Rubriken är ett känt citat från en känd TV-serie. Passar bra i dessa tider. Citatet alltså. Eller ja, TV-serier också för den delen.
Hade tänkt skriva en sammanfattning om säsongen som varit. En säsong som samtidigt varit den bästa och roligaste någonsin. Kanske den bästa sommaren till och med. Stora ord, men det är sant. Jag har fått chansen att träffa, lära känna, bli vän med, samt förstärka vänskapen med många människor. Riktigt härligt. Typ i klass med SM-medaljer.
Vi får se om det blir en regelrätt sammanfattning av tävlingar och läger, eller om inlägget ballar ut i något annat. Spännande hur som helst. Jag kan väl skriva om några guldkorn i alla fall, även om de flesta höjdpunkterna redan är skrivna om i tidigare inlägg. Kommer ta med lite bilder som jag bland annat stulit. Men det blir inte många, alla har jag liksom laddat upp redan. Men en rörlig bild blir också med, riktigt fräcka grejer.
Läger
Playitas. Man kan väl säga att säsongen började med ett landslagsläger på Playitas, Fuerteventura. Där spenderade jag tillsammans med delar av landslaget och utvecklingslandslaget två härliga veckor i solen. Ett väldigt minnesvärt läger med många roliga händelser. Tänkte beskriva lite om hur en typisk dag kunde se ut på en sådan här samling:
Man gick upp snortidigt på morgonen, och med en trött kropp kröp man ner till bassängen och simmade. Man hann piggna till i takt med att solen gick upp. Men sedan under den enormt härliga frukostbuffén hann man bli trött igen. På full mage kröp man upp till rummet och vilade sig. Sen var det ofta upp i sadeln ganska på en gång för att cykla nåt pass, typ intervaller eller något längre bergspass. Man hann bli pigg i solen och av pulsen, sen kom man hem igen och lyckade peta i sig en lätt lunch innan man segnade ihop igen. Sen ut på nåt tredje pass, typ vattenlöpning eller löpning eller styrka, eller alla tre. Sen var det vila igen. Men på kvällen väntade middagsbuffén. Oj, oj.Vilken fest. Varje kväll! Man åt alldeles för mycket, och oturligt nog var det inte över för att man ätit klart. Det var ju efterrätts- och glassbuffé också. Därefter somnade man gott, med en mage som inte mådde särskilt bra morgonen efter. Och sådär gick det runt.
Motala*2. Första gången bodde jag och Ludwig Fleetwood hos Annie Thorén. Vilket hus alltså, värsta paradiset (se film nedan). Riktigt härliga dagar med bra träning fick vi till. Nästa gång vi åkte dit bodde jag och Ludwig tillsammans med Sebastian Norberg i triathlon-/seglargymnasiets stuga vid vattnet. Vi hade egen beach och vädret var tamejfan extremt bra. Träningssällskapet också. Kul att få tips av självaste Joachim Willén under passen, tillsammans med hungriga gymnasieelever.
Norge. Detta var något jag verkligen inte ångrar att jag hängde med på. Blev ju en spontanresa dit direkt efter SM i Malmö, med Joachim Willén, Axel Ek och nyblivne dubble SM-guldmedaljören Gabriel Sandör. I Norge tränade vi ganska hårt tillsammans med typ hela norska landslaget. Vilket gäng alltså! Deras attityd vill vi se mer av i Sverige. Fick chans att se Oslo med omnejd, inklusive den centrala utebassängen och skidparadiset Holmenkollen. Och att sedan få se Kristian Blummenfelt leda efter cyklingen i VM-seriefinalen i Edmonton några veckor senare var ju extra kul!
Nedan följer en fin film från Motalaläger nummer 1, som Ludwig Fleetwood har regisserat. Vi båda agerar kameramän. (You better watch it in HD, nu när Ludwig har använt en så fin kamera)
Tävlingar
Hallsta Triathlon. Äntligen skarpt läge, för första gången på säsongen. Också första gången någonsin som jag lyckades ligga på fötter i tätklungan! I en lite större tävling alltså. Bådade ju riktigt gott inför säsongen. Lyckades också göra värsta rycket under cyklingen för att komma ledande ut på löpningen. Höll inte hela vägen och slutade 3:a efter Sandör och Djurback. Men vilken säsongsstart!
Uppsala Triathlon. Hemmaplan i Uppsala! Extremt laddad inför detta lopp. Lite dumt att cykelbanan lades om dagarna innan på grund av nån ärkebiskopskröning. Och löpningen var jag lite rädd för att jag ens skulle överleva. Efter återigen en riktigt bra simning så körde jag och Djurback partempo hela vägen in till växling (eller ja, bortsett från min vurpa och ikappåkning av Djurback som ju tog en stund). Överlevde som tur var löpningen och kom in som 2:a! Bästa cup-placeringen hittills! Och tack Jonas Djurback, för att du förgyllde kortdistansarnas tävlingar ännu en gång. Det hoppas vi att du inte gjort för sista gången!
