Ett gäng veckor i solen

Prolog

Hej! Sedan sist vi hördes här så har jag bland annat varit borta från svensk mark ett tag. Jag har nämligen besökt två kanariska öar istället. Men vi tar det hela från början och ska försöka att fatta mig kort. Hehe. Och så har jag äntligen testat mig i simning. Hela tre gånger faktiskt.

(För er som inte orkar läsa.. Det kommer en bildbomb längst ner. Men prova läs först, det kanske är kul.)

Kapitel 1 – Simning

Innan resan drog igång simmade några av oss i DSA-gänget 400 meter frisim, på tid, i kortbana. Tänkte inför testet att ”under 4:40 ska jag bara klara, under 4:35 vore drömmen”, och så dunkar jag handen i kaklet på 4:31. ”Fan, hade jag tagit i lite till hade det blivit under 4:30.” Aldrig helt nöjd. Det är väl bra på sätt och vis antar jag. Men jag påminde mig om att det inte är så många år sedan första gången jag gick under 6:00 och min utveckling ändå pekar åt rätt håll. Och blev glad över mina 4:31.

Någon dag senare lämnade jag och Rasmus Andersson Falun, för att försöka sätta världsrekord på 1500 meter simning i långbana, på Eriksdalsbadet. Vi hade ju både persat med 11 sekunder på 400 meter häromdagen, så varför inte ställa siktet högt? Okej, inte världsrekord kanske, men i alla fall se hur fort vi kunde simma. Det ska erkännas, vi var fett långt från några världsrekord, men vi slog våra egna förväntningar i alla fall! Det var kul. Jag kom in på 18:39. Rasmus var också nöjd med dagen. Det var ju dessutom hans födelsedag! Vi firade alltihop med att äta lunch på kinarestaurang och springa långpass.

Kapitel 2  – Playitas

Dagen efter åkte vi till Playitas tillsammans med en hel hoper andra härliga människor. Två veckor av riktigt bra träning. Fick till flera bra kvalitetspass i alla tre grenar, och fick även fortsätta utveckla min simteknik med sportchef/coach Angela Fox på kanten. Första veckan på lägret var extremt varm, någon dag var det nästan outhärdligt. Kanske var det någon som önskade sig lite svalka. Och svalka fick vi. Vissa dagar i andra veckan hade till och med inslag av galna skyfall. Oavsett väder gick lägret bra, och jag kan inte nog nämna hur smidigt det är att ha simning, cykling, löpning, frukostbuffé och middagsbuffé inom 5 minuters avstånd. Oerhört skönt. Tack Apollo och Playitas och Svenska Triathlonförbundet för det!

Och så kom Sara på besök under andra veckan. Det var bra. Jättebra!

Kapitel 3 – Mer simning

Vi hann även med ett simtest på 800 meter, långbana, på Playitas. Satsade friskt, och kom in på 9:37. Kände mig stark hela vägen, och jag är glad över min tid. Men tanken slår en direkt att ”visst hade det varit fantastiskt att gå under 9:30..” Nästa gång!

Jaja, nu blev det mycket simning här, men det var kul att få testa sig i simning. Det var ett tag sedan sist.

Kapitel 4 – Gran Canaria

Hursomhelst, det var mer än test av kroppen i bassängen jag tänkte skriva om. När lägret tog slut efter 14 dagar var vi tre stycken som tog färjan över till Las Palmas, Gran Canaria några dagar senare. Och nu var det inte längre träningsläger utan vi switchade om till race mode.  Jag och Ludwig skulle ju tävla. Gabriel har varit skadad och var inte redo ännu. Så han fick rollen som coach, och vilket jobb han gjorde. Så mycket kloka saker i den fortfarande så unga kroppen.

Dagarna innan tävlingen fick vi prova en fantastisk utomhussimarena, med två 50 metersbassänger och en 25 metersbassäng. Samt ett hopptorn med bubbelbad och det som hör simhopp till. Massa unga konstsimmare och vattenpolospelare där också. En fröjd att se alla spanjorer i full färd med att aktivera sig i vattnet. Vi fick också cykla en del i de magiska Gran Canaria-bergen. Alltså, det är verkligen magiskt. Grönt och fint, stora berg och klippor och formationer och serpentinvägar och fåglar och byar. Spelar ingen roll att det råkar spöregna när man passerar 1000 höjdmeter.

