Vilket lopp det blev, för en dryg vecka sedan. Med lånad tempocykel, gel i knävecket, farsans nya löparskor, getingstick i munnen och kiss i cykelskon.

Längst ner kan man och läsa lite om Rembotrampet också. Om man orkar läsa sig hela vägen dit är ju frågan, men nu vet ni.

Som ni kanske vet så är Sala Silverman en lite längre triathlontävling än vad jag är van vid. 1930m + 90km + 21km istället för olympiska distansen 1500m + 40km + 10km. Hur skulle kroppen reagera? Skulle jag orka?

Vädret bjöd dagen till ära på en ganska sval temperatur och inte så mycket vind. Startskottet gick och i vanlig ordning, när det är strandstart, så spurtade jag allt vad jag hade ut i vattnet, precis som om det vore starten på till exempel på SM i Västerås. Så jag kom med andra ord ganska bra till. Lade mig i täten, till en början på andra plats, men efter några hundra meter gick jag upp och tryckte på lite extra och fick en fin lucka. En lucka som sedan bara blev större och större.  Ungefär 1 minut var min ledning upp ur vattnet!

Efter påtagning av strumpor så gällde det att hålla igen på cykeln, hushålla med krafterna var tydligen viktigt att tänka på. Men trots det tryckte jag på lite hårdare i början för att inte riskera att ta det för lugnt, men ändå inte för hårt liksom. Först ett prologvarv på 13km, sedan 3×25,1km. Och den supersnabba tempocykeln jag fått låna av den fantastiske Anton Zelikman gick av bara farten. Tänkte nästan att det aldrig skulle hålla hela vägen, det gick ju så fort! Men tamejfan, det gick. Utan en enda svacka på cykeln, varken mental eller fysisk, med ledarbilen framför mig hela vägen, och utan att ha sett någon konkurrent på väg ikapp mig. Åt och drack mycket på cykeln. Många gels fulla med energi fick jag i mig. Skräpet stoppade jag innanför dräkten, ovanför knät (man får inte skräpa ner!). På slutet lyckades jag också med den karakteristiska långdistanskissningen, som genomförs i farten. Men du behöver inte vara orolig för cykeln, Anton. Det mesta rann ner i höger cykelsko. Mys.

Hoppade av cykeln och tog på mig mina löparskor. Ett par skor som jag fått av min far kvällen innan loppet. Skulle bli spännande att se om de fungerade.. Stapplade iväg på första varvet av 3, med ben som var lite småsega. Men jag försökte hålla strax under 4 min/km som var mitt måltempo. Kom in i rytmen och lade första 10km på strax under 39 minuter. Helt enligt plan! Fick då dessutom höra den första tidsangivelsen på länge, mot de andra som var bakom. 10 minuter! Galet! Här hade jag förresten börjat få problem med det skräp jag stoppat innanför dräkten tidigare. Rester från gelerna hade runnit ner i knävecket och blivit klistrigt. Otippat nog så sved det rätt bra kan jag säga. Fick ett fint skavsår av det efteråt. Sprang vidare, men ut på sista varvet började benen bli rätt sega. Hade med andra ord behövt den där gelen på insidan av benen. Inte utsidan..

Och ut på sista varvet hände dessutom en enormt ovanlig grej som kanske inte hänt så himla många.. Mitt i en inandning sög jag in en insekt i munnen. Hostade till och blåste ut den, men skadan var redan skedd. Fyfan vad det sved. Kände efter med tungan och visst, en getingtagg långt in i munhålan.. Helvete. Vad händer nu? Måste jag bryta? Kommer jag klara mig? Grävde loss getingtaggen, men det sved och började bli rätt svullet. Meddelade ledarcyklisterna utifall att jag skulle få igensvullna andningsvägar.. Läskigt. Höll skaplig fart ändå, och getingsticket påverkade nog inte farten så mycket, trots att det var redigt svullet kring sticket. Benen orkade inte riktigt oavsett.

Med 3-4km kvar blev jag riktigt trött och med 2km kvar var jag tveksam till om jag ens skulle ta mig i mål, fick stanna 3 gånger och vila benen och stretcha ryggen. Men tillslut närmade jag mig mål. Publiken gav mig mycket stöd sista biten och oj vad skönt det var att få svänga in på upploppsrakan och springa in som segrare i Sala Silverman 2014! Andre man blev tillslut Clas Björling, trea Fredrik Carlén.

