Bra saker

Det finns flera saker och prylar som är bra här i livet (och många dåliga). Jag tänkte ta upp två extra bra saker som jag skaffat mig den senaste tiden och vilka användningsområden de har..


Spikskor (Nike Zoom Rival D6). Dessa kan man variera med olika långa spikar för olika ändamål. Jag kör på följande i nuläget: 12mm för cross country, 5mm för bana (inte alltid, men när man kör 200-ingar är det jävligt skoj med extra riv i steget).


The Stick. Likt en brödkavel, fast med många små rullar istället för en stor, kan man massera bort smärtor och stelhet från muskler. I mitt fall är det vaderna som får sig en omgång varje dag. Är alltså ett bra komplement till spikskorna.


CIT Track. Lite som en bonus laddar jag upp denna bild. Här har många varv hunnit avverkas i form av 400:ingar, 200:ingar och en del annat. Roligt och fartfyllt. Här kan man dessutom med fördel kombinera ovanstående två prylar.

De två prylarna är även en utmärkt kombination i samband med XC-tävlingarna. För mer om det fenomenet refererar jag till mina tidigare inlägg.

Ha det!
/Oskar

Annons

XC

Cross Country (XC) -tävlingar är något som har genomsyrat min vistelse här på Irland så jag känner verkligen att jag måste beskriva detta lite närmare. Jag har sprungit tre lopp hittills och dessa tävlingar diskuteras alltid fram och tillbaka under de olika träningspassen med St. Finbarr’s AC. Otroligt spännande fenomen detta.


Cork County Senior Cross Country Championships, i Carraig na bhFear. Återigen, en crosscountrytävling som sprangs i söndags. 10 km denna gång. Kom på 27:e plats, med (otroligt nog!) ett nytt personbästa på 10km.

En kul grej med dessa crosscountrytävlingar är att det finns en jävla massa och på olika distanser. Såhär ligger det till:
– 3 nivåer av svårighetsgrad – Novice (6km), Intermediate (8km), Senior (10km) (herrdistanser). Är man duktig och kommer på pallen i ex.vis. ett Novice-race, då går man upp en nivå, till Intermediate, och får inte längre springa Novice (vet inte hur regelverket är om man skulle råka bli sämre och vilja gå tillbaka dock..)
– 3 olika omfattningar, och därmed olika möjlighet till ökad konkurrens: County (26st), Province (4st), National(1st..), där nationen innehåller alla provinser och alla provinser innehåller olika countys.
(Lägg märke till: Cork City och Cork County är inte samma sak). Detta innebär att National Senior borde vara tuffast och County Novice lättast, men det där brukar variera rätt rejält mellan olika områden och vilka som ställer upp. Just Cork County är ett av de större och innehåller många väldigt bra löpare, så konkurrensen i söndags var väldigt hög, och eftersom det var Senior-nivå så fick alla kanoner chansen ställa upp.

Detta innebär att det är minst 3×3=9 olika tävlingar för varje klubb (jag får ju inte tävla i ett annat County till exempel, där är ju inte min klubb registrerad, så totalt sett är det ju en jäävla massa lopp på olika håll) att springa. Men sedan tillkommer tydligen en massa masters-race och annat spännande så det blir en herrans massa tävlingar. De slår även ihop olika lopp och kör de samtidigt som andra, ex.vis. U23-lopp samtidigt som Novice, vilket gör att man kan springa två tävlingar i en och få chans på fler medaljer.

Själva XC-cirkusen är rätt intressant i sig, där många hundra tar sina bilar och sladdar ut i stora hagar för att parkera och sedan klafsa vidare mot själva tävlingsområdet (oftast en kohage lånad av den lokala bonden). Väl där värmer de tävlande upp medan minst lika många andra tar plats ut med banan för att heja på de tävlande. Och när alla är i mål packar man ihop och drar hem igen. Jag har inte sett röken av några prisceremonier eller liknande, hittills under min karriär.