Kapitel 5 – Gran Canaria ETU Triathlon European Cup

Själva tävlingen då, som vi trodde var själva kärnan i det här inlägget? Jo, den gick ändå helt okej, tackar som frågar.

Jag hade nog lite höga förväntningar på mig själv innan tävlingen, och trodde att jag skulle hänga med mer på simningen och hade även hoppats på bättre cykelben. Så efter loppet var jag lite missnöjd med min insats, men.. det var också första tävlingen för säsongen, dessutom den där vidriga olympiska distansen, samt att det är ”bara mars”. Så det finns mer att hämta ur min kropp, det vet jag. Skönt att ändå ha fått blåsa ur kroppen och vant sig lite med att tävla igen. Det är ju rätt skoj ändå!

Förutom timmarna innan start. Fy. Fan. De hade jag helst varit utan alltså. Inför varje tävling har man liksom glömt bort hur påtaglig nervositeten blir.

Men nervositeten avtar de där sista timmarna innan start, som i vanlig ordning bjöd på en massa pusslande att tajma olika incheckningar och avprickningar med väskor som ska ställas på platser och våtdräkter som ska på, och något i stil med: just ja, skulle ju springa lite också, och så blev jag svettig och så går inte våtdräkten att få på sig och så blev det ont om tid och så hann jag inte simma in ordentligt”, och så får man inte glömma line-up:en som tog tid så att kroppen återgår till läget innan, det vill säga ouppvärmd och nervös.

Men starten gick till slut. Och jag kom in i ett ganska skönt flow mitt i fältet, utan att slåss allt för mycket. Blev ganska trångt kring bojarna men klarade mig ur det ganska bra. Sedan blev det kö(!?) upp på pontonen för varvning. Jättetrångt verkligen. Ut på varv två låg jag bra med i fältet. Tittade bakåt. Typ ingen bakom. Panik. Ligger jag sist nästan? Jag som trodde jag hade koll på det här? Störigt.

Upp ur vattnet. Nu jädrar ska det cyklas tänkte jag. Det tänkte inte mina ben. Tyvärr. Det blev ingen supercykling upp till förstaklungan, utan fick dras med några grabbar längre ner som inte ville samarbeta, alternativt bara stötföra. Vi kom ikapp några men tappade på täten. Bland annat kom vi ikapp en lite trött Ludwig. Det var upplyftande att få hälsa på varandra och växla några ord.

Ut på löpning. Trötta ben. Lite ovan vid det här med att tävla känner jag, men jag pinnade på bäst jag kunde och försökte att ta mig imål illa kvickt trots ett lite omotiverat läge. Tyckte jag höll ihop löpningen ganska bra, på en helt okej fart. Kom in på en 45:e plats (var rankad 51:a) av 72 startande. HÄR finns resultat för er som vill se allt svart på vitt.

Kul att se att jag fortfarande har saker att träna på och att jag kan bli snabbare! Hade ju varit sjukt tråkigt att vinna överlägset idag och inte riktigt vetat vad man gjorde rätt och hur det kunde bli så bra..

Epilog

Simtest. Läger. Race. Och sedan vips kom jag hem till Sverige igen. Nu väntar en härlig träningsperiod innan säsongen drar igång på allvar i slutet av maj. Det blir spännande! Kommer hinna med några andra spännande saker utöver träningen under tiden, men det kommer ni nog få se på ett eller annat sätt vid en eller annan tidpunkt.

Vi hörs framöver, samt ett stort tack och/eller förlåt till er som orkat läsa ända hit. 🙂

/Oskar

(Ni som fuskat och scrollat er hit, ni får er utlovade bildbomb, i hyfsat kronologisk ordning. Ni som läst ända hit får också titta på bilderna såklart.)