Oskar Djärv

Italien

Till alla er som de senaste två månaderna gått in på min hemsida, kanske flera gånger om dagen, och innerligt hoppats att det har kommit något nytt inlägg: här kommer ett nytt inlägg.

Jag kommer inte försöka sammanfatta allt som hänt sedan sist (succén i Malmö, med seger i tävlingen och seger i totala Danske Invest Triathlon Series, en fantastisk dag), för det kommer bli jättemycket text. Eller jo förresten, jag sammanfattar lite. Fast jättekort. Kommer nog att skriva en säsongssammanfattning lite senare också, så ni inte går miste om godbitarna från året. Och ni som följer mig på Instagram har säkert hört om det mesta. Men okej, sedan sist, i kronologisk ordning:
– Ludwig kom på besök till Falun
– Jag, Ludwig och Joel drog till Riga och tävlade.
– Bra svenskdag i Riga. Jag missade tyvärr på simmet och blev tillslut 40:e man.
– Jag och Ludwig drog vidare till Kalmar.
– Bra häng i Kalmar, med Ironmansupport och MiniTri, där jag kom 2:a bakom Ludwig..
– Blev sjuk. Drog vidare till Gotland, en veckas bröllopsfest för kusin Annie och hennes Joakim.
– Blev frisk. Skippade medeldistansen på Tjörn. Körde sprinten. Vann, före Bejmar den fantastiske.
– Cyklade traditionsenligt Rembotrampet, stenhårt. Väggade. Kom nätt och jämnt i mål.
– Jag och Louise fick äran att vara filmstjärnor i trailern till Stora Stöten Swimrun.
– Gav cykelbenen en chans till och körde Sista Chansen GP. Succé enligt mig själv. Blev 11:a.
– Blev sjuk igen, i två veckor.
– Drog, precis frisk, till Italien i en vecka (se inlägg nedan).
– Tävlade på Sardinen (se inlägg nedan).
– Tillbaka i Sverige. Säsongsvila (och där är vi nu [2015-10-19]).

Sådär, nu är ni up to date! Hursomhelst, Italienresan. Nu kommer lite mer om den.

Bakgrunden till min visit i Milano, och till teamet DDS (länk till en inte särskilt väl uppdaterad hemsida, men ändå), ligger i när jag och Mikaela var i Melilla på Europacup. Hon var kompis med några italienskor, som vi pratade med på kvällen efter tävlingen där nere. Trots min, i internationella mått mätt, högst mediokra (förutom cyklingen möjligtvis) Europacupdebut, bjöd coach Simone Diamantini in mig till att under sommaren tävla i Italien för deras lag i det italienska Grand Prix, vilket lät spännande! Grand Prix-serien bestod av tre tävlingar, en i maj, en i juni och en i oktober. Den första uteblev, för det blev lite tajt för mig att köra den. Den andra uteblev även den, pga strul med det italienska förbundet. Så jag körde Europacupen i Istanbul istället – vilket var jättekul det med! Men den sista, 11 oktober, blev alltså av! Men det var på håret, pga sjukdomen där precis innan.

Så.. det tog alltså knappt 6 månader från det att vi snackade, till att jag faktiskt åkte ner. Typical Oskar, kan tyckas. Men jag kom ner, och det är jag glad över! För jädrar vad jag har lärt mig mycket. Och som tur är fick jag även ha roligt och träffa härliga människor samtidigt. Kul! Intressant att se hur utvecklad sporten är där nere, jämfört med i Sverige, vad det gäller team och liknande. I Milano (eller ja, det var inte riktigt Milano fick jag lära mig, det var Settimo Milanese, en av alla de ”kommuner” som fanns precis i utkanten av Milano) där detta team, tillsammans med ett par till, fanns, så hade teamet tillgång till bland annat simhall och gym, och vissa hade även förmånen att bo i en lägenhet som ägdes av teamet. Denna lägenhet fick jag bo i under denna vecka, tillsammans med Conor Sproule, Ilaria Zane och Alessia Orla. En kille som hette Alessandro bodde också där ibland, typ vissa nätter när han behövde.. Och en annan kille som hette Tommaso bodde också där en natt. Lägenheten hade varit full av australiensare och nyzeeländare under sommaren (som ju är deras vinter..) men nu var det bara junior-Conor kvar när jag kom. Ett trevligt gäng!

I veckan inför tävlingen så spenderades varje morgon i poolen, tillsammans med några agegroup-triathleter och med kort-/långdistansare i teamet. Välmeriterade grabbar såsom exempelvis Daniel Fontana, som bland annat kört OS i både Aten och Peking. På tal om meriter så var inte teamchefen Luca Sacchi helt omeriterad han heller, utan hade bland annat ett OS-brons från Barcelona, i 400 medley. Jaja, nog snackat om andras meriter. Hursomhelst kul att det verkade finnas en del erfarenhet i gänget i alla fall. Vi körde några bra distanspass på cykeln, på slätten runtom Milano. En dag tog vi minibussen en sväng norrut och körde backintervaller i Varese, typ alldeles där alpkedjan börjar. Jag sprang något pass också, bland annat inomhus (av någon outgrundlig anledning. Hade jag fått tillräckligt med intryck i övrigt, eller?..), samt lite crosslöp och spöregnsdistans. I övrigt var vädret prima där nere. Typisk svensk sommar. Men enligt italienarna var det kallt. Vad det gäller språket så var flera i teamet rätt duktiga på engelska, men det oftast var det ändå italienska som gällde, bara för att det var en utlänning på besök (Conor kunde ju italienska..) så anpassades inte språket i till exempel simbassängen, så ibland var det lite småklurigt att hänga med i svängarna. Typ ”var det 16×100 varannan fjäril/frisim på tröskel med start 1:30?”, ”jaha, jaså, det var 4x(4×25 max + 200 frisim med andnöd), okej då är jag med!”. Ungefär så.

Sedan drog vi hela laget till Sardinens södra del, till staden Cagliari. En natt där nere blev det. Så vi testade banor på lördagen och tävlade på söndagen, och stressade till flyget efter målgång.. Halv storm på lördagen, soligt och varmt på söndagen. Hade nästan föredragit det omvända, för när italienarna var bekväma med värmen så blev jag, med min kropp som är lite mer anpassad för ett arktiskt klimat om man säger så, lätt överhettad. En lite mer utförlig racerapport finns att hitta på mitt INSTAGRAM-konto. Blir för mycket att skriva om själva loppet även här..

Resultat

Lite kort, så gick tävlingen faktiskt över förväntan. 22:av 63. Jag cyklade till exempel riktigt bra. Och med tanke på att den träning jag hade närmast i ryggen var den träning jag fick gjort i Italien så är det ju extra intressant att det gick bra. För innan Italien var jag ju bara sjuk. Varför jag har blivit sjuk är lite utav ett mysterium, men efter att ha analyserat möjliga anledningar så tror jag att det helt enkelt ligger i att jag haft otur. Med många förkylda personer som funnits omkring en samt en del resor och flygningar, då är det lätt att dra på sig något.

Kul grej var att dagen innan tävlingen så kanske man kan tänka sig att det är pasta med tomatsås eller pizza utan ost, som gäller för italienarna. Men icke.. Till lunch åt nästan hela teamet en jättestor kotlett hästkött (det innehåller mycket kolhydrater, sa de) med olivolja. Och till middag var det en helgrillad fisk som gällde. Gärna med en hel planta selleri och en skål rädisor. Mycket intressant. Men sedan var de ju rätt snabba också, så det låg väl något vettigt i kostvalet kanske.

