Nu har det hänt mycket sedan senast. Läger, tävlingar och SM-medaljer i drivor. Ett försök att vara ”kortfattad”, som vanligt.. men jag tror inte att jag lyckades. Det är ju drygt 1500 tecken och drivvis med bilder. Men ni kan väl läsa lite grann i alla fall? Bilden nedan visar i alla fall de rikedomar jag fick med mig hem från Malmö. Vackert!
Sprint-SM och Stafett-SM i Malmö
9-10 augusti var för mig en av årets viktigaste helger. På lördagen var det sprint och på söndagen stafett. Vi börjar med lördagen. På tävlingsdagen var det rejält regnigt och blåsigt. Damerna som startade innan oss hade enormt mycket vatten att handskas med. Amanda Bohlin som tog hem guldet vurpade så mycket som tre gånger.. Galet. När vi herrar körde så hade det slutat regna.
Fick en ganska bra start bredvid Micke Sahlberg, men fasen vad jag inte fick ut kraften i vattnet. Det gick bara långsamt, hela vägen. Väl uppe ur vattnet hade Micke, Joel och Gabriel format en tättrio, och efter ett knappt varv av fem så kom jag ikapp Stefhan och Ludwig. Joel punkterade, Gabriel och Micke vurpade en varsin gång, sen var vi en samlad grupp i täten. Typ varv fyra körde jag riktigt hårt och försökte spräcka klungan så mycket det gick. Låg i princip hela tiden en bit framför klungan och bara pressade.. Stefhan anslöt och vi körde ihop under sista varvet, och distanserade de andra. Micke vurpade en gång till i jagande klungan. Inte skoj. Jag stötte ifrån Stefhan lite inför växling.
Ut på löpningen sprang jag så hårt benen bar mig, på guldmedaljplats! Ut på varv två av tre så sprang Gabriel om mig, kunde inte direkt ta rygg. Låg fortfarande på silverplats i SM och som ledare av Svenska Cupen. Men under mitten av sista varvet så sprang Ludwig om. Med ett ryck. Kunde inte ta ikapp det. Nerpetad på en bronsplats och en andraplats i Svenska Cupen sprang jag imål typ 10 sekunder efter Ludwig. I stundens hetta var jag lite besviken, men ganska snart så kom jag till insikt med att jag faktiskt plockat en SM-medalj! Ett brons! Något jag är otroligt glad över. Något som jag in i denna säsong verkligen inte hade trott! Fick dessutom genomgå mitt första dopingtest efter tävlingen. Bara det liksom.
Dagen efter var det dags för stafetten, en tävlingsform som jag aldrig kört förut. Ett triathlon var körde man, en superdupersprint. Jädrar vad kul det var. Riktigt rafflande att tävla själv, och riktigt spännande att titta på de andra lagen och heja på Jenni, Stefhan och Louise i vårat lag så mycket det gick under vägen. De gjorde ett riktigt bra jobb, och lade upp det ganska fint åt mig som hade sistasträckan. Laget vi slogs mest med under vägen var ett lag med med Mikaela, Tobias, Amanda och Tom. De var inte ett regelrätt lag så de hade ändå inte kunnat vinna SM-guldet, men det hade ju inte sett bra ut om vi i Mantra Sport hade vunnit SM-guld utan att vara först in i mål. Så det var det som gällde ändå liksom. Ut på sista sträckan hade Tom en lucka som jag till viss del inverterade under cyklingen. Sedan sprang jag halvt ihjäl mig under löpningen för att behålla ledningen. Och vilken härlig känsla det var som infann sig när laget mötte upp mig på väg mot mål och vi sprang genom målportalen tillsammans! SM-guld!
Resultat Sprint-SM
Resultat Stafett-SM
Foton stulna från Ludwig Fleetwood och Mange Berglund.
Sprint-NM i Tønsberg
Alltså inte Nordiska mästerskapen, utan Norska mästerskapen. I sprint. Alltså samma som helgen innan, fast i Norge. Spännande! För att kunna berätta om detta lopp och samtidigt få med hela historien så måste jag först säga att jag efter stafett-SM i Malmö drog till Motala och övernattade för att dagen efter åka minibuss med Jocke Willén, nyblivna guldmedaljören Gabriel Sandör och Axel Ek. Destinationen var Oslo, Norge. Där mötte vi sedan upp med delar av norska landslaget och andra triathleter för en tuff träningsvecka där mångas fokus inte var NM, utan JVM/U23VM i Kanada någon vecka senare. Veckan bestod, i all korthet, av väldigt många nya bekantskaper, mängder av energi som norrmännen och norskorna bidrog med under och mellan passen, samt många spännande träningspass. Allt från kort och hårt till långt och lugnt. Tack så mycket för möjligheten att få följa med på detta läger! Det var en riktigt fet upplevelse. Passade förresten också på att träffa min Oslobosatta kusin Elise med tillhörande norrman, Håvard! Riktigt skoj!