Totalt har jag samlat på mig ett teamsilver (County Cork Novice) ett teambrons (Province Munster Novice), samt två individuella U23-medaljer: silver (Munster Novice) och brons (Cork Novice), och troligen även ett guld, där vi i Cork County -teamet sprang hem totalsegern i Province Munster -loppet. Som ni märker är det ganska rörigt och det finns många lopp att springa och desto fler medaljer att springa hem!

Men vi kan slå fast följande:
Det är otroligt roligt och jobbigt.
Snabbare återhämtning tack vare det mjuka underlaget –> går att springa många lopp med något minskad skaderisk.

På återseende,
Oskar

Skolan.

Jag går ju som bekant i skolan också, här på Irland. Min skola heter University College Cork, där jag studerar nästan ett helt mastersprogram – Masters in Sustainable Energy, vilket är liknande den utbildning jag går på Uppsala Universitet / Sveriges Lantbruksuniversitet. Nu vet ni det!

Till en början var det väl en att hålla koll på vad det gällde lektionssalar och maillistor som inte fungerade (gör inte det ännu, men.. jag har överlevt). Men nu rullar det på, och många av kurserna som i början var mycket repetition från gamla kurser i Uppsala har nu börjat bli allt klurigare. Och vissa kurser är rätt avancerade, men intressanta! En intressant grej är också att Sveriges energisytem ofta tas upp som en jämförelse och lite som en utopi för Irlands del. Den totala (industri, transport, hushåll..) energi som Irland använder består till 95% av fossil energi (kol, olja, naturgas), och vid jämförelse med Sverige som har 37% så har Irland mycket att lära. Intressant egentligen hur det kan vara helt okej att elda upp en massa kol för att få lampan i huset att lysa. Jaja, vi får väl lära irländarna och resten av världen hur det ska gå till.

Men jag läser också två andra kurser som inte har så mycket med energi att göra. ”Introduction to modern Irish” vilket är en språkkurs där vi får lära oss irländsk gaeliska/iriska/Gaeilge. Det är spännande, känns som att man är tillbaka på högstadietyskan! Ojoj, vilka tider.


På Irland är allt bara olika nyanser av grå.

Jag läser också ”Introduction to Multimedia Authoring Systems”. Där vi har fått lära oss att klippa och klistra bland bilder på datorn, mycket givande. Nu har vi börjat med lite mer spännande saker, att laborera med pixlar i bilder och annat. Vi får se hur det går.

Ni kan få se min senaste uppgift här: http://www.djarv.se/assessment1.htm Det är så häftiga grejer att ni kan inte greppa hur coolt det känns att kunna åstadkomma något så otroligt komplicerat (ni kan även använda er av musen för att klicka er fram till mer information om det ni ser). Tack mor för att jag fick låna er hemsida lite grann.

Hörs! /osdj

Lördag

Har tänkt på en sak vad det gäller det här skrivandet. Det är svårt att berätta allting som händer, vilket ju är ganska logiskt. Om jag försöker skriva om allting som händer, så kommer det troligen inte bli så bra och det blir helt enkelt för mycket. Om jag istället bara skriver om vissa saker som händer ibland, då går det att göra dem mer intressanta och den som läser borde ju inte tänka ”Men vafan, nu har han allt hoppat över någonting” (om jag inte skriver att jag har hoppat över någonting, vilket jag ju gör nu..). Tror ändå att jag kommer hålla mig till det senare alternativet.

Anyway (som man säger), så är det lördag idag. Idag har jag först cyklat 100km i ett (till en början) frostigt(!) landskap, sedan försökte jag, med dammsugare, suga upp en massa damm och skit som lagrats i heltäckningsmattan på mitt rum, sedan lagade jag en jävla massa mat. Tuff dag. Vi får se om det blir något studerande efter detta.

Gruppen jag cyklar med består till största del av triathleter från Cork Triathlon Club. Det snackas mycket under passen, och om man har svårt att förstå den irländska accenten så kan jag säga att det är desto svårare att förstå den irländska accenten om man adderar en jävla massa vindbrus samt en flåsig irländare. Men jag har överlevt ändå. Och på tal om engelska, jag såg James Bond – Skyfall igår på bio (nu är ju det här ett inlägg om lördagen, men låt gå). Filmen var faktiskt bra. Men det härligaste var att jag inte insåg att det faktiskt inte var någon undertext till filmen, förrän typ halva filmen hade gått. För mig känns det ändå som en liten vinst, samt ett tecken på att jag nu börjar fatta engelska lite bättre än vad jag gjorde för typ 5 veckor sedan.