Väl hemma från Sardinien hade jag en heldag kvar i Milano innan jag skulle åka till Sverige på tisdagen. Den spenderade jag bland annat med Conor, och vi drog in till centrala Milano och tittade på gamla kyrkor och slott, åt god pizza, glass och olika bakverk. På kvällen drog vi till utkanten av Milano, typ där vi bodde, och tittade på EXPO. Ett helt galet stort arrangemang. Typ alla världens länder förutom Sverige hade samlats med olika ”montrar” (som var som flervåningshus), för att bland annat visa idéer lösningar för framtida försörjning av mat och energi. Det man möttes mest av var kanske dock att många länder lagt energin på restauranger med inhemsk mat, samt att det ibland kändes uppenbart att vissa länder deltog bara för att visa sig bättre än andra länder, med de coolaste utställningspaviljongerna, mer än att ha de bästa lösningarna på framtidens hållbarhetsproblem. Hur som helst ett sevärt spektakel, som har öppet från maj till oktober i år. Varje dag. Trots det var det många tusen människor där den kvällen jag var där. Ett helt ofattbart stort område. Se länk till bilder och till information. Well, well, ett litet sidospår från triathlon, men ändå kanske kul för någon att veta att det var spännande att vara där, och att man hade behövt många heldagar utöver vår kväll där, för att kunna se allt som fanns.

Tack för titten, DDS! Jag hoppas få återkomma på diverse läger och tävlingar under nästa år. Vore kul!

Okej, mer än så kommer jag nog inte att läcka från mina nio dagar i Italien! Nedan följer en liten bildbomb. Dock utan de coolaste bilderna från tävlingsdagen. Skulle så jättegärna vilja visa bilder från den cykelbanan, men alla de italienska fotografer som fanns på plats verkar inte vara så sugna på att sprida sina bilder.. Vi får se om det dyker upp någon senare! Tills vidare kan ni bara drömma om hur häftigt och tufft det var.

italien (4) — Conor framför DDS (det är alltså både en anläggning och ett team..)

italien (5) — ”Easy spin” med Fontana verkade innebära lagtempo och blodsmak..

italien (6) — Typ Italiens bästa cykelbutik. Grabbarna kortade ner min växelvajer, istället för att betala fick vi en frän rundtur och gratis läsk av snälla Roberta.

italien (10) — Dags att reka cykelbana i Cagliari.

italien (12) — Sardinien-middag med DDS. Alla har ätit upp sina helgrillade fiskar.

italien (2) — Precis i början av klättringen på det sista varvet. Mr. Parmigiani försökte rycka, men det åt vi snabbt upp, och motattackerade istället. Ingen förutom jag verkar vilja gå på innern, förstår inte riktigt varför.

italien (27) — Pga mörker blev typ alla EXPO-bilder dåliga. Men jag maxade i alla fall en gunga, som generade 5 elektriska watt, enligt skärmen. Om 954 000 personer maxade en varsin sån där gunga konstant under ett år, så skulle man kunna försörja Sveriges elbehov för det året. Mycket givande lösning på den just nu inte så hållbara elproduktionen.. Bra där!

Ciao!

/Oskar – som i framtiden ska försöka publicera lite kortare inlägg med lite högre frekvens, så att han får utlopp för sitt skrivande, som han trots allt tycker är kul.

PS: JAG SÄLJER MIN BMC TIMEMACHINE TMR01 2015. Är du sugen, kolla in här och hör av dig!

Seger i Malmö

I söndags var det alltså dags för Malmö Triathlon, en tävling över olympisk distans som även agerade final i Danske Invest Triathlon Series (Svenska Cupen). Jag åkte dit tillsammans med Jonatan Bejmar och Rasmus Andersson, i en minibuss vi fått låna av Dala Sports Academy här uppe i Falun. En lång resa, men med de två fantastiska reskamraterna jag hade så kändes resan kort.

Väl i Malmö provade vi cykelbanan med några korta intervaller, sedan kände vi på vattnet och simmade en sväng. Dessutom hade sommaren anlänt till Malmö, med värme och sol. Inga handgranatsattacker så långt ögat kunde se. Det kanske bidrog till att känslan var att kroppen faktiskt var i ganska bra form, och nervositeten var påtaglig. Lite spänd aftonstämning i trebäddsrummet på vandrarhemmet också, när den kanske största utmanaren och totaltvåan i cupen – Rasmus Andersson – låg i sängen bredvid och såg snabb ut.

Ett av målen med denna tävling var att inte upprepa samma misstag som jag gjorde sist jag körde en triathlon över olympisk distans (1500 m simning + 40 km cykel + 10 km löpning). Vilket var i Västerås. Rookiemisstagen var då att jag inte fick i mig tillräckligt med energi innan och under loppet. I korta drag åt jag denna gång mer dagen innan och på förmiddagen innan start. Sedan drack jag lite bättre blandad sportdryck och istället för att bara ta en gel på slutet av cyklingen tog jag även en efter halva löpet. Det gjorde susen.

Tävlingsdag. Startskottet (eller ja, det var inget skott, det var mer en tuta som användes) gick och jag försökte hålla Jesper Svenssons fötter i den inte så vågiga Östersjön. Det gick inte. Han kan simma fort han. Istället hamnade jag i en grupp om fyra där jag kunde simma ganska bekvämt. Efter två varv bland lite maneter och sjögräs i den annars klara, men svala hamnen så kom jag upp ur vattnet bland annat tillsammans med Rickard Carlsson, och det såg ut att kunna bli lite samarbete på cykeln. Tyvärr fastnade han på väg ut på banan så det blev en lucka mellan oss.

Som ensam tvåa i loppet beslöt jag mig för att försöka jaga ikapp sololedande Jesper Svensson på egen hand, där luckan nu var över en minut. Banan bestod av 6 varv på en ganska platt och inte så teknisk bana. Vid vändpunkterna såg jag att jag tog in tid på honom, men inte så mycket som jag önskat. Men jag stressade inte ikapp, utan höll en kontrollerad och hög fart. Efter cirka 10 km var jag ikapp. Att sedan samarbeta med Jesper var en bra idé då han idag var riktigt stark på cykeln, och det var till stor hjälp i motvinden. Klungan bakom hade nu blivit runt 6 man stor, innehållandes bland andra Sebastian Norberg, Rasmus Andersson, Rickard Carlsson och Erik Holmberg. Alla snabba löpare. Och de tog in på mig och Jesper. Stress.

Efter att ha ryckt ifrån Jesper lite på slutvarvet sprang jag ut i ensam ledning av den avslutande milen. Det var nu det gällde. Om jag höll detta skulle jag vinna tävlingen och hela Svenska Cupen. Nervöst. Tog i lite extra och fokuserade på loppet. En stabil, snabb löpning utan svackor var vad som krävdes. Bakom tog Sebastian och Rasmus in på mig. Läskigt. Men den här sagan fick ett gott slut till slut. Jag gjorde nog min jämnaste och snabbaste triathlonmil hittills, vilket räckte för att hålla undan. Lyckan var total när jag såg ett tomt upplopp framför mig, fullsatt med en glad, påhejande publik. Härligt! Tack Malmö!

Referat från Svenska Triathlonförbundet

Officiella resultat

Att starta i en viktig tävling, som något av en favorit och cupledare, är en häftig känsla. Men att sedan även uppfylla förväntningarna (från mig själv då, främst) känns ännu häftigare. Allt klaffade verkligen i söndags. Det ger mig bra motivation inför kommande tävlingar, för nu är det faktiskt inte så himla många kvar. Befinner mig just nu i Lettland med Joel Vikner och Ludwig Fleetwood, för på söndag är det dags för Europacup i Riga. På onsdag är det sedan Kalmar MiniTri. Tufft schema, men det blir kul med en vecka i Kalmar, där vi ska heja på alla Ironman-atleter också. Därefter raka vägen till Gotland för en veckas semester/träningsläger/bröllop. Och sedan dags för den troliga säsongsfinalen för egen del: Tjörn Triathlon. Svårt att packa för så många resdagar på olika orter och i olika länder, men med lite logistik och hjärna så ska det nog gå vägen.

