Sedan sist vi hördes här har jag hunnit med en del saker. Inga världsomseglingar, solsemestrar eller liknande, men man kan ju (otroligt nog) ha skoj ändå! Läser du vidare får du veta..
Har först och främst hängt en del med Salming Running-gänget. Vi har bland annat åkt till Danmark och fotat löparskor och -kläder som kommer att släppas i framtiden, främst under 2018. Riktigt skoj att få en inblick i hur de jobbat fram produkterna och dessutom få testa grejerna, samt äntligen få träffa många bakom kulisserna!
Jag själv har aldrig varit iväg på någon ”riktig” photoshoot sådär, så bara det var en skoj upplevelse. Sjukt imponerande platser de hittat för oss modeller (ja, jag kan kalla mig modell nu, okej? Inget konstigt med det. #diva) att springa omkring på medan kameran smattrade i soluppgången. Sedan att det var halv storm och svinkallt och regnigt. Det verkar vara sådant man fick stå ut med. Men det var så mycket värme och kärlek och sammanhållning i gruppen, så det var inga problem. Bilderna då? Ja de får ni se om ett år, typ. Can’t wait!
Några veckor senare var det dags för en vända till Göteborg för ytterligare häng med de på Salming. Denna gång var det Sales Summit och alla länder som distribuerar Salmingprylar var inbjudna. Mångamånga länder var på plats och vi hade genomgång om de spännande prylar som komma skall (alltså ojojoj, vad kul prylar det är på G).
Jag tillsammans med Amanda Bohlin och några till fick modella lite på scenen. Ni vet, catwalk och så. (För er som inte är så insatta i modellvärlden så kan jag väl säga så mycket som så att det där man får befinna sig om man ÄR nåt, liksom.) Dessutom fick vi köra lite roliga liveintervjuer och sedan var det dags för hela det internationella gänget att genomföra en triathlonstafett. Det var en skoj syn. De kan minsann grejer om skor, men att sedan använda dem, det var en annan sak för vissa av dem. 🙂
Och en grej jag bara måste säga, är att det känns genuint roligt att få vara en del av Salming Running. De har klara mål med vad de vill, och hur de ska ta sig dit. Oerhört proffsiga i sitt arbete. Även om det vi gör tillsammans såklart handlar om business, så finns det ett stort och varmt hjärta med i bilden. Det gillar jag. Stort tack!
I veckorna mellan dessa olika evenemang så har jag faktiskt också hunnit peta in en hel del träning. Tro det eller ej, men jag håller fortfarande igång. En viss fröken Penton har varit hemma i omgångar också, och det har varit lika fantastiskt varje gång. Mindre fantastiskt när hon ger sig iväg på nya äventyr. Men hon kommer tillbaka igen. Hoppas jag!!
Det jag är mest stolt över i träningen just nu är faktiskt att jag fortsatt får hålla en god kontinuitet i löpningen. Även om det fortfarande är högst blygsamma volymer, utan några världsrekord, så springer jag ändå både intervaller och långpass och har gjort det under flera månader nu. Tror inte det har hänt någonsin, egentligen. Kul!
Denna helg var planen att köra tester i Upplands Väsby, med Svenska Triathlonförbundet. Full fart på 800 meter simning och 5000 meter löpning. Har taggat till något oerhört och var redo för stordåd. Såklart.. Men tyvärr så har jag sjuknat in i någon form av förkylning, så jag får ställa in det. Det var oerhört tråkigt, för det var också sista chansen att sätta bra tider och bevisa för STF att jag är värdig (eller ej värdig..) en plats på EM i sommar. Men jag får helt enkelt försöka göra grymt bra tävlingar framöver istället.
Och ja, när vi ändå pratar framtida race, så blir nästa tävling i Marocko 20 maj, som det ser ut! Som en European Cup, fast i Afrika – dvs en African Cup. Fast det är nog mest européer som dyker upp ändå. Men har vi tur hinner jag kanske köra något löprace och cykelrace i Sverige innan dess.
Bjuder på några bilder från fotograferingen i Danmark (ser inte ut så va?) och lite bilder från hemma i Falun och sådär.


Tack och hej leverpastej.
/Oskar