nätt och jämnt i mål.
– Jag och Louise fick äran att vara filmstjärnor i trailern till Stora Stöten Swimrun.
– Gav cykelbenen en chans till och körde Sista Chansen GP. Succé enligt mig själv. Blev 11:a.
– Blev sjuk igen, i två veckor.
– Drog, precis frisk, till Italien i en vecka (se inlägg nedan).
– Tävlade på Sardinen (se inlägg nedan).
– Tillbaka i Sverige. Säsongsvila (och där är vi nu [2015-10-19]).
Sådär, nu är ni up to date! Hursomhelst, Italienresan. Nu kommer lite mer om den.
Bakgrunden till min visit i Milano, och till teamet DDS (länk till en inte särskilt väl uppdaterad hemsida, men ändå), ligger i när jag och Mikaela var i Melilla på Europacup. Hon var kompis med några italienskor, som vi pratade med på kvällen efter tävlingen där nere. Trots min, i internationella mått mätt, högst mediokra (förutom cyklingen möjligtvis) Europacupdebut, bjöd coach Simone Diamantini in mig till att under sommaren tävla i Italien för deras lag i det italienska Grand Prix, vilket lät spännande! Grand Prix-serien bestod av tre tävlingar, en i maj, en i juni och en i oktober. Den första uteblev, för det blev lite tajt för mig att köra den. Den andra uteblev även den, pga strul med det italienska förbundet. Så jag körde Europacupen i Istanbul istället – vilket var jättekul det med! Men den sista, 11 oktober, blev alltså av! Men det var på håret, pga sjukdomen där precis innan.
Så.. det tog alltså knappt 6 månader från det att vi snackade, till att jag faktiskt åkte ner. Typical Oskar, kan tyckas. Men jag kom ner, och det är jag glad över! För jädrar vad jag har lärt mig mycket. Och som tur är fick jag även ha roligt och träffa härliga människor samtidigt. Kul! Intressant att se hur utvecklad sporten är där nere, jämfört med i Sverige, vad det gäller team och liknande. I Milano (eller ja, det var inte riktigt Milano fick jag lära mig, det var Settimo Milanese, en av alla de ”kommuner” som fanns precis i utkanten av Milano) där detta team, tillsammans med ett par till, fanns, så hade teamet tillgång till bland annat simhall och gym, och vissa hade även förmånen att bo i en lägenhet som ägdes av teamet. Denna lägenhet fick jag bo i under denna vecka, tillsammans med Conor Sproule, Ilaria Zane och Alessia Orla. En kille som hette Alessandro bodde också där ibland, typ vissa nätter när han behövde.. Och en annan kille som hette Tommaso bodde också där en natt. Lägenheten hade varit full av australiensare och nyzeeländare under sommaren (som ju är deras vinter..) men nu var det bara junior-Conor kvar när jag kom. Ett trevligt gäng!
I veckan inför tävlingen så spenderades varje morgon i poolen, tillsammans med några agegroup-triathleter och med kort-/långdistansare i teamet. Välmeriterade grabbar såsom exempelvis Daniel Fontana, som bland annat kört OS i både Aten och Peking. På tal om meriter så var inte teamchefen Luca Sacchi helt omeriterad han heller, utan hade bland annat ett OS-brons från Barcelona, i 400 medley. Jaja, nog snackat om andras meriter. Hursomhelst kul att det verkade finnas en del erfarenhet i gänget i alla fall. Vi körde några bra distanspass på cykeln, på slätten runtom Milano. En dag tog vi minibussen en sväng norrut och körde backintervaller i Varese, typ alldeles där alpkedjan börjar. Jag sprang något pass också, bland annat inomhus (av någon outgrundlig anledning. Hade jag fått tillräckligt med intryck i övrigt, eller?..), samt lite crosslöp och spöregnsdistans. I övrigt var vädret prima där nere. Typisk svensk sommar. Men enligt italienarna var det kallt. Vad det gäller språket så var flera i teamet rätt duktiga på engelska, men det oftast var det ändå italienska som gällde, bara för att det var en utlänning på besök (Conor kunde ju italienska..) så anpassades inte språket i till exempel simbassängen, så ibland var det lite småklurigt att hänga med i svängarna. Typ ”var det 16×100 varannan fjäril/frisim på tröskel med start 1:30?”, ”jaha, jaså, det var 4x(4×25 max + 200 frisim med andnöd), okej då är jag med!”. Ungefär så.