Och just ja, det finns livestream till tävlingen på söndag! Vi svenska herrar startar kl 14:30 svensk tid, och loppet ska (sägs det) gå att se här: LIVESTREAM
Och om ni vill vilka som är med i tävlingen kan ni kika här: STARTLISTA

Så, nu vet ni läget! Skickar med lite bilder från Malmö också, mycket fina!

tre främsta liten — Vilket gäng! Foto: Tommy Lindholm

oskarochjesper — Jag och Jesper i ledning under trampandet. Foto: Therése Oskarsson

målgång Oskar Djärv liten — Trötta segergester. Foto: Tommy Lindholm

IMAG3780 — DSA-grabbarna framför den vridna bålen! Foto: Oskar Djärv

pommacfest1 — Cupsegrarinnan Mikaela Persson kan det där med att spruta Pommac! Men hon fick igen.. Foto: Therése Oskarsson

Den som vill se när Mikaela får igen på prispodiet kan ju kolla in videon på Malmö Triathlons facebooksida. (Jag vet att det kanske inte är superkul för alla att se ett klipp på hur man slösar bort god läskeblask på det där viset, men det ger ju en bra känsla över vilken trevlig dag det var där i Malmö.)

Och såhär i slutet av inlägget passar jag även på att tacka alla er som hjälper mig att nå så långt som möjligt inom triathlon. Stort tack till:

Salming Running
Orca Sverige / Triathlonbutiken
X-Kross
Mantra Sport
Dala Sports Academy
30K Solutions

Hej!
/Oskar

Camp Sälen

Återigen en del som hänt sedan sist. Ni som följer mig på facebook och instagram vet kanske redan vad jag pysslat med, men jag berättar ändå. Det ser ju inte bra ut om jag hoppar över halvstora grejer.

First of all, jag genomförde ju SM i Västerås för knappt två veckor sedan. Kände starkt att jag hade stor chans på att ta hem en medalj av hyfsat ädel valör, så jag var minst sagt taggad. Men det hela gick tyvärr inte riktigt min väg denna gång, och jag slutade femma efter att bronset var ”säkrat” ut på löpningen. Att tappa gruppen framför och få simma själv, och därmed även cykla själv i jagande position och sedan inte komma ikapp.. Det är lite jobbigare än att ligga i en grupp där man tar hjälp av varandra. Men så kan ett lopp se ut ibland, bara att finna sig i det, vilket jag även gjorde. Något som jag inte var beredd på, var att bli extremt trött på löpningen. Hade inte skött mitt energiintag optimalt innan start (svårt det där, när starten är efter kl 15 och man inte riktigt kan stoppa magen full i lunch som man brukar), och inte skött det helt optimalt under loppet heller. Kroppen sa stopp och grabbarna bakom kom ikapp, och då i form av Sebastian Norberg och Rasmus Andersson. Rasmus som är en god vän och träningskamrat här uppe i Falun lyckades slutligen spurta om Sebastian och ta bronset. Han gjorde både tävlingsförberedelser och tävlingsgenomförandet helt enligt plan, och det blev ju riktigt lyckat! Fick med egna ögon se spurten och sken upp när jag såg att han skulle ta det.

Första bilden är efter 500 m på simningen, då man sprang en bit mellan Mälaren och kajplatserna, som senare ledde in en i Svartån. Pigg kropp och med i matchen. Bild nummer två är efter målgången. Smått besviken men framförallt sjukt trött. Foto: Emma Varga

Sedan har jag varit på ”höghöjdsläger” i Sälen också. Riktigt trevligt avbrott från ”vardagen”, eller vad man nu ska kalla det. Det hela började redan i vintras, när Joel började propagera för att åka till hans släkts stuga uppe i Sälenfjällen. Det lät som en bra idé tyckte några av oss. Och så blev det häromveckan till verklighet och vi blev där i ungefär en vecka. Jag, Joel och Tom Honig åkte upp, och Rasmus Andersson joinade oss i tre-fyra dagar över helgen. Vi fick till många timmars riktigt bra träning där uppe, men timmarna av livskvalitet var desto fler. Svinkallt i älven var det, men att bo i stuga precis nära var rätt idylliskt. Visst, vi doppade oss typ varje dag, och försökte oss på att simma i den i början. Det såg till en början varmt och lugnt ut, men skenet bedrog. Det var för kallt. Och sjukt strömt.

Vi cyklade bland fjällen både i Sverige och Norge. En dag tog vi oss hela vägen till Trysil. Löprundorna gjorde vi i krokarna kring stugan. Många höjdmetrar fick vi till, om man ville springa upp ur själva dalen som Västerdalälven skapat genom alla århundraden. Sprang till och med ett pass som var två timmar långt. Det ni. Bådar gott inför nästa säsong.. Simningen var väl något begränsad eftersom ute-25:an i Sälen hade stängt. Vi tog oss till Lima och simmade i deras ute-25:a ett par gånger dock, kallt men blev något bra pass där.

Vi turistade lite också. Passade på att både se Sixten Jernbergs museum i Lima, och Njupeskärs vattenfall i Fulufjällets Nationalpark. För att ta sig till nationalparken passerar man genom en ort/by vid namn Mörkret, väster om Särna. Bara en sån sak liksom.

På söndag är det dags för den sista deltävlingen i Danske Invest Triathlon Series, i Malmö. Ännu en tävling över olympisk distans och jag ska försöka att inte göra samma misstag som i Västerås. Jag kommer att gå för segern i tävlingen och även för totalsegern i cupen. Men allt kan hända och det är inte över förrän det är över. Ska bli spännande. Lyckas jag med min plan så kommer det bli glass i DSA-minibussen hem till Falun. Det blir kul!

Hörs!
/Oskar

Camp Falun

De senaste veckorna har rullat på fint i Falun. Dels tack vare ett celebert besök i form av Ludwig Fleetwood. Nattetid kurar han ihop bakom soffan i mitt och Joels nyinredda vardagsrum. Dagtid så bidrar han med skratt och sparring under passen, hjälper till med disken eller sover. Han gör såklart mer än så, men jag har valt ut några favoriter bara. Joel har ju också kommit hem efter några veckor på flykt. Så senaste två-tre veckorna har det varit rätt sköna lägerkänslor här i lägenheten i Falun. Äta, sova, träna, hänga. Och det tillsammans med resten av DSA-gänget dessutom. Hashtag ”sommarproffs” liksom.

Sedan senaste inlägget har jag hunnit tävla i både Istanbul och Umeå. Två tävlingar av samma sprintformat men i helt olika delar av Europa.

Istanbul var en väldigt lärorik tävling, där jag kom efter under simningen tack vare en hel del stryk och ingen superform. Försökte ta ikapp luckan till de andra, men misslyckades bland annat för att jag råkade vurpa i vändpunkten.. var sedan överhettad och något omotiverad på löpningen, men sprang ändå hyfsat fort. Ändå nöjd att jag ännu en gång hänger med skapligt i en internationell tävling.

I Umeå var det inte riktigt lika rafflande, det gick mer städat till. Simmomentet gick i medströms i Umeälven, där en massa snösmältning norröver hjälpte oss alla att slå rätt rejäla personliga rekord – runt 5 minuter på 750 simning. Jag och Ludwig kom loss ut på cykeln och vi hade en liten katt&råtta-lek för att han var rädd att jag skulle gå loss, vilket jag inte lyckades med. På löpningen försvann han dock iväg som ett skott. Jag slutade som tvåa. Inte hundra procent nöjd när man har chans på seger, men dagen fick ändå en riktigt skinande guldkant när suveräne Rasmus Andersson dundrade in på pallplats! Sin första i en sverigecup!

Nästa stora mål står för dörren redan imorgon. Då är det nämligen dags för SM över olympisk distans, i Västerås. Några av stjärnorna i herrklassen kommer tyvärr inte till start, av olika anledningar. Till exempel Fleetwood och Sahlberg. Men ryktet säger att Colting dyker upp i alla fall. Och hemmasonen Vikner. Och regerande mästaren Sandör. Det blir nog ett spännande och jobbigt lopp, som det så ofta blir.