Full fart! Ovanligt många som dök upp måste jag säga. Gick inte superfort idag, men vafan – det är ju lågsäsong. Vi cyklade 85km, sedan körde jag en 15km tempovända efteråt för att få lite fart, kändes bra!

Hörs! /osdj

Intressanta saker om mat.

Här på Irland skiljer sig (såklart) matvarorna från de som finns i Sverige. Inte mycket om man jämför med andra länder kanske, men det var tillräckligt för mig att bli nervös. I början var det svårt att veta vad som smakar gott och vad som var prisvärt. Nu har jag äntligen börjat få lite ordning på hur jag ska överleva matcirkusen.

Några problem jag stötte på i början:
1) All mjölk smakade helvete. Stort problem för mig som vanligtvis förbrukar typ en liter om dagen.
2) All ost är cheddar. Usch.
3) Det finns ingen fil. alltså måste frukostrutinen med fil+havregryn ändras.
4) Finns inget svenskt kött i köttdiskarna, mestadels irländskt. Galna kosjukan, here I come.

Några positiva saker som jag stött på senare:
1) Har hittat ett mjölkmärke som smakar gott! Vågar inte köpa annan sort, även om det gäller grädde, crème fraiche eller nåt annat.
2) Har hittat en cheddar som smakar gott! En som röd, mild, cheddar.
3) Frukostrutinen har ändrats, köper numera svindyr fruktyoghurt (mycket socker, dessutom ett projekt att varje gång att hitta en som inte är fettfri).
4) Köper irländskt kött. Det fungerar, och hittills har jag inte blivit galen.

Andra spännande fakta:
1) Min banankonsumtion har minskat något enormt och är nu skrämmande låg. Kan bero på att jag köper färre (haha). De mosas ju så lätt när man har de i skolryggsäcken inför stundande simpass, samt att antalet cykelpass endast är nere på 1-2 st per vecka.
2) Jag erhåller gratis ägg från min korridorskamrat! Hennes familj bor på landet och har bondgård, efter hennes helgbesök i föräldrahemmet tar hon med sig en stor packe ägg som räcker till nästa helg! Supersweet!
3) Chipskonsumtionen verkar fortsättningsvis hålla sig på en stabil och trygg nivå.

Samt:

Majonnäs! Att jag inte insett den fantastiska produkt tidigare. Den använder jag antagligen för mycket, men vad ska jag säga, fett gott!

Hörs! /osdj

PS. This blog post isn’t in english either, but.. yeah. Deal with it, at least for a while.

Cork County Novice & U23 Cross Country Championships 2012

I söndags vankades det tävling. En ny typ av race ställdes jag inför, tillsammans med min nya löparklubb St. Finbarr’s AC. 6 km i form av 4x1500m i en kohage som inte var särskilt kuperad. Varvet var rätt knixigt med en del skarpa kurvor.

Starten gick och full fart iväg var det, första varvet gick i snitt 3.30 min/km, och trots det inte med så hög puls – nice! Tappade sedan någon sekund per km under de kommande två varven för att sedan öka igen på sista varvet. Jävlar var det gick fort, speciellt med tanke på det smått slippriga, lätt bajsiga gräsunderlaget.

Över hundra herrar stod på startlinjen och jag lyckades ge en stor del av dessa spö, genom att komma på 16:e plats, samt som 3:a i U23-klassen vilket var grymt härligt! Herrarnas A-team kom på 2:a plats och damteamet kom på 3:e plats och alla var glada! Ett lagsilver och ett individuellt brons, inte illa pinkat! Men kobajsfläckar går fan inte bort i tvätten. I alla fall inte sådana från irländska kor, det vet jag nu.