Resultat

Några höjdpunkter som jag tar med mig från loppet:

• Sluttiden blev 03:59:56! Slog min gamla tid från 2011 med 1 timme och 9 sekunder!
• Cyklade långt snabbare än målet på cykeln. 41,5 km/h istället för 40 km/h. Härligt! 02:07h på den något korta banan.
• Sprang inte halvmaran på under 4 min/km, men 4:10 min/km med tiden 1:26h får ändå anses som godkänt med tanke på att jag inte ens sprungit så långt i ett sträck på över ett år! Dessutom är det min snabbaste halvmara någonsin, men jag har inte sprungit så många om man säger så..
• Min superduktiga och schyssta pappa Svante hängde med som hjälpreda och gjorde allt från att langa vätska och ge tidsangivelser till att coacha järnet!
• Grym support från alla på plats! Vilket tryck kring vätskeområdet! Och lite extra från Jonas Örarbäck, som med sin förkylning aldrig startade. Samt grymma Micke Sahlberg och Ludwig Fleetwood som drog dit och hejade järnet de med. Det hjälpte mycket kan jag säga!

Och ett stort tack till tävlingsarrangörerna för ett grymt arrangerat lopp! Det är inte alls omöjligt att det blir fler gånger. Det jag bland annat fick som belöning för vinsten var en dyr och fin tavla som just nu hänger så fint på väggen hemma i Falun!

Nedanstående bilder har jag delvis tagit själv, samt stulit lite här och där på internet. Hoppas det är okej!

Superfarsan! (Med företagscaddyn.)

Supercykeln! (Finns hos Mantra Sport!)

Supersponsorn! (Peter Dörlich på Triathlonbutiken.se)

Sedan var det även Rembotrampet på hemmaplan nu i helgen. Lyckades dessutom locka dit Stefhan Andersen som slet sig från Faluns trygga cykelvägar, för ett lite hårdare distanspass. I övrigt inte en så stor uppslutning till 100km-klassen som man kanske hoppats på, men det blev ganska kul ändå. Lite avslaget, men med skaplig fart första 50 av 100km. Där kom den berömda Olshyttebacken, där jag och Stefhan Andersen gick loss. Vi fick en knapp minuts lucka redan i den långa backen. Sedan blev det partempo resten av loppet.

Vi körde hårt hela vägen hem till mål, och var oroliga för att bli ikappåkta, men det var lugnt. Vi hade ungefär 3 minuter till godo när vi passerade mållinjen. Stefhan hade lite mer tid till godo än mig, för han spöade nämligen skiten ur mig i spurten! Stryk på hemmaplan. Tufft. Men jag ska försöka ta det som en man och inte gråta mig till sömns närmaste tiden. Värt att anmärka var också att Olof Ivarsson passerade mållinjen som 6a efter mycket slit i de småklungor som bildats efter uppsplittrandet i Olshyttebacken.

Tack Rembotrampet och Rembo IK för ett finfint arrangemang! Vann en hylsnyckelsats på mitt startnummer och fikat efteråt smakade super. Vi ses nästa år igen!

Vi höres!
/Oskar

Nu har det hänt mycket sedan senast. Läger, tävlingar och SM-medaljer i drivor. Ett försök att vara ”kortfattad”, som vanligt.. men jag tror inte att jag lyckades. Det är ju drygt 1500 tecken och drivvis med bilder. Men ni kan väl läsa lite grann i alla fall? Bilden nedan visar i alla fall de rikedomar jag fick med mig hem från Malmö. Vackert!

Sprint-SM och Stafett-SM i Malmö

9-10 augusti var för mig en av årets viktigaste helger.  På lördagen var det sprint och på söndagen stafett. Vi börjar med lördagen. På tävlingsdagen var det rejält regnigt och blåsigt. Damerna som startade innan oss hade enormt mycket vatten att handskas med. Amanda Bohlin som tog hem guldet vurpade så mycket som tre gånger.. Galet. När vi herrar körde så hade det slutat regna.

Fick en ganska bra start bredvid Micke Sahlberg, men fasen vad jag inte fick ut kraften i vattnet. Det gick bara långsamt, hela vägen. Väl uppe ur vattnet hade Micke, Joel och Gabriel format en tättrio, och efter ett knappt varv av fem så kom jag ikapp Stefhan och Ludwig. Joel punkterade, Gabriel och Micke vurpade en varsin gång, sen var vi en samlad grupp i täten. Typ varv fyra körde jag riktigt hårt och försökte spräcka klungan så mycket det gick. Låg i princip hela tiden en bit framför klungan och bara pressade.. Stefhan anslöt och vi körde ihop under sista varvet, och distanserade de andra. Micke vurpade en gång till i jagande klungan. Inte skoj. Jag stötte ifrån Stefhan lite inför växling.

Ut på löpningen sprang jag så hårt benen bar mig, på guldmedaljplats! Ut på varv två av tre så sprang Gabriel om mig, kunde inte direkt ta rygg. Låg fortfarande på silverplats i SM och som ledare av Svenska Cupen. Men under mitten av sista varvet så sprang Ludwig om. Med ett ryck. Kunde inte ta ikapp det. Nerpetad på en bronsplats och en andraplats i Svenska Cupen sprang jag imål typ 10 sekunder efter Ludwig. I stundens hetta var jag lite besviken, men ganska snart så kom jag till insikt med att jag faktiskt plockat en SM-medalj! Ett brons! Något jag är otroligt glad över. Något som jag in i denna säsong verkligen inte hade trott! Fick dessutom genomgå mitt första dopingtest efter tävlingen. Bara det liksom.