Har lagt några bra veckor bakom mig nu, och om jag ska lyfta fram något så känns det som att min löpning tagit ett litet kliv framåt. Blir mindre sliten efter passen, och jag springer fortare och längre än tidigare. Kul!

Så, imorgon i Västerås startar damerna kl 14 och herrarna kl 15. Be there!

Bjuder på lite ögongodis nedan, om ni vill titta. Bilderna är tagna av Arif Toprak, Rebecka Uhlin (vk.se), Rasmus mamma och en okänd kille på en brygga. Och mig själv.

Hörs!
/OD

SM i Uppsala

Ja, vad hände egentligen den där SM-helgen i Uppsala för snart två veckor sedan? Den slutade hur som helst i ett individuellt silver och ett guld i stafetten. Vilket var helt galet. Det största jag lyckats med i min triathlonkarriär hittills. Jag har inte hunnit skriva något om det här på hemsidan för jag har firat medaljerna ända fram till nu.. Neeeejdå, jag har bara flyttat till ny lägenhet, med allt det kaos som kommer på köpet. Bor fortfarande i Falun, men i en ny trea som delas med stjärnan Joel Vikner. Kul!

Uppladdningen fram till SM hade fungerat bra och jag kände mig faktiskt i form, en känsla man liksom längtar efter hela året. Dumt nog råkade jag riskera att sätta stopp redan på fredag morgon när jag vurpade på min cykel på grund av att jag skulle köra ner en annan cykel till nya lägenheten, samtidigt som jag kollade kartan på telefonen.. Ingen bra idé. Fick några blåmärken, och det gjorde allting mer nervöst.. Men hursomhelst gick det ändå bra på tävlingarna, vilket ni kan läsa nedan. Bilderna är tagna av Johan Stegfors och Svensk Triathlon. Och ja, det är sjukt mycket text. Men man kan ta det i omgångar. Ni har läsning till frukosten i en, kanske två, veckor framöver..

Lördag, Sprint-SM

Åkte ner till Uppsala efter lunch på fredagen med DSA-gänget (Rasmus, Jonatan, Jocke) i minibussen och kollade banor, åt preracepizza och glass med coach Jocke Berggren. Kul att få spendera en kväll med honom såhär dagen innan ”examen”. Nu har jag följt hans upplägg i ett år och med tanke på bra resultat i början av säsongen, så var det troligen välbäddat för morgondagen. Kul med tränare! Checkade sedan in på hotellet med Ludwig Fleetwood. Efter en mysig natt värmde vi upp med lite simning på Centralbadet med hela DSA-gänget. Motionärerna i poolen var inte direkt beredda på att det skulle komma en mindre busslast med triathleter just den morgonen, så det var ett flertal som fick sin morgonstund förstörd.. Men vad gör det när det är SM? Testade därefter cykelbanan en snabbis och testade några linjer i kritiska kurvor. Sedan pang på hotellfrukost. De hade bland annat våfflor man kunde laga själv, men grädden tog slut så jag och Ludwig bad om påfyllning varpå vi fick en stor jädra skål själva.. Svårt att hejda sig, men vi hade SM i eftermiddag i åtanke och höll oss från att äta all grädde.

Efter lite vila på hotellet och uppvärmning på land och i vattnet var det dags för start. Ställde mig mitt i smeten bredvid Ludwig, Gabriel, Axel, Djurback, Jonatan.. Joel och Jesper längre bort, vilket visade sig vara ett smart drag. Djurback till höger fick fritt vatten, liksom Joel och Jesper på vänsterkanten. Vi mitten slogs friskt ett par hundra meter innan det började bli lugnare. Efter vändning kom jag upp jämsides med Ludwig som lade sig på mina fötter. Framför mig hade jag Djurback, Gabriel och Axel. Jag var med i loppet! Kul. Ingen skräll att Djurback var så bra med trots att han simmat typ 8 km sedan i höstas… Efter att Jesper och Djurback växlat bort sig lite så stack jag ut på cykeln med Gabriel, Axel och Ludwig. Joel hade lucka.

I toppen av backen ryckte jag till över krönet och försökte brygga ikapp till Joel, vilket jag faktiskt lyckades med! Nu var vi två som kunde köra, tänkte jag. Dessvärre kom även Gabriel ikapp strax därpå. Jag var inte sen med att fortsätta köra riktigt hårt för att försäkra mig om att Axel och Ludwig inte skulle kunna täppa till den lucka som blivit.. Resultatet blev att även Joel släppte. Så ut på varv två av sju hade täten förändrats en hel del. Från sexa upp ur vattnet till ledning efter ett varv på cykeln. Skoj! Jag och Gabriel körde på riktigt hårt tillsammans och skapade en allt större lucka bakåt till Ludwig och Joel (som släppte lite på Ludwig efter nåt varv). Hade tankar på att försöka skaka mig av med Gabriel men baserat på hans aggressiva och starka cykling så insåg jag att det inte var någon idé. Vi båda slet hårt för att få så stort försprång som möjligt istället. Hoppade av cykeln först och gjorde en finfin växling och hade en ledning på 20-30 meter ner till Gabriel.

Ut på löpningen var det bara att ösa. Benen kändes fortsatt starka, likt på cykeln, men jag höll min fart och lyssnade på tränare Berggrens rop längs med banan. Gabriel kom ikapp vid vändpunkten efter halva första varvet. Jag lät honom gå om, han springer ju så satans fort.. Men jag höll mycket god fart själv tyckte jag. Vid vändpunkten såg jag också att Ludwig, Joel och Djurback var på jakt, så det var inte bara att luta sig tillbaka och jogga de resterande varven om man säger så. Sprang med panik i kroppen, men försökte hålla teknik. På andra varvet hade Ludwig tagit in och jag blev allt mer nervös.. Men sprang vidare och var fortsatt stark. Ut på sista varvet i backen uppåt så började benen bli rätt trötta. Hade fortfarande Gabriel i sikte även om han var en bit bort, så jag visste att jag sprang bra. Vid vändningen såg jag att Ludwig plockat ytterligare lite, men räknade ut att det inte skulle hålla eftersom det bara var knappt ett halvt varv kvar att löpa. Det skulle alltså gå! Jag skulle vinna min ädlaste SM-medalj hittills, ett silver. Jag dundrade nerför backen mot mål. Morsan som hejat hårt hela vägen stod i sista svängen och jag blev alldeles rörd av alltihop. In på upploppsrakan och fick möta folkets jubel.

Jag har inte varit så glad över ett tävlingsresultat som detta. Lyckan var total. Jonatan lyckades till och med klämma ur mig några glädjetårar när han kramade om mig efter loppet. Mycket känslor, och inga hinder kändes för stora. Eller ja, ett hinder var ju uppenbarligen för stort, Gabriel Sandör. Vilken kille alltså. Så jädra vass. Och bara junior. Även om detta var hans tredje SM-guld på raken så är det aldrig självklart att man ska kunna plocka ett till. Ludwig stormade in som trea strax därpå och tog bronset. Joel kom fyra och Djurback femma. Tufft att Joel inte hamnade på pallen när jag nu gjorde det, hoppas det inte går ut över husfriden.. hehe.

I damklassen vann suveräna Amanda Bohlin före Mikaela Persson, och Åsa Annerstedt körde en svensk tävling för första gången på länge och tog bronset!

Resultat

Artikel i UNT om sprinten

Artikel på svensktriathlon.org

smtri (6) — Fullt ös på cykeln med Gabriel.

smtri (3) — Glada miner på prisutdelningen.