Men åter till tävlingen. Vi var flera svenskar på plats. Axel och Gabriel givetvis, men sedan anslöt även Stefhan Andersen, Ludwig Fleetwood, Amanda Bohlin, Sebastian Norberg och Eric Johansson. Själva loppet gick sedan riktigt bra faktiskt. Trots en vecka med mycket träning direkt efter SM i Malmö utan chans att landa liksom. Kul att veta att kroppen klarar det! Fick bra flyt i simningen och låg en bit ner i ett långt led. Ut på cyklingen gällde det att slita hårt för att inte missa klungbildningen där framme. Av oss svenskar så var det jag och Gabriel som lyckades ansluta till klungan. Och efter halva cyklingen hade vi, tillsammans med några norrmän, tagit ikapp fyra snabbsimmare som format två duetter framför huvudklungan. Först hämtade vi in Alexander Skeltved och Gustav Iden, och till sist även in Kristian Blummenfelt och Jørgen Gundersen. Det var många som körde på stenhårt för att försöka spräcka fältet under sista varvet och jag var inte sen med att bidra till det. Men ingen lyckades riktigt.
Hur som helst hoppade jag och Kristian av cyklarna samtidigt i täten, jag växlade snabbast och fick leda loppet ut på löpningen. Men jag fick inte springa ett helt varv i eget majestät som i Malmö, utan jag blev omsprungen efter 100 meter ungefär.. Tuff löpbana, mycket upp och ner inne i staden. Och de som sprang fort, sprang riktigt fort. Men jag höll ihop det ganska bra och sprang in i mål som 7a och andra svensk! Och det utan att ha räknat med det faktum att Gabriel råkade bli diskad för en petitess och det att Mikal Iden också saknas i resultatlistan, vet inte om han blev diskad eller hur det är med det. Gabriel kom imål som totaltrea. Och Amanda vann! Fast ingen av dem fick något för det, vi är ju svenskar.. Därefter väntade en lång hemresa över gränsen och hem till Falun!
Resultat
Fet film från tävlingen
Foton stulna från Malene Knutsen Breivik och Jocke Willén.
Uppsala
Efter en bra vecka med någon dags återhämtning från Norge och sedan full fart med träningen i Falun så kom ännu en rolig helg, denna gång i kära Uppsala! Bodde hos Jenni Nilsson och Fredrik Swahn i deras relativt nya lägenhet. På lördagen blev det tävling. Knivsta Triathlon, som har blivit lite av en tradition. Kommer inte säga mer om det loppet än att jag faktiskt vann, och det för tredje gången i rad. Slog dessutom mitt eget banrekord, trots att jag ledde loppet ganska överlägset hela vägen. Kul! Och som vanligt en riktigt kul inramning trots ett lite halvtrist väder. Tack Knivsta! Vi i Mantra Sport fyllde också större delen av herr-/dampallarna samt stafett/lagtävlingarna.. På kvällen blev det en riktigt trevlig middag hemma hos familjen Malmberg!
Dagen efter åkte jag och Olof Ivarsson SATS-Trampet på knappt 120km. Eller.. det var tänkt att bli 60km fram till 11 minuter före start. Då ångrade vi oss och det blev dubbla distansen istället. Vi hakade på snabbgruppen. Loppet i sig var inte överdrivet hetsigt, några utbrytningar då och då, men inget megaryckande i klungan, så vi var ganska samlade. Hann också med två nya saker i farten, som jag inte gjort på tävling förut. 1. Sänka sadeln (hade inte sänkt den tillräckligt sedan gårdagens tempoställning). 2. Kissa (utan att kissa på mig själv! Det kändes rätt pro kan jag säga).
Hur som helst så blev sista 30km ganska fartfyllda när vi jagade några utbrytare, som vi tillslut hann ikapp. Nästan framme vid mål så gjorde jag ett ryck in i en skarp kurva och fick en fin lucka som jag sedan höll hela vägen in över mållinjen. Ett motionslopp utan tidtagning, men ändå skoj att vara först! Men jag var mer imponerad över Olofs insats, han höll sig kvar i loppet hela vägen! Spurtade dessutom järnet och kom in som topp-10 tror vi. Längst cyklat någonsin i ett sträck dessutom. Kan fan bli cyklist av grabben!
Fotot är taget med min mobilkamera, men fotograf var den motorcyklist som ledde oss under våra 120 km.
Coming up: Sala Silverman
Nu väntar i alla fall Sala Silverman på lördag. Troligen blir det årets sista triathlontävling, så varför inte dra ut på lidandet och tävla mer än dubbelt så långt som jag brukar göra? Distansen är en halv ironman, vilket är 1930m simning, 90km cykel och 21,1km löpning. Målet får väl bli att slå min tid från 2011, när jag kom in på 5:00:05 efter en halvmara på 1:58.. Slår jag den tiden blir jag glad. Slår jag den tiden med drygt en timme blir jag ännu gladare! Har försökt ta till mig så mycket som möjligt av tips från klubbkamraten, falubon och veganen Stefhan Andersen senaste tiden, som också råkar vara nybliven SM-guldmedaljör över just halvironmandistansen samt banrekordhållare på just Sala Silverman. Hoppas det hjälper. Men vi får se hur det blir. Att det blir jobbigt är däremot ett som är säkert.
Här kommer dessutom en liten smygtitt av den skapelse jag fått låna av Anton Zelikman inför cykelmomentet. Vill ni se mig och maskinen in action? Kom till Sala på lördag! Starten går kl 09:00.
Vi ses på andra sidan!
/Oskar
Oskar Djärv 