Dagen efter var det dags för stafetten, en tävlingsform som jag aldrig kört förut. Ett triathlon var körde man, en superdupersprint. Jädrar vad kul det var. Riktigt rafflande att tävla själv, och riktigt spännande att titta på de andra lagen och heja på Jenni, Stefhan och Louise i vårat lag så mycket det gick under vägen. De gjorde ett riktigt bra jobb, och lade upp det ganska fint åt mig som hade sistasträckan. Laget vi slogs mest med under vägen var ett lag med med Mikaela, Tobias, Amanda och Tom. De var inte ett regelrätt lag så de hade ändå inte kunnat vinna SM-guldet, men det hade ju inte sett bra ut om vi i Mantra Sport hade vunnit SM-guld utan att vara först in i mål. Så det var det som gällde ändå liksom. Ut på sista sträckan hade Tom en lucka som jag till viss del inverterade under cyklingen. Sedan sprang jag halvt ihjäl mig under löpningen för att behålla ledningen. Och vilken härlig känsla det var som infann sig när laget mötte upp mig på väg mot mål och vi sprang genom målportalen tillsammans! SM-guld!

Resultat Sprint-SM
Resultat Stafett-SM

Foton stulna från Ludwig Fleetwood och Mange Berglund.

 

Sprint-NM i Tønsberg

Alltså inte Nordiska mästerskapen, utan Norska mästerskapen. I sprint. Alltså samma som helgen innan, fast i Norge. Spännande! För att kunna berätta om detta lopp och samtidigt få med hela historien så måste jag först säga att jag efter stafett-SM i Malmö drog till Motala och övernattade för att dagen efter åka minibuss med Jocke Willén, nyblivna guldmedaljören Gabriel Sandör och Axel Ek. Destinationen var Oslo, Norge. Där mötte vi sedan upp med delar av norska landslaget och andra triathleter för en tuff träningsvecka där mångas fokus inte var NM, utan JVM/U23VM i Kanada någon vecka senare. Veckan bestod, i all korthet, av väldigt många nya bekantskaper, mängder av energi som norrmännen och norskorna bidrog med under och mellan passen, samt många spännande träningspass. Allt från kort och hårt till långt och lugnt. Tack så mycket för möjligheten att få följa med på detta läger! Det var en riktigt fet upplevelse. Passade förresten också på att träffa min Oslobosatta kusin Elise med tillhörande norrman, Håvard! Riktigt skoj!

Men åter till tävlingen. Vi var flera svenskar på plats. Axel och Gabriel givetvis, men sedan anslöt även Stefhan Andersen, Ludwig Fleetwood, Amanda Bohlin, Sebastian Norberg och Eric Johansson. Själva loppet gick sedan riktigt bra faktiskt. Trots en vecka med mycket träning direkt efter SM i Malmö utan chans att landa liksom. Kul att veta att kroppen klarar det! Fick bra flyt i simningen och låg en bit ner i ett långt led. Ut på cyklingen gällde det att slita hårt för att inte missa klungbildningen där framme. Av oss svenskar så var det jag och Gabriel som lyckades ansluta till klungan. Och efter halva cyklingen hade vi, tillsammans med några norrmän, tagit ikapp fyra snabbsimmare som format två duetter framför huvudklungan. Först hämtade vi in Alexander Skeltved och Gustav Iden, och till sist även in Kristian Blummenfelt och Jørgen Gundersen. Det var många som körde på stenhårt för att försöka spräcka fältet under sista varvet och jag var inte sen med att bidra till det. Men ingen lyckades riktigt.

Hur som helst hoppade jag och Kristian av cyklarna samtidigt i täten, jag växlade snabbast och fick leda loppet ut på löpningen. Men jag fick inte springa ett helt varv i eget majestät som i Malmö, utan jag blev omsprungen efter 100 meter ungefär.. Tuff löpbana, mycket upp och ner inne i staden. Och de som sprang fort, sprang riktigt fort. Men jag höll ihop det ganska bra och sprang in i mål som 7a och andra svensk! Och det utan att ha räknat med det faktum att Gabriel råkade bli diskad för en petitess och det att Mikal Iden också saknas i resultatlistan, vet inte om han blev diskad eller hur det är med det. Gabriel kom imål som totaltrea. Och Amanda vann! Fast ingen av dem fick något för det, vi är ju svenskar.. Därefter väntade en lång hemresa över gränsen och hem till Falun!