Söndag, Stafett-SM

Dagen därpå var det dags för stafett-SM där vi i IF Mantra Sport ställde upp med tre lag och förhoppningen om att försvara vårt SM-guld från förra året. Jag hade sistasträckan i förstalaget, med Jennie Malmberg först, sedan Stefhan Andersen och Jenna Johansson. För den som inte vet så kör vardera deltagare i laget ett superkort triathlon. Jag var inte så nervös för detta lopp under förmiddagen, men under tiden mina lagkamrater tävlade så hann jag bli redigt nervös, men mest taggad på att ge järnet när det var min tur. Vi hade någon minut upp till täten efter förstasträckan där Marie Carlsson gjorde ett superlopp för Väsby-laget. Jennie gjorde ett superlopp hon med och var så stark, så stark! Stefhan slet på hårt under sin sträcka och plockade en del på täten. Jenna likaså, och växlade till mig som trea bakom ledande Terrible Tuesdays Triathlon med Jonatan Bejmar på sistasträckan. Simmade på hårt och låg jämnt med Jonatan och Tobias Höglin som låg strax före. Men jag gjorde en superväxling och kom snabbt upp i fart på cykeln och var ikapp. Gjorde ett dödsryck på andra varvet och fick lucka på Jonatan. Sprang sedan allt jag kunde och det höll imål på den typ 800m långa löpningen. Hand i hand sprang vi i IF Mantra Sport över mållinjen som segrare i år igen! Vilken känsla! Vilket lag!

Resultat

Artikel i UNT om stafetten

smtri (2) — SM-GULD! Vilket gäng, vilket lag!

smtri (4) — Delar av DSA-gänget framför minibussen.

Inför ETU Istanbul

Hursomhelst, på söndag är det dags att svida om till landslagsdräkten igen och köra en Europacup. Denna gång i Istanbul, Turkiet. Vi blir sju stycken svenskar som åker ner, i form av mig själv, Fleetwood, Sahlberg, Dansk, Annerstedt, Bohlin, Nordén. Jätteskoj! Som alltid (förutom Litauen senast kanske….) så är det hårt motstånd i startlistan och det kommer inte finnas några marginaler att spela på. Det är en sprint denna gång och det finns ingenstans att hålla igen, utan det är i vanlig ordning all-in som gäller. Speciellt på simningen, så man hamnar i en bra klunga, helst förstaklunga, på cyklingen. Formen känns skapligt bra i nuläget, tränar på bra och nästa stora mål är väl egentligen SM olympisk i Västerås, så jag har inte formtoppat något extremt inför denna tävling. Men jag har ändå släppt upp lite och hoppas på att göra ett bra lopp nu i Turkiet! Kanske plocka någon ITU-poäng, vore ju helt fantastiskt.

Testade cykelbenen i lördags under Soldvarvi GP, det klassiska varvloppet på Sollerön där en ansenlig mängd elitcyklister alltid dyker upp. Och det var något fruktansvärt vad det kördes hårt. Fy satan alltså. Kändes ”intressant” att få vara en av de långsammare cyklisterna på tävlingsbanan den kvällen.. en cyklist som håller dåliga linjer och inte orkar täppa alla luckor i klungan. Som följd av detta fick jag en del skällsord kastade mot mig, och även något slag.. Tufft. Inte som en triathloncykling inte! Jag lyckades på något jädra vänster hålla mig kvar i klungan alla de 20 varven och tog mig i mål med typ sämsta spurten, men jag trodde på riktigt att jag skulle avlida, bitvis. Bra erfarenhet, bra genomkörning! Dagen därpå var det dags att testa simformen lite i Runn Open Water. 2500 meter i svala Runn. Jag fick till en skön simning i bra fart och dunkade på rätt bra hela vägen i ett jämnt tempo. Sjukt trött i axlar och lats efteråt. Lyckades faktiskt panga till med en andraplats efter suveräne Anton Björck-Teuscher. Visserligen var han faktiskt pinsamt långt före mig, men ändå.

En kul grej är att min mor filmade en hel del i Uppsala under SM-sprinten och jag kan säga som så att när tid ges så kommer jag redigera ihop en film från loppet. Nån gång. Har gjort en liten teaser, från prisutdelningen, som jag lagt upp på instagram. Kolla in nedan!

View this post on Instagram

A post shared by Oskar Djärv (@oskardjarv)

Vi hörs!

Bra helger inför sprint-SM

Hej. På lördag går SM-sprinten i Uppsala, och dagen därpå SM-stafetten. Det är nu över 1,5 år sedan som jag hörde om att detta evenemang skulle gå av stapeln, och nu är det äntligen dags.

Den senaste tiden har det också hänt en del grejer. Har till exempel tävlat två gånger, tänkte berätta lite kort om det först:

För två helger sedan var det Hallsta Triathlon, som skulle vara triathlonpremiären i Sverige för min del. På grund av kallt vatten blev det tyvärr 2 km löpning istället för simning, innan cyklingen (20 km) och avslutande löpet (5 km). Inte optimalt för mig som blir lite trött i benen efter den där första löpningen.. Men jag höll mig långt upp i klungan ändå under första löpet och bildade ganska snabbt en duo med Ludwig Fleetwood under cyklingen. Vi trampade på bra och distanserade övriga fältet. Försökte bli av med Ludwig på sina ställen men insåg snabbt att det var lönlöst. Jag var för klen och han var för stark.. Ut på avslutande löpet så fick jag faktiskt leda loppet i några hundra meter, innan Ludwig sprang om och förbi. Men jag höll luckan nedåt och kom in som tvåa! Och det är jag nöjd med.

Nu i helgen som var åkte jag och Jonatan Bejmar ner till Saltsjöbaden för att köra en triathlonsprint där, utan drafting. Rädd för att få stryk som jag var, så lånade jag än en gång en tempocykel av 30K-Jonas. Denna gång var det också kallt i vattnet, men det blev simning, hela 750 meter till och med. Kul! Tog kommandot ganska tidigt och ledde runt första boj med Jonatan Bejmar tätt bakom samt en Brommasimmare rätt nära. Men resten av simningen skakade jag av mig dem och var först upp. Sedan iväg på tempocykeln på en ganska rolig bana med 10 km bort till vändpunkt och samma väg tillbaka. Lite roliga kurvor och knixiga partier, samt lite böljande landskap. Tryckte på riktigt bra på cykeln och utökade min lucka. På löpningen försökte jag hålla en hög fart för att bli redigt trött. Roligt nog var löpningen fördelad över 3 varv, så ut på varv 2 och 3 hade jag sällskap av de andra, fick riktigt bra sparring av Donato som pressade upp farten rejält. Stack ifrån lite på spurtvarvet och sprang i mål som klar segrare! Riktigt härlig känsla!

Om ni mot förmodan missat det så har jag en annan spännande nyhet att dela med mig av, och det är att jag kommer att använda sportglasögon från X-Kross framöver! Riktigt roligt att få förtroende att göra det. X-Kross är en serie sportglasögon från tyska Sziols, där det finns en uppsjö av olika bågar och linser att kombinera med varandra. Och snyggt blir det! En cool grej är det går blixtsnabbt att växla mellan olika linser, och man behöver inte vara rädd att grejerna ska gå sönder.

Och slutligen, på lördag är det alltså dags för en av säsongens största höjdpunkter, sprint-SM i Uppsala! Och dagen därpå får man inte heller glömma bort, då stafett-SM går av stapeln. Från förra säsongen tog jag ett SM-brons individuellt och SM-guld med IF Mantra Sport. På lördagens sprint kommer konkurrensen att bli riktigt hård när i princip alla de starkaste namnen kommer stå på startlinjen. Oj, vad Fyrisån kommer att koka. Att försvara ett SM-brons kommer bli tufft. Jag kommer inte att bli besviken om jag hamnar utanför prispallen, förutsatt att jag vet att jag gjort ett bra lopp och fått ut all energi jag haft i kroppen, men jag går för medalj.. Banan är riktigt tuff och jag tror den passar mig bra. 7 varv på cyklingen med en tuff stigning upp till slottet varje varv.. blir jobbigt. Men det är sprintdistans så det är full fart som gäller. På söndagen kommer vi i laget att göra allt i vår kraft att försvara vårt guld, nu när det är hemmaplan och allt.