Västerås Triathlon (SM). Dags för SM. Riktigt skarpt läge alltså. Hade hopp om en topp 6-placering. Simningen lämnade en hel del att önska, men fick som tur var cykla ihop med Ludwig och Stefhan ett tag innan jag ryckte lite och försökte få en lucka in mot löpningen. Alltid skönt med ett försprång ju! Blev tyvärr omsprungen av Ludwig och slutade 4:a. Joel och Gabriel tog vi liksom aldrig ikapp. Men absolut nöjd med att komma så bra till på ett SM!
Umeå Triathlon. Roadtrip i DSA-bussen med Stefhan, Rasmus och Ludwig. Vilket gäng! Solvarma Umeå bjöd på fina dagar och loppet gick hejdundrande bra. En finfin simning och en riktigt tuff cykling med Gabriel resulterade i ledning tillsammans med Gabriel under stor del av löpningen. Men sen susade han iväg. Kom 2:a i alla fall! Riktigt glad! Helt klart värt många timmar på motorvägen.
Malmö Triathlon (SM). Som ledare av Svenska Cupen (eller Danske Invest Triathlon Series som den ju heter) var det en motiverad Oskar som satte sig i DSA-bilen med Rasmus ner till södern denna gång. Mycket regn och krascher och punkteringar kantade loppet, och trots en rätt kass simning (om jag får säga det själv) så lyckades jag komma ut på löpningen med en ganska fin lucka ner till de andra, och fick leda SM hela första löpvarvet! Vilken energi jag hade! Den sjönk något när jag blev omsprungen av både Gabriel och Ludwig. Tappade därmed guldet, silvret och ledningen i Svenska Cupen. Men energin kom tillbaka rätt snabbt efter loppet sedan jag insett att jag faktiskt tagit ett SM-brons!! Dagen efter blev det dessutom SM-guld tillsammans med bästa laget IF Mantra Sport under stafetten. En rafflande historia som gick vår väg. Men kom igen triathlonsverige, fler lag nästa år!
Tønsberg By Triathlon (NM). Lägret i Norge avslutades med en hejdundrande final i form av Norska mästerskapen i sprint. Ställdes på startlinjen med många starka norrmän som satt spår internationellt. Bland annat ovan nämnda Kristian som inte bara legat i utbrytning med Alistair Brownlee utan även vinner europacuper på löpande band. Loppet gick väldigt bra, cyklade ikapp alla smågrupper från simningen och fick leda första 100 metrarna ut på löpet, men måste verkligen förbättra min löpning för jag blev rejält ifrånsprungen. Slutade 7:a i loppet med 5:a i resultatlistan.
Knivsta Triathlon. Säsongens första individuella triathlonseger bortsett från triathlon-KM i början av sommaren. Vann för tredje året i rad och slog dessutom mitt eget banrekord! För den som vill slå det (alltså, försöka kan ni ju i alla fall) så lyder det: 41:24. Efter loppet var det obligatorisk bankett hos familjen Malmberg. Mysigt!
Sala Silverman. En spännande säsongsavslutning lite på okänd långdistansmark. Men det gick så bra det någonsin kunnat gå. Blev ju seger! Ledde i princip från start till mål! Fredrik Carlén och Clas Björling var starka, men just idag tog jag dem allt. Riktigt kul att kunna orka cykla så snabbt som jag gjorde, så länge som drygt 2 timmar. Ett snitt jag kan hålla ibland i 30 minuter om jag är stark. Vilken dag! Jobbigt sista biten på löpningen, men det var väl väntat liksom.
Summan av kardemumman
Nästan uteslutande positiva saker som jag upplevt under säsongen. Men det är helt uteslutande positiva saker som jag tar med mig in i vinterns träning, som i enlighet med rubriken nu är på väg.
Några negativa grejer är väl att min benhinneinflammation störde säsongsuppladdningen (och hela grundträningen med för den delen). Men jag kunde ändå springa på bra och förhållandevis snabbt på alla tävlingar och hade faktiskt inte några större smärtor under säsongen heller, så det är ju bra i och för sig. En annan negativ grej är mina två punkteringar jag fick uppleva. En på Skandis GP och en i Säter Triathlon. Aldrig punkat på tävling förut, men nu vet jag verkligen hur det känns. Speciellt den där känslan som heter antiklimax.
Men för att inte avsluta detta inlägg med en beskrivning av det negativa så vill jag ta upp några positiva saker till. Nu är grundträningssäsongen igång, dagarna spenderas här i Falun med det starka och motiverande gänget på Dala Sports Academy samt med nya tränaren Joakim Berggren. Och sedan så vill jag passa på att tacka alla er som jag hängt med och träffat i sommar! Det är ändå ni som gör det liksom. Träna kan man visserligen göra själv, även om det oftast är roligare att vara flera. Men tävla.. det fungerar ju bara inte om ni andra inte är med. Om det mot förmodan skulle vara så att vi inte ses under vintern så ses vi på andra sidan sedan när säsongen drar igång igen!
Kramar.
Oskar
Oskar Djärv 