Kontraster

  1. Sol och värme på Playitas – Härlig kyla och gnistrande snö i Falun
  2. Satsa på idrott och jobb samtidigt – Satsa fullt ut på idrotten
  3. Vara sjuk – Vara frisk
  4. Sara är här – Sara är borta
  5. Inte tävlingssäsong – Tävlingssäsong

Ovan finns ett urval av kontraster jag upplevt senaste tiden, och befinner mig mellan just nu. Kontraster i olika sammanhang både kommer och går, som uppskattas olika mycket. Den första kontrasten uppskattas helt klart. Nummer två också, det är två olika typer av tillvaro som är spännande. Den tredje.. not so much, jag är hellre frisk kan jag säga.

Den fjärde – inte alls. Föredrar när Sara är med. Nu har hon nämligen lämnat mig. Men no worries, hon säger att det bara är temporärt. Det är tydligen cyklingen som kallar. Det är dags nu. Dags att sätta igång. Vårklassikerna is coming. Jag håller alla mina tummar för alla tuffa race hon ska ta sig an. Antar att alla som läser detta också gör det. Full fart! Vad gäller den femte punkten i listan, så är även jag i övergången till tävlingssäsong. Det ska bli oerhört kul att sätta igång, även om jag inte känner mig helt redo just yet. Mer om det nedan!

Och på tal om punkt två. Har ju nu satsat på idrotten i ganska precis två månader. Och jag kan säga som så att det hittills går som smort. Riktigt härligt att kunna fokusera fullt ut på det jag vill. Att kunna prioritera träningspassen till 100%. Visst, det är inte alltid helt lätt mentalt, eftersom man nu har tid att tänka så mycket mer. Till exempel tänka på om allt det jag gör i min idrott verkligen är ”rätt” väg. Och vilken som är ”rätt” väg i så fall? Och vad vägen egentligen ska leda till? Ska nog skriva ett helt inlägg om det senare..

För att fortsätta på temat kontraster då.. För typ två veckor  sedan kom jag hem från ett på många sätt härligt träningsläger på Playitas, Fuerteventura. Sedan var det pang hem till kylan och snön i Falun. Snön har både hunnit smälta bort och komma tillbaka tusenfalt sedan dess.

Och om typ två veckor är det dags att lämna Sverige ännu en gång, för att åka till Playitas – ännu en gång. Hoppas det blir minst lika härligt denna vända! Efter lägret (nu kommer mer om det där med att tävlingssäsongen är på G) far dessutom jag och några andra att över till grannön Gran Canaria och passa på att göra första racet för säsongen! 26 mars går nämligen en Europacupdeltävling i Las Palmas. Ryktet säger att det blir en backig historia på cyklingen, vilket ju är rätt skoj! Olympisk distans är det som gäller denna gång, för den som undrar. Faktiskt har jag bara kört en tävling på olympisk distans utomlands tidigare, och det var min första, i Melilla 2015. Som faktiskt gick ganska bra ändå. Och sedan dess har det blivit mest sprintdistans, som ju är roligast ändå, måste jag ändå säga. Men jag har inga tvivel om att detta blir skoj det med!

Men låt oss backa bandet lite bara. Lägret på Playitas. Både det som var och det som komma skall. Ett elitläger i Svenska Triathlonförbundets regi, typ ”landslagsläger”, där sportchef/simguru/headcoach är Angela Fox.

Att åka på träningsläger och träna massamassa är kanske ett mål för många. Att passa på i solen liksom. Jag och coach Jocke Berggren hade bestämt att jag skulle hålla mig lite lugn och inte träna för mycket, mer träna på som hemma, men att få till det där lilla extra bara. Allt för att hitta den där viktiga kontinuiteten i träningen, och inte dra på sig någon sjukdom. Som jag så lätt gör, uppenbarligen. FYI: 73 sjukdagar hade jag förra säsongen. Lågt räknat. Tänkte försöka minska det med närmare 100% till detta år..

Ett träningsläger för mig är också förknippat med att ha kul. Att hänga med resten av gänget och skratta mycket. Det är inte ett mål, utan det är något som automatiskt sker. Sjukt roligt hade vi. Tyckte jag i alla fall. Och träningen flöt på riktigt bra den med. Den gör ju lättare det, om man har just kul samtidigt. Angelas simtips och teknikövningar har förändrat min simning lite till det bättre, och jag hoppas kunna ta fler kliv framåt där. Förutom många fina simpass fick vi även till bra cykling på ön, samt fina löppass på grusvägarna.

Hann även med att bränna av 3000 meter på tid, på banan i grannbyn Gran Tarajal. Det var första fartpasset sedan september (förutom några dödsfyrahundringar som jag fick till i Falun, strax innan avfärd söderut). Inga världsrekord, men 9:47 är ändå bra fart för att vara mig, när man sprang sådär rakt av utan pacing. Tyvärr fick jag också in tre sjukdagar (fuck.. 100% minskning gick i stöpet rätt tidigt alltså) i början av lägret, men tror inte det var ”mitt” fel riktigt, att det var jag som var klen. Utan det var nog något virus som spred sig från någon annan, då fler hade problem. Trist att vara sjuk på läger, men då hann man ju se på film och sådär i alla fall. Det är ju alltid kul.

Och för att återknyta till rubriken. Kontraster. Tänkte bara passa på att säga att det är sjukt härligt att vara på träningsläger i solen, med nästan ingen transport- eller förberedelsetid till träningspassen, och med frukost och middag serverad i massor.. Men, jag tror att man mår bra av att blanda upp det hela lite, skapa sig lite kontraster. Till exempel att bo i Falun, i sin egen lägenhet, med vänner och familj, cykla i velodromen, åka skridskor, snöcykla, åka skidor, njuta av kalla vinterdagar med gnistrande snö som knarrar under skorna. Med några dagar kvar av lägret längtade jag till och med till att få komma hem och åka långfärdsskridskor en sväng. Så lite av varje är nog bäst, helt enkelt! Dessutom skulle man ju inte uppskatta träningslägertiden lika mycket om man inte fick prova på en annan tillvaro på hemmaplan.. Kanske.

playan-2 playan-6 playan-5 playan-4 playan-3 playan-3 playan-2 playan-4

Hörs snart igen!

/Oskar

 

Annons