- Har Oskar helt tappat greppet om verkligheten? Kanske.
- Har han fått hybris? Möjligt.
- Vet han vad han ger sig in på? Nej.
- Kommer han i slutändan tycka det var värt det? Förhoppningsvis.
Jag är sedan över ett år tillbaka Civilingenjör i Energisystem.
En utbildning som gav mig oerhört mycket under sex år av mitt liv. Jag har skapat mig en trygghet i Falun med ett roligt och spännande arbete på Falu Energi och Vatten, med flexibla arbetstider, lagom arbetsbelastning och lön varje månad. Framtiden ser ljus ut.
Sedan flera år tillbaka är det något som gnagt inom mig. Något som jag känner att jag inte har gett tillräckligt med utrymme. Något jag inte utforskat ordentligt. Flera år av tankar har nu blivit till en idé och resulterat i handling. Jag har fått höra att det aldrig kommer ett perfekt tillfälle att kasta sig ut i det okända.
I onsdags gjorde jag min sista arbetsdag på Falu Energi och Vatten.
En sådan idé kan generellt ses som dålig. Massa risker och skador och utbrändhet och onödiga fysiska/mentala påfrestningar och sjukdomar och ekonomiska problem och utebliven pension och obetalda studielån och mer därtill, för att inte nämna jantelagsbrott och marknadsföring av sig själv och sociala medier och eventuell ytlighet, och inte minst det faktum att inte bidra till samhället på normalt sätt med att betala stora mängder skatt och utföra något vettigt uppdrag för något vettigt företag, att liksom välja sig själv före samhället.
Jag har inte någon masterplan och har inte planerat hur detta ska gå till i minsta detalj, och förberett med sponsorer och alla pengar jag kan behöva. Det kanske man borde ha. Kanske borde man vänta tills man vunnit sitt första VM och därefter få allt serverat per automatik. Kanske kommer projektet inte att pågå för evigt. Kanske bara till slutet av 2017 års säsong. Vad vet jag?
Det mesta talar alltså emot denna idé. Men samtidigt, varför inte testa att göra någonting man verkligen gillar fullt ut för att se hur bra man kan bli på det? Plötsligt är man för ”vuxen” i både kropp, sinne och tillvaro för att inse att det är försent att testa. Så varför inte testa nu istället för att ångra sig sen? Och om man inte känner ånger, kanske man i alla fall kommer undra vad som hade kunnat hända om man testat?
Så, nu testar jag. Jag ser fram emot detta äventyr och oavsett hur det går är jag säker på att det kommer vara oerhört spännande och lärorikt på vägen.
Jag skriver inte detta inlägg för att be om ursäkt för mina beslut och handlingar. Jag har bara kommit fram till något som jag är oerhört taggad på att genomföra. Jag vänder upp och ner på min tillvaro och ger mig själv möjligheten att följa en dröm. Tanken på det hela gör mig väldigt glad. Och lite nervös.
Hoppas att ni där ute är intresserade av att följa mig på den här resan, eller vad man ska kalla det. Resa, test, försök, projekt, idé, äventyr. För jag kommer inte klara det på egen hand.
Jag kommer nämligen att vara i behov av allt stöd jag kan få. Om det så är i form av ett uppmuntrande leende eller ett ärligt sms eller att du och ditt företag vill samarbeta med mig kring någon spännande idé, så kommer jag att se allt som värdefullt.
Som kickoff till det här projektet har jag varit ett par juliga dagar i vackra, snöfyllda Grövelsjön med härliga familjen och släkten från Gotland. Och just nu är det Gran Canaria som gäller, med mitt stöd i tillvaron: Sara P. Tio dagar av träning, sol, och vila. Hurra!
Hursomhelst. Här kommer ett förtydligande eftersom typ ingenting ovan står i klartext. Jag kommer att satsa heltid på mitt idrottande under en tid framöver. Med start nu. Vi får se hur det går, låt äventyret börja! Vi ses, världen.
Jag har många att tacka för hjälpen som bollplank när alla tankar snurrat i huvudet för mig, och många att tacka som vill hjälpa mig med det här! Ingen nämnd ingen glömd. Men vi ska inte ropa hej ännu, resan har precis börjat och vi får se vart allt tar vägen! Men något som är säkert är att: Det Blir Kul.
/Oskar
Oskar Djärv 