Resultat
Fet film från tävlingen

Foton stulna från Malene Knutsen Breivik och Jocke Willén.

Uppsala

Efter en bra vecka med någon dags återhämtning från Norge och sedan full fart med träningen i Falun så kom ännu en rolig helg, denna gång i kära Uppsala! Bodde hos Jenni Nilsson och Fredrik Swahn i deras relativt nya lägenhet. På lördagen blev det tävling. Knivsta Triathlon, som har blivit lite av en tradition. Kommer inte säga mer om det loppet än att jag faktiskt vann, och det för tredje gången i rad. Slog dessutom mitt eget banrekord, trots att jag ledde loppet ganska överlägset hela vägen. Kul! Och som vanligt en riktigt kul inramning trots ett lite halvtrist väder. Tack Knivsta! Vi i Mantra Sport fyllde också större delen av herr-/dampallarna samt stafett/lagtävlingarna.. På kvällen blev det en riktigt trevlig middag hemma hos familjen Malmberg!

Dagen efter åkte jag och Olof Ivarsson SATS-Trampet på knappt 120km. Eller.. det var tänkt att bli 60km fram till 11 minuter före start. Då ångrade vi oss och det blev dubbla distansen istället. Vi hakade på snabbgruppen. Loppet i sig var inte överdrivet hetsigt, några utbrytningar då och då, men inget megaryckande i klungan, så vi var ganska samlade. Hann också med två nya saker i farten, som jag inte gjort på tävling förut. 1. Sänka sadeln (hade inte sänkt den tillräckligt sedan gårdagens tempoställning).  2. Kissa (utan att kissa på mig själv! Det kändes rätt pro kan jag säga).

Hur som helst så blev sista 30km ganska fartfyllda när vi jagade några utbrytare, som vi tillslut hann ikapp. Nästan framme vid mål så gjorde jag ett ryck in i en skarp kurva och fick en fin lucka som jag sedan höll hela vägen in över mållinjen. Ett motionslopp utan tidtagning, men ändå skoj att vara först! Men jag var mer imponerad över Olofs insats, han höll sig kvar i loppet hela vägen! Spurtade dessutom järnet och kom in som topp-10 tror vi. Längst cyklat någonsin i ett sträck dessutom. Kan fan bli cyklist av grabben!

Resultat Knivsta Triathlon

Fotot är taget med min mobilkamera, men fotograf var den motorcyklist som ledde oss under våra 120 km.

Coming up: Sala Silverman

Nu väntar i alla fall Sala Silverman på lördag. Troligen blir det årets sista triathlontävling, så varför inte dra ut på lidandet och tävla mer än dubbelt så långt som jag brukar göra? Distansen är en halv ironman, vilket är 1930m simning, 90km cykel och 21,1km löpning. Målet får väl bli att slå min tid från 2011, när jag kom in på 5:00:05 efter en halvmara på 1:58.. Slår jag den tiden blir jag glad. Slår jag den tiden med drygt en timme blir jag ännu gladare! Har försökt ta till mig så mycket som möjligt av tips från klubbkamraten, falubon och veganen Stefhan Andersen senaste tiden, som också råkar vara nybliven SM-guldmedaljör över just halvironmandistansen samt banrekordhållare på just Sala Silverman. Hoppas det hjälper. Men vi får se hur det blir. Att det blir jobbigt är däremot ett som är säkert.

Här kommer dessutom en liten smygtitt av den skapelse jag fått låna av Anton Zelikman inför cykelmomentet. Vill ni se mig och maskinen in action? Kom till Sala på lördag! Starten går kl 09:00.

Vi ses på andra sidan!

/Oskar

Nu är en spännande 8-dagars period till ända. Passar på att leverera en försenad rapport från SM i Västerås förra helgen, samt en riktigt tidig rapport från tredje deltävlingen i Svenska Cupen som gick av stapeln i Umeå tidigare idag. Det gäller att ta vara på den dyrbara dödtid man fått när man sitter i minibussen från Dala Sports Academy på väg hem till Dalarna igen.

På väg in mot växling i en skön ensamhet, i Västerås centrum. Foto: Marie Fleetwood

Förra veckan: Västerås Triathlon

För en vecka sedan gick SM i triathlon, över olympisk distans, i Västerås. Mötte upp med Ludwig och Annie dagen innan för testa simbanan, cykelbanan och löpbanan lite snabbt. Kroppen kändes okej och banorna roliga. Simbanan var ungefär som förra året och är väl en av de mest varierande simbanor jag gjort. Först en löpande start från stranden ut på en 400metersloop i Mälaren, för att sedan springa upp på stranden igen och springa ungefär 100 meter på land, sedan dyka ner i en båthamn och simma längs med båtarna en bra bit innan man vek av in i en kanal som leder en in i Västerås centrum.