Jag hoppas att så många som möjligt vill komma och titta, nu när årets händelse i Uppsala äntligen blir av! Starten på lördag är 15:00 för damerna och 16:30 för herrarna. På söndag går startskottet för stafetten klockan 13:00. Joina folkfesten!

Foton från Hallsta är tagna av Marie Fleetwood. De från Saltsjöbaden är tagna av Johan Stegfors. Förutom den sista, som är tagen av Jonatan Bejmar!..

2015-05-31 13.07.43 — Hallsta Triathlon. Oskar i ledning! ..en kort stund. 🙂

2015-05-31 13.25.27-1 — Hallsta Triathlon. En andraplats! Glad.

oskardjärvsaltis150606-1425 — Saltsjöbaden Triathlon. Först upp ur vattnet, först ut på cykeln. Eller ja, cykel och cykel. Det där är snarare någon typ av rymdraket.

oskardjärvsaltis150606-7408 — Saltsjöbaden Triathlon. Även om man är på olika varv kan man sporra varandra! Snabblöpar-Donato drog upp farten rejält.

oskardjärvsaltis150606-1551 — Saltsjöbaden Triathlon. Andas. Snygga glajjor!..

received_10152807307451230 — Saltsjöbaden Triathlon. Dubbelsegerbärs i bilen med Jonatan! Alkoholfri givetvis, annars får man ju inte sitta bakom ratten.

Ses i helgen!!

/Oskar

[30K och BMC och FCK]

En grej jag länge velat dela med mig av är det faktum att två duktiga triathleter och sköna grabbar här i Falun har gått ihop och startat ett mycket intressant företag. 30K Solutions är namnet och de har både hemsida och facebooksida. De säljer en massa coola prylar, skor och cyklar och bedriver olika typer av coaching och håller i tester och matlagningskurser och massor av annat. Dessutom kommer de även att öppna lokal här i Falun inom kort! Och just ja, Stefhan Andersen och Jonas Bergkvist är de som ligger bakom verksamheten alltså, om ni inte redan känt på er att det var dem när jag skrev ”två duktiga triathleter och sköna grabbar”. Tilläggas bör att de även är mycket drivna i det de gör och väldigt kunniga. Det räcker alltså oftast inte med att vara duktig och skön för att lyckas driva igenom en sådan här sak. Oavsett så önskar jag dem ett stort lycka till, och jag både hoppas och tror att det kommer bli riktigt bra!

En annan grej som är mycket spännande är att de säljer cyklar av det schweiziska märket BMC. Och som ni alla vet så är ju cyklarna från BMC svårslagna vad det gäller typ allt. Aerodynamik, design, lackering, smarta lösningar.. Nej, jag ska inte överdriva, men de känns väldigt gedigna och väldesignade, dessutom ruskigt snygga. Därför är det såklart extra kul att jag själv byter från min trogna Aeroad till BMC:s värsting-aeroracer ”Timemachine TMR01” med integrerade bromsar och kolfiber överallt. Så nu finns det inte mycket kvar att skylla på om cykelbenen inte skulle råka duga vid något tillfälle. Eller ja, jag har inte den värsta Shimanogruppen på, men jag känner att mekaniska Ultegra kommer man ganska långt med.

En tredje mycket kul och även cykelrelaterad grej är att jag kommer att prova på att vara cyklist på riktigt i år, eftersom jag fått äran att vara med i Falu CK:s elitlag denna säsong. I cykel då alltså. Planen är att lyckas stuva in så många tuffa, spännande och lärorika cykeltävlingar som möjligt i sommar, utan att hämma triathlontävlandet givetvis. Men det finns många fördelar med att tävla i cykel. Man blir stark i benen, man lär sig hantera cykeln, man har kul, man lär sig saker, och att cykeltävla kan man ibland göra istället för att cykelträna. Ibland vore det såklart bra att vara i cykelform också om man vill få ett bra resultat, men det är svårt att utmana de som är cyklister på riktigt.

Närmaste cykelrelaterade evenemang är att försöka ge mig av till Uppsala i helgen och testa cykelbenen på allvar. Det blir då i Sveriges enda UCI-lopp (på herrsidan) som dessutom är en del av Europatouren, Scandinavian Race, på lördagen. Och i Skandis GP (senior) på söndagen. Scandinavian Race går i form av 15 varv runt Uppsala med varvning vid slottet och en tuff stigning i form av Pollacksbacken varje varv. Ett varv mäter 12,9 tekniska kilometer långt så den som är matematiskt lagd kan snabbt räkna ut att sträckan blir 194 km. Det är långt för en kortdistanstriathlet det. Och kanske alldeles för hårt motstånd egentligen. Men, men. Söndagens Skandis GP kommer gå lite i revanschens tecken eftersom jag punkterade bort mig där förra året. Kommer ställa upp i seniorklass i detta lopp för att minimera risken att bli sjukt avhängd direkt, samt gå i backen.. 15 varv á 2 km, inklusive en stigning hela vägen nerifrån ån upp i Redivivabacken och upp till slottet och sedan ner från slottet på andra sidan på gatsten och sedan vidare nerförsbacke på gatsten vid domkyrkan. Tekniskt och tufft med inte mycket vila. Det roliga är att banan för SM i Uppsala Triathlon i juni kommer att vara på nästan samma bana! Bra träning.

Meeeen som ni kanske läste i förra inlägget så har ju inte direkt hälsan varit på topp i veckan som varit, så vi får se hur kroppen reagerar! Men jag drar ner till start och håller tummarna. Starten på lördagen går kl 12:00, och på söndagen kör vi herrseniorer redan kl 10:30. Mer info finns på Upsala CK:s hemsida.

Den uppmärksamme kanske tänker, men vad händer med Rembo IK? Dumpar Oskar sin modercykelklubb? Och som svar på de frågorna kan jag säga att jag inte dumpar mitt kära Rembo IK helt och hållet. Dels kommer jag fortsätta tävla i längdskidor för klubben, samt dels säkerligen representera Rembo IK på motionslopp och på träning. Jag har ju inte cykelkläder i sådant överflöd att jag bara kastar bort min vackra klubbdress. Medlemskapet i Rembo IK är liksom inget man bara avskriver sig, och dessutom kan jag ju inte ändra på var jag kommer ifrån.

IMAG3275x — Vackert. Fast framhjulet har snurrat lite så bilden blev ju inte perfekt. Och så ser det ut som att växelreglagen pekar rakt upp, men jag kan försäkra er om att de inte gör det..

oskar003 — Ny dress. Ny cykel. Mot nya framgångar.

Hälsningar med förhoppning om sommarens intåg
Oskar

ETU Melilla

Nu har det i vanlig ordning gått ett tag sedan det senast skrevs något här. Men sedan senast det skrevs något här så har det i vanlig ordning också hänt en del grejer. Så jag har försökt att fatta mig hyfsat kort, och i någorlunda kronologisk ordning, så ni orkar läsa… Om ni inte orkar läsa så finns det några bilder också.

Playitas

Först och främst så har jag hunnit vara på Fuerteventura, och då närmare bestämt på den beryktade träningsanläggningen Playitas. Hotellet där har också en beryktad buffé, som även denna gång tog knäcken på en. Inget deffande här inte. De som åkte ner på lägret var från Triathlongymnasiet i Motala och från Dala Sports Academy här i Falun, med Marcus Wernström som coach. Det blev ett riktigt bra läger faktiskt, många bra timmar i värmen och det blåste inte så för jävligt som det kan göra. Själv så drog jag ner lite på antalet timmar för att bygga lite fräschhet inför Europacupen i Melilla jag skulle köra ganska tajt efter lägret.

Gällande träningen så fick jag rejält med stryk i bassängen vilket tog ner mig på jorden lite, men jag tror det var bra inför tävlingen och så där. Gabriel och Axel simmade som fiskar. Jag fick tjejstryk också, av hon Emma Varga (inte släkt med Richard Varga, men det måste ligga nåt i att heta Varga och simma fort..). Hursomhelst, något som var riktigt kul var att jag faktiskt körde två hårda löppass där nere också. Gabriel sprang ju ifrån oss alla, det får man vänja sig vid bara.. Men jag sprang rätt snabbt själv! Utan att få ont någonstans. Riktigt kul.

