Här på Irland skiljer sig (såklart) matvarorna från de som finns i Sverige. Inte mycket om man jämför med andra länder kanske, men det var tillräckligt för mig att bli nervös. I början var det svårt att veta vad som smakar gott och vad som var prisvärt. Nu har jag äntligen börjat få lite ordning på hur jag ska överleva matcirkusen.
Några problem jag stötte på i början:
1) All mjölk smakade helvete. Stort problem för mig som vanligtvis förbrukar typ en liter om dagen.
2) All ost är cheddar. Usch.
3) Det finns ingen fil. alltså måste frukostrutinen med fil+havregryn ändras.
4) Finns inget svenskt kött i köttdiskarna, mestadels irländskt. Galna kosjukan, here I come.
Några positiva saker som jag stött på senare:
1) Har hittat ett mjölkmärke som smakar gott! Vågar inte köpa annan sort, även om det gäller grädde, crème fraiche eller nåt annat.
2) Har hittat en cheddar som smakar gott! En som röd, mild, cheddar.
3) Frukostrutinen har ändrats, köper numera svindyr fruktyoghurt (mycket socker, dessutom ett projekt att varje gång att hitta en som inte är fettfri).
4) Köper irländskt kött. Det fungerar, och hittills har jag inte blivit galen.
Andra spännande fakta:
1) Min banankonsumtion har minskat något enormt och är nu skrämmande låg. Kan bero på att jag köper färre (haha). De mosas ju så lätt när man har de i skolryggsäcken inför stundande simpass, samt att antalet cykelpass endast är nere på 1-2 st per vecka.
2) Jag erhåller gratis ägg från min korridorskamrat! Hennes familj bor på landet och har bondgård, efter hennes helgbesök i föräldrahemmet tar hon med sig en stor packe ägg som räcker till nästa helg! Supersweet!
3) Chipskonsumtionen verkar fortsättningsvis hålla sig på en stabil och trygg nivå.
Samt:
Majonnäs! Att jag inte insett den fantastiska produkt tidigare. Den använder jag antagligen för mycket, men vad ska jag säga, fett gott!
Hörs! /osdj
PS. This blog post isn’t in english either, but.. yeah. Deal with it, at least for a while.
Oskar Djärv 