Dagen efter gick startskottet på eftermiddagen, före damerna för en gångs skull, och det var fullt ös från början. Fick en halvkass start och slogs en hel del med människor runt omkring mig och såg hur de snabbaste fötterna försvann iväg framför. Efter löpmomentet på land fick jag mer fritt vatten och kunde öka farten. Tog ikapp Ludwig och kom upp som femma. Såg Stefhan en bit framför och insåg att jag, Ludwig och Stefhan skulle kunna bilda en klunga på cykeln, bakom Joel och Gabriel.

Och så blev det. Luckan blev dock så stor som 1,5 minuter. Vi började trampa på det första varvet av åtta och tog inte in mycket. Samarbetet i klungan blev inte det bästa och vi insåg att vi inte skulle ta ikapp Joel och Gabriel. Men eftersom både Ludwig och Stefhan brukar kunna springa ganska snabbt så bestämde jag mig för att göra ett ryck på cykeln för att få ett litet försprång på löpningen. Och så blev det. Stack iväg med 10km kvar på cykeln och slet på ordentligt för att komma så långt före in till växling. 45 sekunder fick jag, ungefär.

Överväldigad över att ligga på bronsplats i ett SM så sprang jag iväg så fort benen bar mig, och de gick på förvånansvärt fort, tyckte jag. Bra känsla! Men under andra varvet av tre så var Stefhan nästan ikapp, och Ludwig verkade ha tappat. Men ut på sista varvet så sprang inte Stefhan om, utan det var Ludwig som kom farandes. Och Stefhan hade blivit trött. Försökte ta rygg på Ludwig men orkade inte hålla den. Sprang på så hårt jag kunde ändå och lyckades hålla fjärdeplatsen ända in i mål. En fjärdeplats på ett SM. Smaka på den. Där kan man ju välja att antingen vara sjukt besviken på att missa bronspengen, eller att vara glad för att ha kommit bättre till än någonsin på ett SM. Jag väljer det senaste, det känns mer motiverande. Att få vara med och slåss om SM-medaljer på det här sättet var inget som jag räknat med alltså. Speciellt inte om man ser tillbaka på förra säsongen till exempel. Så jag är glad!

Herrpallen. Gabriel före Joel före Ludwig. Dampallen slutade rafflande, med Mikaela Persson före Annie Thorén före Marie Carlsson. De tre skaffade sig en grym lucka efter simningen som de utökade/höll på cykeln.

Denna helg: Umeå Triathlon

Igår, alltså i lördags, åkte jag, Rasmus, Stefhan och Ludwig upp till Umeå för att köra en triathlonsprint. En lång resa kan man tycka. Vi passerade landmärken såsom Högakustenbron och Foppaland. Minnesvärt. Och så vips, var vi uppe i Umeå. Vi testade samtliga banor och det kändes som att morgondagen kunde bli en grymt spännande dag, på roliga banor och det utan att pallen var given redan innan start.

Simbanan gick medströms i Umeälven (snabbt gick det!), och sedan en löpning på 500 meter upp till växlingsområdet. Cykelbanan var snabb och ganska platt, fördelad på fem varv. Sedan ut på en löpbana mitt i centrum, i en T-formation så att man hade koll på konkurrenterna.

Tävlingsdagen kom, och starten gick. Efter att hela fältet tagit sig igenom en sjögräsdjungel i början så gällde det att positionera sig så att man inte släppte iväg nån från tätgruppen. Hade koll på övriga, men mot slutet så stack Gabriel iväg. Väl upp ur vattnet hade han fått sig en lucka på 15 sekunder. Under löpningen till växlingsområdet plockade jag både tid och placeringar. Slet hårt för att komma ikapp Gabriel. Ludwig slet kanske ännu hårdare, men kom ikapp han med. Jag och Gabriel slet sedan stenhårt under första varvet, och ryckte ganska hårt i vändpunkten ut på andra varvet. Då släppte Ludwig. Gabriel och jag fortsatte därefter i ett hårt partempo resten av cykelsträckan. Riktigt tufft körde vi och fick en ganska stor lucka ner till Stefhan, som även han kört om Ludwig.

Ut på löpningen sedan så fick jag en lucka till snabblöparen Gabriel. Han tog ganska snabbt ikapp den, men han lade sig i rygg bara, utan att gå om. Det resulterade sedan i att jag fick ligga i ledning under ungefär 2 km av löpningen! Vilken känsla! Sedan susade Gabriel om, jag försökte ta rygg, men benen sade ifrån. Såg att Ludwig fått till en stjärnlöpning och var på väg upp genom fältet mot en tredjeplats, men jag insåg att min andraplats var säkrad. Sprang i mål riktigt glad och nöjd! En andraplats! Och det med en löpning som var min bästa på väldigt länge. snittade precis över 3:30 min/km över ungefär 5 km. Det är tider som jag varit ner och nosat på förra året, men det i  rena löptävlingar. Extra kul! Tack Umeå! Nedan följer en bildbomb från roadtrippen.