Efter en vecka drog jag, Gabriel, Axel, Marie och Emma hemåt, medan DSA-grabbarna Jonatan och Rasmus stannade kvar på ön en hel vecka till för att träna på lite till (men alla vet ju att det bara blev paraplydrinkar i solen hela den veckan, am I right?). Och som ni ser av bilderna nedan så var det faktiskt mest en enda lång photoshoot hela veckan kan man säga (Neeej då, det var bara Wernström som var flink med kameran).

ETU Melilla

Åkte hem till Sverige någon dag och hann bland annat med ett cykelpass i hagelstorm hos Olof i Uppsala innan flyget bar mig söderut igen. Och på Arlanda mötte jag upp med Mikaela Persson som också skulle till Melilla! Kul! (Detta var dock inget sammanträffande, jag visste om att hon skulle dit, vi hade ju bokat hotell och allt.) Ja, det som var på gång var alltså den första internationella tävlingen för min del. Har ju tävlat utomlands, men inte på detta sätt. Detta var i form av en Continentalcup i Europa, alltså en Europacup. Nivån under Världscup, som i sin tur är något under VM-serien. Alla som tävlar i en sådan här tävling tävlar för sina respektive landslag.

”Melilla är en spansk exklav vid nordafrikanska Medelhavskusten med landgräns mot Marocko” säger Wikipedia. Spännande. Det visade sig att staden var innesluten av dubbla, superhöga stängsel med tungt beväpnade vakter på sina ställen. Mycket spännande. Det tog typ en kvart att cykla från sida till sida. Ingen landsbygd. Men på briefingen var de noga med att överösa oss med hur fantastiskt Melilla var och hur många olika kulturer som befann sig där, och att det var ett turistparadis. Fantastiskt bra! Eller, lite mysigt var det i alla fall.

En racerapport från loppet har jag publicerat i miniformat på både Instagram och på Facebook, så det blir inte mycket av den varan här på hemsidan, men lite kan jag berätta. Efter att faktiskt ha varit riktigt jädra nervös inför tävlingen och resan under veckan som gått så var jag dagen innan och på tävlingsdagen – inte alls nervös. Nästan läskigt avslappnad. Men det är ju bättre än att vara fylld med ångest och panik. Starten gick kl 18:00 på söndagskvällen, bara en sån sak. Men till slut blev det tävlingsdags. Mikaela (som ju blev sjuk i halsen, vilket var oerhört trist) fick agera coach, servicepersonal och fotograf under min tävling. Hon var ett riktigt bra stöd.

Starten gick och det var typ 100 m hoppfjäril innan man kunde börja simma. Jag sprang/hoppade långt åt vänster för att slippa få innerkurva runt första bojen. Tappade placeringar på detta, men jag vill tro att jag samtidigt undvek att bli ihjälslagen, vilket ju är en bonus att få slippa. Simmade kontrollerat och höll min position och var typ 45:a upp ur vattnet, minuten efter täten.

Upp på cykeln hamnade jag i en klunga på fyra personer som inte alls gick så fort, så jag stack direkt iväg ensam. Efter ett varv (av åtta) susade jag om nästa lilla klunga och ropade åt dem att hänga på. Så de spurtade på och fick rygg på mig. Försökte få igång ett samarbete och hög fart. Lyckades sådär. Men vi höll typ jämnt med tätklungan, som från att bli två stora klungor blev en enda stor klunga. Vid deras sammanslagning sjönk tempot vilket de andra i min klunga såg och vips gick farten upp för att de äääntligen fattade att vi kunde gå ikapp. Och ikapp kom vi, med ett ynka varv till växling. Jag drog raka vägen upp i tät och stötförde lite tillsammans med Gordon Benson, vilken känsla. Vi hade några utbrytare typ 40 s framför oss, men det kändes som en seger att ha gått upp till spets i huvudklungan i alla fall.

Hetsigt innan växling men ut på löpet kom vi alla, utan vurpor. Men det var galet vad fort de andra sprang alltså. Jag hade förväntat mig det, men det blev ändå lite som en smäll på käften. Jag höll min fart, och försökte minimera antalet som sprang om. Ville inte heller ta några risker utan kände mig för om jag fick ont av så lång hård löpning i tunna skor. Men jag kände ingenting. Avtjänade mitt livs första penalty i triathlon (tror jag steg på cykeln liiiiite för tidigt) ut på sista varvet och orkade därmed avsluta riktigt starkt. Snittade runt 3:45-fart och sprang i mål på typ sämsta löptid, men kom 39:a av 60 startande i alla fall. Precis före killen som simmade snabbast. Kul!

Resultat

Därefter följde en lång seg hemresa innan jag äntligen var hemma i Falun, med cykeln i behåll! Men trots sega resor så har jag fått mersmak på det här med att tävla utomlands. Träffade många trevliga och spännande triathleter där i Melilla och lärde mig mycket om just att tävla i ett annat land med allt vad det innebär med språkförbistringar och kulturskillnader. Också intressant att prata med andra som kommit dit med sina landslag och team med full service. Nåt man själv längtar efter att få uppleva någon gång….

Läget efter Melilla

Nu har det gått snart tre veckor sedan tävlingen, och jag önskar att jag kunde säga att träningen har rullat på svinbra, men det har den inte riktigt. Fick ont i en sena under foten efter tävlingen. Tror jag sprang lite knepigt, på grund av någon liten kramp i foten. Lite osäkert. Så den har jag dragits med, samt rehabiliterat. Om man ska radda upp allt så råkade jag även vricka foten (samma fot) en sväng förra veckan. Men det var ju rätt lugnt, eftersom jag ändå inte springer så mycket i och med den ömma senan… Sedan har jag troligen ätit något jag inte borde ha ätit, eftersom magen har totalstrejkat i fem dagar nu, med magknip och låg energi. I början var det till och med lite feber inblandat. Nu börjar magen reda sig något, men vad hjälper det nu när jag plötsligt även fått ont i halsen? Jaja, nu ska jag inte snacka ner mig själv mer inför den kommande säsongen.. Ni fattar poängen i alla fall. Hehe.

Men, men. Det finns annat som är kul, till exempel: att jag ju (som ni kanske märkte i texten ovan) inte har ont i benhinnorna! Det är ju fantastiskt. Inte det minsta ont liksom. Men det kommer väl tillbaka igen förmodligen… Men just nu njuter jag av ickesmärtan!

received_10152794898819562 — Posera som Bolt. Om han skulle vara på Fuerteventura.

Sju stycken Mobot’s. Som Mo Farah på pricken.

Och posera som.. ja, ni ser ju. Eller inte.

IMAG3168 — Allé! Grymt fin park hade de i Melilla i alla fall.

Och så fika i Malaga på väg hem. Mikaela som ställde upp hela resan var inte sen med att le trots ont i halsen. — Och så fika i Malaga på väg hem. Mikaela som förgyllde hela resan var inte sen med att le trots ont i halsen.

Och så första grillningen i Falun! Snart är sommaren här..

Peace out!

/Oskar. (Som snart kommer vara klar (hoppas han) med sitt stora examensarbete som han snickrat på hela vinterhalvåret. Och oroa er inte, det här inlägget skrev han under en kort toalettpaus bara. Då kan ni tänka er den hastighet han håller när han skriver sida upp och sida ner i sin stora examensarbetsrapport.)

Winter is going

Tjena!

För några månader sedan så var vintern på väg in i landet (skrev då ett inlägg med den Game of Thrones-inspirerade rubriken ”Winter is coming”, därav den löjligt finurliga rubriken på detta inlägg). Snön, kylan och mörkret likaså. Det som gällde då var att förbereda sig mentalt för grisiga cykelpass med pannlampa i snöstorm, och samtidigt längta efter härliga skidpass på nypistade banor på Riksskidstadion Lugnet som senare skulle komma att stå som arena för VM.

