Mycket har hänt sedan senaste inlägget. Ni anar inte. Och mer är på gång.
Eller ja, inte så mycket, men jag kan radda upp några punkter för er:
1. Har kommit hem från lägret med stort L. Det vill säga det läger som gick av stapeln häromveckan på Playitas, Fuerteventura, Kanarieöarna. Ett läger tillsammans delar av landslag och utvecklingslandslag i triathlon. För mig, som inte är någon särskilt van utomlandslägerdeltagare, så var det som att vakna upp ur en dröm, när jag kom hem till Sverige igen. Att dessutom välkomnas av snöstorm där på Valborgsmässoafton var kanske inte det allra trevligaste. Men för att samla kraft är det då bara att blicka tillbaka på de soliga timmarna vi fick på Playitas och hur roligt vi hade det där.
2. Testar just nu en ny typ av behandlingsmetod för att bli av med smärtorna i mina underben, så att jag kan få börja springa ordentligt. Kan säga så mycket som att det handlar om stötvågor. Spännande! Det är många som blir tvungna att lyssna på mig och mina förklaringar till varför jag inte är med och springer, på olika sätt. Men att dra hela historien varje gång går mig på nerverna. ”Snart så”, är något man kan svänga sig med, för att både visa på att jag inte springer nu, men en dag… En dag. Då, då ska jag springa. Inte imorgon, men snart så.
3. Har fått åka på värsta gräddfilen hos svenska cykelförbundet, bara för att jag skulle få licens och grejer i tid för att få köra i seniorklassen på Skandis GP här i Uppsala imorgon! Perfekt att sadla om till cyklist när man råkar vara löpoduglig. Jädrar alltså, vad jobbigt det loppet kommer bli. 15 varv på en 2km-bana där man bland annat ska uppför en låång backe till Slottet, samt nedför ett fett teknisk kullerstensparti med 90graderskurvor vid Domkyrkan. Spöregna kommer det säkert också att göra. Med andra ord, om jag inte kraschar och slår ihjäl mig så kommer mina ben vara helt förstörda efter själva urladdningen. Oundviklig smärta på imorgon alltså, även om jag klart föredrar utmattningen framför kraschandet, om man skulle få välja. Och då kör jag inte ens i elitklassen, där de kör 30 varv.. Men det ska nog gå bra, jag är fulladdad. Fulladdad med nervositet och förväntningar.
4. Men även om det är cykelrace i antågande så känner jag mig i nuläget mest som en simmare, om jag jämför med mitt tidigare jag. Simboosten på Playitas har helt klart gett utdelning, och det går undan ordentligt i poolen här hemma, med mina mått mätt. Känns skönt att få världens skjuts i varje armtag! Hoppas det håller i sig tills benen är hela och säsongen drar igång bara..
Med andra ord, säsongen närmar sig. Det pirrar i kroppen. Löpbenen är inte riktigt på min sida, men att få simma och cykla fort är kul det med!
Punkastopp på Fuerteventura. Emil Dansk cyklade såklart ner i det enda hålet som finns på hela ön.
En vanlig syn. Frukostsvullandet.
En vanlig syn. Relax-lunchmackan på balkongen.
Nya hjul, ny styrlinda och gul testsadel (hela rasket från Mantra Sport!) – imorgon, söndag 11 maj, kl 10:30 går starten för Skandis GP! Ses vid slottet.
/Oskar
PS: Kolla in min nya flik på hemsidan: Samarbeten
Oskar Djärv 