Återigen en del som hänt sedan sist. Ni som följer mig på facebook och instagram vet kanske redan vad jag pysslat med, men jag berättar ändå. Det ser ju inte bra ut om jag hoppar över halvstora grejer.
First of all, jag genomförde ju SM i Västerås för knappt två veckor sedan. Kände starkt att jag hade stor chans på att ta hem en medalj av hyfsat ädel valör, så jag var minst sagt taggad. Men det hela gick tyvärr inte riktigt min väg denna gång, och jag slutade femma efter att bronset var ”säkrat” ut på löpningen. Att tappa gruppen framför och få simma själv, och därmed även cykla själv i jagande position och sedan inte komma ikapp.. Det är lite jobbigare än att ligga i en grupp där man tar hjälp av varandra. Men så kan ett lopp se ut ibland, bara att finna sig i det, vilket jag även gjorde. Något som jag inte var beredd på, var att bli extremt trött på löpningen. Hade inte skött mitt energiintag optimalt innan start (svårt det där, när starten är efter kl 15 och man inte riktigt kan stoppa magen full i lunch som man brukar), och inte skött det helt optimalt under loppet heller. Kroppen sa stopp och grabbarna bakom kom ikapp, och då i form av Sebastian Norberg och Rasmus Andersson. Rasmus som är en god vän och träningskamrat här uppe i Falun lyckades slutligen spurta om Sebastian och ta bronset. Han gjorde både tävlingsförberedelser och tävlingsgenomförandet helt enligt plan, och det blev ju riktigt lyckat! Fick med egna ögon se spurten och sken upp när jag såg att han skulle ta det.
Första bilden är efter 500 m på simningen, då man sprang en bit mellan Mälaren och kajplatserna, som senare ledde in en i Svartån. Pigg kropp och med i matchen. Bild nummer två är efter målgången. Smått besviken men framförallt sjukt trött. Foto: Emma Varga
Sedan har jag varit på ”höghöjdsläger” i Sälen också. Riktigt trevligt avbrott från ”vardagen”, eller vad man nu ska kalla det. Det hela började redan i vintras, när Joel började propagera för att åka till hans släkts stuga uppe i Sälenfjällen. Det lät som en bra idé tyckte några av oss. Och så blev det häromveckan till verklighet och vi blev där i ungefär en vecka. Jag, Joel och Tom Honig åkte upp, och Rasmus Andersson joinade oss i tre-fyra dagar över helgen. Vi fick till många timmars riktigt bra träning där uppe, men timmarna av livskvalitet var desto fler. Svinkallt i älven var det, men att bo i stuga precis nära var rätt idylliskt. Visst, vi doppade oss typ varje dag, och försökte oss på att simma i den i början. Det såg till en början varmt och lugnt ut, men skenet bedrog. Det var för kallt. Och sjukt strömt.
Vi cyklade bland fjällen både i Sverige och Norge. En dag tog vi oss hela vägen till Trysil. Löprundorna gjorde vi i krokarna kring stugan. Många höjdmetrar fick vi till, om man ville springa upp ur själva dalen som Västerdalälven skapat genom alla århundraden. Sprang till och med ett pass som var två timmar långt. Det ni. Bådar gott inför nästa säsong.. Simningen var väl något begränsad eftersom ute-25:an i Sälen hade stängt. Vi tog oss till Lima och simmade i deras ute-25:a ett par gånger dock, kallt men blev något bra pass där.
Vi turistade lite också. Passade på att både se Sixten Jernbergs museum i Lima, och Njupeskärs vattenfall i Fulufjällets Nationalpark. För att ta sig till nationalparken passerar man genom en ort/by vid namn Mörkret, väster om Särna. Bara en sån sak liksom.
På söndag är det dags för den sista deltävlingen i Danske Invest Triathlon Series, i Malmö. Ännu en tävling över olympisk distans och jag ska försöka att inte göra samma misstag som i Västerås. Jag kommer att gå för segern i tävlingen och även för totalsegern i cupen. Men allt kan hända och det är inte över förrän det är över. Ska bli spännande. Lyckas jag med min plan så kommer det bli glass i DSA-minibussen hem till Falun. Det blir kul!
Hörs!
/Oskar
Oskar Djärv 