Sedan drog vi hela laget till Sardinens södra del, till staden Cagliari. En natt där nere blev det. Så vi testade banor på lördagen och tävlade på söndagen, och stressade till flyget efter målgång.. Halv storm på lördagen, soligt och varmt på söndagen. Hade nästan föredragit det omvända, för när italienarna var bekväma med värmen så blev jag, med min kropp som är lite mer anpassad för ett arktiskt klimat om man säger så, lätt överhettad. En lite mer utförlig racerapport finns att hitta på mitt INSTAGRAM-konto. Blir för mycket att skriva om själva loppet även här..
Lite kort, så gick tävlingen faktiskt över förväntan. 22:av 63. Jag cyklade till exempel riktigt bra. Och med tanke på att den träning jag hade närmast i ryggen var den träning jag fick gjort i Italien så är det ju extra intressant att det gick bra. För innan Italien var jag ju bara sjuk. Varför jag har blivit sjuk är lite utav ett mysterium, men efter att ha analyserat möjliga anledningar så tror jag att det helt enkelt ligger i att jag haft otur. Med många förkylda personer som funnits omkring en samt en del resor och flygningar, då är det lätt att dra på sig något.
Kul grej var att dagen innan tävlingen så kanske man kan tänka sig att det är pasta med tomatsås eller pizza utan ost, som gäller för italienarna. Men icke.. Till lunch åt nästan hela teamet en jättestor kotlett hästkött (det innehåller mycket kolhydrater, sa de) med olivolja. Och till middag var det en helgrillad fisk som gällde. Gärna med en hel planta selleri och en skål rädisor. Mycket intressant. Men sedan var de ju rätt snabba också, så det låg väl något vettigt i kostvalet kanske.
Väl hemma från Sardinien hade jag en heldag kvar i Milano innan jag skulle åka till Sverige på tisdagen. Den spenderade jag bland annat med Conor, och vi drog in till centrala Milano och tittade på gamla kyrkor och slott, åt god pizza, glass och olika bakverk. På kvällen drog vi till utkanten av Milano, typ där vi bodde, och tittade på EXPO. Ett helt galet stort arrangemang. Typ alla världens länder förutom Sverige hade samlats med olika ”montrar” (som var som flervåningshus), för att bland annat visa idéer lösningar för framtida försörjning av mat och energi. Det man möttes mest av var kanske dock att många länder lagt energin på restauranger med inhemsk mat, samt att det ibland kändes uppenbart att vissa länder deltog bara för att visa sig bättre än andra länder, med de coolaste utställningspaviljongerna, mer än att ha de bästa lösningarna på framtidens hållbarhetsproblem. Hur som helst ett sevärt spektakel, som har öppet från maj till oktober i år. Varje dag. Trots det var det många tusen människor där den kvällen jag var där. Ett helt ofattbart stort område. Se länk till bilder och till information. Well, well, ett litet sidospår från triathlon, men ändå kanske kul för någon att veta att det var spännande att vara där, och att man hade behövt många heldagar utöver vår kväll där, för att kunna se allt som fanns.
Tack för titten, DDS! Jag hoppas få återkomma på diverse läger och tävlingar under nästa år. Vore kul!
Okej, mer än så kommer jag nog inte att läcka från mina nio dagar i Italien! Nedan följer en liten bildbomb. Dock utan de coolaste bilderna från tävlingsdagen. Skulle så jättegärna vilja visa bilder från den cykelbanan, men alla de italienska fotografer som fanns på plats verkar inte vara så sugna på att sprida sina bilder.. Vi får se om det dyker upp någon senare! Tills vidare kan ni bara drömma om hur häftigt och tufft det var.
Ciao!
/Oskar – som i framtiden ska försöka publicera lite kortare inlägg med lite högre frekvens, så att han får utlopp för sitt skrivande, som han trots allt tycker är kul.
PS: JAG SÄLJER MIN BMC TIMEMACHINE TMR01 2015. Är du sugen, kolla in här och hör av dig!
Oskar Djärv 