Nästa stora mål är sprint-SM i Malmö 9 augusti. Ska bli skoj!

/Oskar

… och snart är den slut. Fast först ska vi fylla den med några bra saker!

Därför tänkte jag låta detta inlägg fungera som ett uppsamlingsinlägg för det som har hänt och det som komma skall.

Härnäst: SM i Västerås

Jajamen, på söndag kl 12:00 går startskottet för oss herrar i det Svenska Mästerskapet över olympisk distans, som samtidigt är deltävling 2 i Svenska Cupen. Tyvärr, tyvärr så sänds inte loppet på TV, så ni som vill se striden om SM-medaljerna i en riktigt tuff triathlontävling på svensk mark får glatt ta er till Västerås Centrum. Hoppas ni pallrar er dit, det kommer bli spännande!

Om jag ska ge er en liten uppdatering om hur kroppen känns så tycker jag att jag har förberett mig väl, även om löpningen i vanlig ordning inte har fått så stort utrymme. Tävlingen för egen del på söndag kommer att bestå i att ge mig ett så bra utgångsläge inför löpningen som jag bara kan. När jag väl snörat på mig löpskorna så får det gå som det går. Förhoppningsvis går det bra, men till skillnad från sim- och cykelmomentet så har jag där inga direkta förhoppningar på mig själv.

Att komma på pallen i denna tävling skulle kräva en enorm insats från min sida. Konkurrensen är ännu hårdare än i Uppsala, även om några namn fortfarande saknas. Så placeringsmässigt blir en upprepning av insatsen i Uppsala nog inget att räkna med. Men jag ska göra mitt bästa! Och förhoppningsvis slippa punkteringar och vurpor..

Uppsala Triathlon

Här kommer en liten racerapport som råkade bli några veckor försenad..

Årets första deltävling i Svenska Cupen (eller Danske Invest Triathlon Series som det heter nuförtiden) gick på hemmaplan i Uppsala 15 juni, över den olympiska distansen. Själva loppet och dagarna runtomkring blev riktigt bra. Lyckades smälla till med en finfin andraplats efter evigt starke Jonas Djurback. Med simning mitt i centrum, i Fyrisån, 10 varvs cykling i centrum runt Botaniska Trädgården och uppför backen vid Karolina Rediviva, samt löpning på 4 varv upp till slottet en gång per varv.

Fick bevisat för mig själv att jag nu är en starkare simmare än förra året, när jag återigen simmade fort. I alla fall enligt mig själv. Inte snabbast såklart, var fjärde man upp ur vattnet 10 sekunder bakom Djurback, Ahlinder och Dansk, något som är klart godkänt! Luckan cyklade jag snabbt in och därefter stack Djurback och jag iväg på ett hårt partempo med syfte att få så stor lucka som möjligt till de andra. Efter några varv gjorde jag dock något mindre bra.. Gick alldeles för aggressivt in i en 90-graderskurva där två brunnslock bidrog till att jag fick en dålig linje, framhjulet släppte och jag åkte i backen. Hoppade upp på cykeln för att trycka upp den avhoppade kedjan med främre växelföraren, men den bakre växelföraren hade fått sig en rejäl smäll och jag var tvungen att kliva av och meka med den. Stressigt!

Cyklade på adrenalinstinna ben iväg med min andraplats i behåll och ett uppskrapat knä, med ett mål i sikte.. att ta ikapp Djurback igen. Något som skulle komma att kosta en del. Djurback såg väl tillslut att jag var på väg ikapp och han slog av något så vi kunde fortsätta att hjälpas åt. Så efter några varvs hårt slit var kraschen ett minne blott, förutom en något högre mjölksyranivå i benen. Tappade min flaska med gel i vurpan så jag fick glatt köra vidare på tom mage. Växlade in som etta och fick en liten lucka under löpningen som jag höll i en knapp kilometer innan Djurback susade förbi. 4 gånger uppför slottsbacken höll nästan på att ta kål på mig, och det utan energi i magen så kom väggen efter ungefär halva löpningen och allt handlade om överlevnad. Som tur var räckte 3-minutersluckan som jag hade på cykeln ner till jagande gruppen, och snabblöpande Fleetwood hann inte ikapp..

En glad herrpall. Foton stulna från Ludwig.

Gotland

Veckan efter Uppsala Triathlon drog jag med familjen till Gotland på lite semester och laddade batterierna med flertalet firanden med släkten. Skulle kunna skriva ”tömma batterierna”, men det ger klart mycket mer energi än det tar även om man blir trött efter många aktiviteter. Kalasen var allt från studentfirande till 50års-firande. Och just de två kalasen på samma gång dessutom. Mycket tårta och fika, det gillas skarpt. Fick till en del bra träning också, med många utesimningar och cykelturer i det gotländska landskapet.