Tycker själv att jag ser ganska duktig ut på bilden till vänster. Det gör jag inte på den högra bilden.. Jävlar vad nära det var. Lägg också märke till den rosa mamman som pekar och ropar till sina barn: ”lololol, kolla grabben, han kommer gå i backen!”. Hah, gjorde jag ju inte.

Men det bästa av allt var att jag inte hade såna sjuka strålande smärtor i underbenen som jag har börjat få de senaste veckorna. Dessa kan säkert relateras till de skador jag har haft i olika områden i underbenen de senaste åren. Det gör oftast inte ont när man springer fort, men det kan göra sjukt ont innan och efter ett intervallpass, exempelvis. Men sedan några timmar efter passet så är det som ”vanligt” igen. Galet. Därför fortsätter jag att löpträna, tills det börjar bli värre (om det blir värre). Vila verkar enligt försök inte göra så stor skillnad..


Hela gänget. Bra jobb grabbar!

Hörs! /osdj

PS. Resultatlista.

Irland var det ja.

Hej!

Var ju lite tänkt att denna blogg skulle skildra mitt liv på Irland och sådär.. Nu har jag bott här i nästan tre veckor och det har hänt grymt många olika saker som jag kanske borde skriva om, men som jag inte gjort. Men kortfattat har det varit såhär:

– Fredagen 14 september bar det av.
– 53 kg packning togs med från Avesta. Landsvägscykeln åkte med.
– Fattade ingenting av vad busschauffören sade på flygplatsen i Dublin. Nervöst.
– Åkte buss och åkte tåg och kom fram i Cork efter att ha spenderat enorma pengar på tåg och mycket energi på att släpa alla väskor.
– Mina klasskamrater Annika och Elin från Uppsala fixade fram en nyckel till mitt rum.
– Vi åt mat på Captain America. Irländskt..? men gott!


Vy från mitt fönster. Ganska ok!

Det var mycket hemlängtan. Mitt rum var litet och all mat smakade konstigt.
Vi åkte på en dagstripp till Cobh på söndagen och tittade på ett Titanic-museum och en katedral. Trevligt!
Hela veckan gick åt till att hänga med trevliga internationella studenter, äta en massa mat, simma och springa och cykla, och pyssla med en massa spännande övningar, som Speed Friendship, Irish Dancing och filmaftnar. En del öl inmundigades också. Speciellt en god lokal stout, Beamish.
Hemlängtan minskade successivt och var nu nästan nere på noll.

Sedan drog skolan igång med en massa energikurser som till viss del är repetition (än så länge) vilket känns ganska chill. Schemat är rätt luftigt så det finns tid till annat skoj under dagtid!

Vädret är dessutom inte så jävla hemskt som jag hade trott. Inte än i alla fall. Det sägs att dessa veckor har varit årets bästa, med sina 12 grader, klart till halvklart och duggregn ibland..

Träningen har dragit igång lite på allvar nu när jag gått med i en trevlig löparklubb St. Finbarr’s Athletic Club. Känns trevligt med en gubbe vid sidan av spåret som blåser i en visselpipa när det är dags för smärta. I fredags fick jag träningsvärk i låren, av löpning, för första gången på åratal. Det var bra. Ska försöka springa till mig en plats i deras A-team, och sedan köra en serie CrossCountry-tävlingar. Ska bli skoj! Jag känner mig dessutom hemma på Mardyke Arena, där UCC-studenter har fri tillgång till gym, löpbanor och simhall. Supersweet! Många simlängder har det blivit.


En vanlig syn här inne. Doftar gott!

Har dessutom vidgat mina vyer lite genom att gå på vandringstur bland irländska gröna (mycket blöta och leriga) berg. Det var tuffa stigningar till topparna med ett gäng som till stor del bestod av internationella studenter. Oerhört skoj! Dagen efter var det dessutom klättring inomhus som gällde. Sjukt skoj och enormt jävla jobbigt. Det blir fler gånger!


Ett foto från en en topp till en annan (som också bestegs). Det fanns andra som tyckte det var roligare att knäppa kort på mig istället.

Långt inlägg, minst sagt, men jag måste ju täcka upp lite av det som hänt..
Hörs! /osdj