Då har det varit nationaldag igen. För över en vecka sedan, förvisso. Och ända sedan förra årets nationaldag fanns en tanke om att köra sprinten på Saltsjöbaden igen. Den som jag så härligt vann förra året. För två månader sedan såg jag inte överhuvudtaget att jag skulle varit tävlingsbar vid det här laget. Men förra helgens andraplats i Hallsta vittnade om att jag kanske är det trots allt. Jag gjorde en intervju inför tävlingen, för Saltsjöbadens Triathlonsällskap. Den kan ni läsa HÄR.
Så efter att ha fått ett bra cykelrace i benen (Arlanda Test Track Race på fredagen) och flera stabila träningstimmar simning, cykling och löpning under helgen.. så var förhoppningen om god form ganska hög, men med viss oro för slitenhet. Att dagen innan ha hetsat omkring hela halva kvällen/natten med att fixa diskhjul (stort tack, Louise Rundqvist för lånet!) och packa grejer för att 3,5h sömn senare stiga upp kl 04 för avfärd mot Saltis gjorde inte saken direkt bättre. Som kronan på verket hade jag köpt en ny tempohjälm som jag lackerat om och donat med under helgen, men den glömde jag såklart kvar på parkeringen i Falun. Men snälla Mikael Nelker fixade snabbt fram en kruka jag kunde låna, och efter att ha blivit varmt välkomnad vid det fina tävlingsområdet på morgonen så var nerver och energi på plats.1
Loppet
Fick till en helt okej start, och höll koll på Ludwig som försvann iväg tillsammans med simmaren och geniet Axel Bååthe. Jag hamnade med Daniel Nöu och en kille till, i en jagande grupp. Kände att jag kunde trycka på i bra fart utan att stumna. Bättre känsla än i Hallsta veckan innan med andra ord. Kom upp 30s efter Ludwig som var först upp. Gjorde en bra växling och var strax efter Daniel Nöu (som för övrigt är en mycket lovande och ung kille!) ut på cykeln.
Gjorde sedan en riktig kanoncykling. Inte en sån där cykling där jag känner mig helt odödlig och kan trampa allt jag kan utan att bli trött, men där i trakterna i alla fall. Susade förbi Ludwig efter en fjärdedel av banan ungefär, tog över ledarmotorcykeln framför mig, och fortsatte distansera de andra bakåt. Grym känsla. Vid vändpunkten hade jag lite koll på de andra bakom, och efter de 10 km på hemvägen klev av cykeln utan att veta hur stor ledning jag hade.
Ut på löpningen var det bara att kuta så mycket benen pallade. Kände av cyklingen men kunde springa på förvånansvärt lätt. Kändes skönt och snabbt, men jobbigt.. Efter ett varv av tre ropade Donato Campanini (som tyvärr inte var med och tävlade) att jag hade haft en stor ledning efter cykeln. Det gav kraft och jag sprang vidare. Inför sista varvet ropade han igen att jag fortfarande hade ganska stor lucka och att det fanns chans att vinna det här. Då plötsligt insåg jag vad jag ställt till med. Skulle jag vinna? Hade ju egentligen sprungit och väntat på att Ludwig och kanske nån annan skulle springa om. Blev lite nervös över situationen men sprang vidare. Efter sista varvet såg jag ingen bakåt och kunde springa in på upploppet mot seger, rörd av glädje.
Oerhört tacksam över att kroppen vill fungera!
RESULTAT
Intervju med Avesta Tidning
Inför sprint-SM i Uppsala
Nu har det gått snart 1,5 vecka sedan den härliga dagen på Saltis, och på lördag kl 18:00 är det dags för SM. En tävling som var ett av huvudmålen när jag satt och säsongsplanerade i vintras. Det är fortfarande en tävling som jag vill att det ska gå bra i, och jag ser väldigt mycket fram emot att få stå på startlinjen. Formen är helt okej och jag har fått till fler bra pass efter Saltis, utan bakslag, så det ska bli riktigt kul på lördag!
Dagen efter (söndagen) är det stafett-SM också, och förhoppningsvis har vi ett lag på startlinjen som består av medlemmar ur min nya och nyformerade klubb – IF 30K.se. Det ska bli spännande att få utmana starka lag såsom IF Mantra Sport, Västerås SS och de andra. Ett riktigt kul koncept där det är extra kort och extra hårt, med härlig lagkänsla.
Återstår att se hur allt går!
Foton: Michaela Yllmark / Saltsjöbaden Triathlonsällskap
Ha det gött.
/Oskar
Oskar Djärv 