Brorsan klättrar bland de vackra men dödsfarliga raukarna.

Motala

Nästan direkt efter hemkomst från Gotland bar det av till Motala för ännu mer semester och träning. Flyttade för en knapp vecka in hos Annie Thorén som snällt  öppnade upp huset för mig och Ludwig Fleetwood, som också tagit sig dit. Dagarna spenderades inte helt oväntat mestadels tillsammans med Annie och Ludwig, men vi hängde även mycket tillsammans med likasinnade som antingen bor i Motalaområdet eller som likt mig hade vallfärdat till Motala i jakten på lyckan. Ingen nämnd, ingen glömd, men det kändes som att halva triathlonsverige var på plats. Det resulterade i flera riktigt bra och hårda pass i utebassängen och flera mils trampandes ute på östgötaslätten, samt test av den legendariska triathlontävlingen i Bona. Och även om det var sällskapet som bidrog mest till den förbaskat trevliga tillvaron så måste jag passa på att säga att det Thorénska hemmet var enormt tilltalande. Det idylliska huset ligger ju alldeles vid Motala Ström, det var bara att hoppa i vattnet närhelst man kände för det. Fantastiskt!

Hade så mycket skoj för mig att jag inte hann knäppa särskilt många bilder, men jag fick en fin bild från Varamon efter ett cykelpass. Fint!

Nu bär det snart av till Västerås och förhoppningsvis kommer det en lägesrapport sedan efter SM om hur det hela gick!

Stay tuned. Over and out.

/Oskar

Nu kommer det ett sådant där långt inlägg igen..

Hallsta Triathlon i Hallstahammar gick av stapeln i söndags, den 1 juni. Tävlingen har legat mig varmt om hjärtat ända sedan jag testade triathlon för första gången 2007. Körde då motionsklassen och bröstsimmade mina 400 metrar i utomhuspoolen innan cykling och löpning i försommarvärmen. Det var också då man fick syn på kända triathleter som Jonas Colting i växlingsområdet, och när man sedan fick se eliten tävla i hejdundrande farter kunde man inte bli annat än fast på kroken (inte bokstavligt talat alltså, som Annie Thorén blev i söndags.. se bild). Testade tävlingen flera gånger senare, och det blev alltid riktigt härliga och kämpiga upplevelser.

Samåkte till Hallstahammar med Christina Hultman och Gustav Eskhult, i sommarvärmen. Vilket väder. Det var som bäddat för en grym racedag. Nervositeten och tävlingsnerverna var klart närvarande, och toalettbesöken 24 timmar innan start hade i vanlig ordning haglat tätare än en vanlig helg.  Riktigt härligt att vara på plats i tävlingssammanhang igen. För varje gång lär man känna desto fler och om man är på rätt humör kan det blir kusligt bra stämning hela dagen, med bra snack. Till och med mor och far, hade letat sig dit.

Småstressigt inför start som möjligt, men fick till en skaplig uppvärmning och ett kortare insim i det något svala vattnet. Startskottet gick och det var full fart iväg. Positionerade mig bra ganska snabbt, bredvid bland andra Rickard Carlsson. Blev riktigt trångt runt bojarna, även om det var många hundra meter till första boj. Spännande! Såg att Fredrik Ahlinder hade gått loss, men att jag låg med i förstagruppen på typ Djurbacks och Sandörs fötter. Jag tänkte att snart, snart orkar jag inte hänga med här framme i täten längre. Men jag borrade mig kvar och gick sedan upp tillsammans med Sandör, Djurback, Ludwig Fleetwood, Axel Ek och någon till. Vilken simning! Full fart ut genom växlingsområdet och upp på cykeln för att slita ikapp Ahlinder och Djurback som fått en liten lucka. Då lät det lite konstigt från Ludwigs cykel. Punka. Jävla skit. Tänkte mig tillbaka till Skandis GP, glad för att jag fortfarande hade luften kvar i däcken, men led nåt fruktansvärt med Ludwig som fick kliva av banan. Nästa gång mannen! Då ska du få visa vad du går för.

Till slut kom jag, Djurback och Sandör loss på cykeln och vi samarbetade bra. Vi distanserade andraklungan med 20-30 sek per varv fick jag höra efteråt. Efter 2 varv av 4  bestämde Djurback att det var dags att göra något, så han stack iväg och fick en liten lucka. Jag lät Sandör jobba ikapp större delen av luckan… Väl ikapp så satte jag in min stöt. Tryckte allt jag hade och försökte gå loss. Mitt bland all fantastisk publik. Vilken känsla! Och jag fick en lucka. Fortsatte stenhårt upp till toppen av banan och väl där blev jag tveksam till om det var så smart. Benen kändes rätt slut kan jag säga. Men efter en stund kom jag in i det och jobbade på hårt för att bibehålla luckan, vilket jag lyckades med ända in till växling, även om de tog in lite på mig på slutet (delvis på grund av att Djurback ryckte igen..).