Nu är det fantastiskt spännande skid-VM:et över, skidspåren håller på att smälta bort och inför cykelpassen diskuteras det racer eller cross, samt om man ska köra med benvärmare av full längd eller halv längd. Vintern är nästan över. Givetvis kommer det säkerligen komma några snöstormar till innan sommaren är här på riktigt, men nog känns det härligt att kunna springa i solsken utan underställ och det trots att klockan är efter 16 på eftermiddagen.

Okej, ska inte bara snacka väder. Tänkte också uppdatera er lite på vad som hänt senaste tiden. Har hållit mig i Falun större delen av tiden nu under vintern (bortsett från någon vecka i fjällparadiset Grövelsjön) och jag kan säga att Falun verkligen har levererat. Många superpass, och det sker framsteg. Inget som skrämmer kanske, men det har persats lite i poolen och springer just nu mer och längre än jag gjort på länge, även om det fortfarande är på låga nivåer i jämförelse med andra.. Dessutom har vi grejat av många hårda timmar i velodromen, härliga cykelpass på alldeles för snöiga vägar, och till exempel igår ett riktigt fint pass på drygt 5 timmar trampandes i solen. Blev riktigt svettigt när solen väl stod högt på himlen.

Vissa har ju redan tagit chansen och gjort triathlonpremiär utomlands. I till exempel Sydafrika, Dubai, Filippinerna, Nya Zeeland, Australien.. Jag har inte riktigt kommit så långt ännu. Men härnäst väntar en förmodligen riktigt intensiv, men samtidigt väldigt kort, sammandrabbning i Stockholm på lördag. Och det i form av finalen i Triathlonligan, där man gör en tiondels olympisk inne på ett gym med bassänganslutning. Vann en deltävling för någon månad sedan i Uppsala och kvalade därmed till finalen. Ska bli spännande!

Dessutom har jag tre roliga nyheter att berätta om, som ni kanske redan märkt av i och för sig:

1. Har inlett ett spännande samarbete med Salming Running! Salming har de senaste åren utvecklat en mer löpinriktad sektion med fokus på annat än exempelvis innebandy. Den nya kollektionen skor har tagit Sverige med storm och Salming är verkligen på väg att bli ett riktigt etablerat skomärke. Det känns kul att få vara en del av Team Salming som är full av spännande och snabba löpare (snart får även jag en bild, där bland alla de andra idolerna..) och få möjligheten att följa framfarten för Salming Running på nära håll och samtidigt springa i deras sköna nytänkande skor.

2. Dessutom har jag nu en ny flik på hemsidan, där det står lite om det företag jag startat. Detta företag kommer förhoppningsvis att utvecklas mer och mer i framtiden. Men jag vill ändå informera om att jag nu lanserat ”mig själv” på arbetsmarknaden och om ni känner er intresserade av något av det jag beskriver under fliken företaget så är det bara att skicka ett meddelande! Det kanske inte är det bästa sättet marknadsföringsmässigt, att mjukstarta såhär, men när företaget blir större lovar jag att ni kommer märka det också..

3. Det har skapats en Facebooksida för elitverksamheten Dala Sports Academy Triathlon här i Falun. Riktigt kul, hoppas att den kan uppdateras då och då. Om någon där ute är intresserad av att veta något särskilt om verksamheten är det bara att säga till så ska vi nog se till att ta fram svar! Klicka på bilden eller följ länken för att komma dit: http://www.facebook.com/dsatriathlon

Nedan följer en kort bildserie över senaste tidens aktiviteter, mycket nöje.

VM-bild — Ett ögonblick från alla timmar som spenderades på Lugnet under skid-VM. Riktigt spännande sammandrabbningar som man fick äran att bevittna i Falun. Som en två veckor lång julafton alla längtat efter i fem år.

IMG_merge — Löpexperiment, Sanna Kallur-style. Upphängd i gummiband kan man springa fort, när ens underben inte riktigt håller som de ska. Medlaborant: Coach Berggren, Foto: TriSports.se

GOPR0279 — Gårdagen bjöd som sagt var på sol och många kilometer i sadeln. Efter att Joel droppat av var det jag, Jim, Jonatan, Petter och Henrik kvar. Stal ett foto från trevlige Petter Mattsons blogg…

triliga1 — Bild från deltävlingssegern i Triathlonligan i början av januari, i Uppsala. Placeringarna 1-4 från höger. Tufft blev det, men efter att ha fått ett fint försprång under simningen lyckades jag hålla luckan ner till evigt snabbe Fredrik Swahn. Trea blev löpstarke Donato Campanini. Foto: Team Snabbare

Sådär ja, då vet ni att hemsidan inte är nedlagd i alla fall. På återseende!

/Oskar

Helt sjukt.

När jag flyttade till Falun i slutet av sommaren som varit så hade jag föreställt mig att staden skulle erbjuda många olika möjligheter. Men även risker. En av dessa risker upplever jag just nu resultatet av. Och det är risken att bli sjuk. Flytten till Falun var ju till största del idrottsbaserad. Hade jag inte pysslat med triathlon och vetat att det fanns superbra möjligheter till att utvecklas så hade jag gissningsvis inte flyttat hit. Väl hitflyttad så består största delen av min bekantskapskrets av idrottare, som är mer eller mindre elitaktiva. Att då åka på någon form av smittsam sjukdom i denna bekantskapskrets är inte särskilt populärt. Och där sitter jag nu. Hemma på soffan. Med hosta och feber. Rumskamraten och skidåkaren Tommy har flytt fältet och bor på annan ort. Jag har inga träningspass att ta mig till, där jag kan träffa folk eller få uppleva saker. Ensamheten är påtaglig. Givetvis skulle man ju kanske kunna släpa sig ner till kontoret på ÅF och arbeta med exjobbet där. Men det är nog inte särskilt populärt om man råkar smitta ner hela avdelningen. Jag intalar mig själv att det snart är över. Snart är jag feberfri, full av energi och kan träna järnet igen. Det ordnar sig. Det är ju trots allt bara december. Förutom att råka bli sjuk, så har tiden i Falun rullat på riktigt bra måste faktiskt. Har bland annat fått uppleva många tidiga morgnar i bassängen med tuffa, långa och lugna pass, har fått känna på hur det är att ta i närapå allt jag har i velodromen med riktigt starka cyklister som försöker hänga av en, och har faktiskt fått springa smärtfritt i många veckor. Vad det gäller löpningen så tar jag det nu extremt försiktigt för att inte åka på något bakslag igen. Springer mycket i vattnet med olika intensitet, och kör många lätta och kortare pass utomhus. Ska bli spännande att se hur det går. Jag har många utkast på inlägg som jag skulle vilja lägga upp här, men ja.. det är svårt att ta mod till sig. Nu har jag i alla fall uppdaterat någonting. Men jag hoppas att nästa inlägg inte ska behöva dröja till nästa sjukdom.

IMAG2340 — Har också fått åka skidor på Lugnet! VM-arenan till 2015. 200 meter spår är alltid något.

IMAG2355_BURST015 — Veldrom-SM gick också av stapeln i Falun. Det var främst två cyklister (Ahlstrand, Söderberg) som tog hem det mesta på herr- och damsidan, men det var ändå rafflande!

IMAG2339 — Har fått chansen att leda ett spinningpass för Falu SS Triathlon, som vikarie. Riktigt motiverande och skoj!

IMAG2328 — Skäms lite när jag säger det, men har besökt Konditori Focus i Falun två gånger. De har nämligen haft fikabuffé på onsdagar. FIKABUFFÉ. Två av de bästa orden som finns, sammansatta till ett ord. Sockerkickspers och fikakoma. Två nya upplevelser. Här senast med Rasmus och Jonas!

Det var det. En kort lägesrapport från Falun. Nu ska jag försöka bli frisk igen. Oskar PS: Grattis på födelsedagen mamma!