Först ut på löpningen! Med en lucka på kanske 15 sekunder. Bara 3 varv att löpa. 5 kilometer i tävlingsfart. Det var längesedan. Tur att man har lite muskelminne sen förra sommarens tävlingar. Insåg att luckan troligen var för liten för att jag skulle hålla de två superlöparna bakom mig, men jag pinnade på så gott jag kunde med mina, i nuläget smärtfria och inte särskilt löptränade, ben. De sprang om mig efter ett knappt varv på löpningen. Fick istället Amanda Bohlin framför/bakom mig, som ledde damloppet. Fan vad hon kan springa alltså. Vi sprang ihop mina resterande två varv, och jag gick sedan in som grymt glad 3:a i loppet!

Sist jag körde Hallsta triathlon var 2012 och då kom jag nöjd in på 12:e plats, och söndagens sammandrabbning resulterade i en 3:e plats. Denna gång bakom snabbe Gabriel Sandör som tog hem det hela 10 sekunder före Jonas Djurback. När jag kom 12:a år 2012 så var Gabriel efter mig i resultatlistan, vi båda har alltså tagit ett par kliv framåt sedan dess om man säger så! Även om Gabriel må ha tagit några fler kliv än mig…

Fullständiga resultat här!

Inga ursäkter här nu, bara lite rolig information: Jag sprang 1:20 långsammare än snabbe Sandör, men är ändå nöjd med tanke på att jag inte löptränat så mycket sen i somras. Gjorde en snabbkoll på hur många kilometer jag egentligen sprungit sedan årsskiftet och kom fram till att jag simmat ungefär 25 % längre än vad jag sprungit.. Vore kul att få löpträna som det är tänkt någon gång och bli av med benhinneproblemen en gång för alla. Senaste veckorna har det dock gått framåt igen. Hoppas det håller i sig nu och att jag inte får världens bakslag efter loppet. Men å andra sidan får man ju mer tid över till simning och cykel om man inte kan springa så mycket..

Hursomhelst, det är efter dagar som denna som jag förstår varför jag håller på med den här idrotten!

Och nu är det såhär att.. bara för att jag tycker att denna tävling var minnesvärd, och att min kära mor var duktig med kameran, och jag råkade hitta videoredigeringsverktyget på min dator.. så klippte jag ihop min första racevideo, som dessutom har tillagd musik (som jag nu efteråt inser hade kunnat vara bättre tajmad). Lite ego kanske, men ni kan kolla in den nedanför om ni vill. Coolt va?

Och med en så vacker och högupplöst video som den, så vet jag inte om det behövs nåt mer bildbevis från tävlingen. Men här kommer ett par stycken ändå:

På min väg till simstart. Kanonkul! Nu kör vi!

Inte alla dagar man får leda damtäten!

Lyckades skaka av mig alla damer utom en..

Nu blev det mycket bilder på mig, men det råkar ofta bli så när bilderna knäpps av min mor. ❤

Under loppet fick jag dessutom chansen att, i skarpt läge, testa min nya våtdräkt och tävlingsdräkt (Orca) från Triathlonbutiken.se, samt löparskor (Pearl Izumi) och tävlingshjul (Fast Forward) från Mantra Sport. Jag tycker prylarna fungerade finemang, och det är kul att få tävla med bra grejer. Därför förtjänar de givetvis lite uppmärksamhet här!

Nästa stopp: Uppsala 15 juni, för den första deltävlingen i Danske Invest Triathlon Series! Testade att simma banan idag 4 juni, med P4 Uppland som backup på bryggan. Se filmer om hur det gick till här och här! Vattnet var något svalt, men det var en kul känsla att få simma i centrala Uppsala. Nästa gång kommer det förhoppningsvis att vara fler i vattnet, och större publik! Kom igen, anmäler er nu!

/Oskar

Halloj! Timmarna rullar på bra här i solen, känns som att man har varit här länge trots att vi bara kom hit i tisdags.

Vi har bland annat cyklat flera turer, med tuffa farter i bergen. Riktigt svettigt bitvis! Simningen går bättre, även om poolen fortfarande upplevs som snuskigt varm.

Imorse skulle vi simma öppet vatten, men när nästan alla av oss hade bränt någon kroppsdel på brännmaneterna så insåg vi att det kanske var lika bra att bryta.. trist! Vi får försöka senare idag igen. Vattenlöpning blir det också, bland annat. Mycket vattensport!

Bor för övrigt tillsammans med Emil Dansk och Annie Thorén, och de andra bor i rummen bredvid. Blir riktigt bra häng både mellan och under passen!

Hörs senare!
/Oskar