Påskpyssel

Tjena!
Senaste dagarna har jag spenderat hemma i Avesta, av tre olika anledningar:

1.
Träffa min allra bästaste och käraste familj såklart!

2.
Kuggade senaste besiktningen med min fina Opel Astra. Helt otroligt. Den är ju bara ett par år gammal (18), har inte gått så många mil (typ 25 000), står alltid i varmgarage (nix), använder alltid motorvärmare (nej), fixar alltid minsta lilla fel innan de blir för stora (eh, nej), inte en tillstymmelse till rost (tvärtom)… Hursomhelst, jag (Opeln) kuggade. Då brukar det vara smidigt (billigast) att ta ett snack med farsan om saken innan man kontaktar någon verkstad.

3.
Mor och far som ju driver det fantastiska familjeföretaget S. Djärv Hantverk AB, där deras handsmidda verktyg för träskärning är högt eftertraktade över hela världen. Kunderna bryr sig inte om eventuella långa leveranstider, för bra grejer är värda att vänta på. Och nu stundade då en leverans av virke, som senare ska bli skaft till verktygen. Denna leverans sker ungefär vart femte år och när farsan varit ner med lastbil till Västergötland och hämtat virket så gäller det att hela familjen är med och lastar ur alla dessa ton trä!

Men nu till den lite mer trista biten av detta inlägg.

Som ni kanske kan se på några av bilderna (om ni känner igen mig) så har jag under senaste tiden odlat en mindre mängd spretig och gles behåring i ansiktet. Detta är något jag vanligtvis inte brukar ta mig för, eftersom det ser lite.. sisådär ut. Även om ni kanske känner igen mig så känner jag tyvärr inte igen mig själv, eller rättare sagt så känner jag inte igen min kropp.

Ända sedan efter januarilägret på Playitas har det nämligen varit lite på och av med träningen. Vill inte rabbla upp allt för döva öron, men det har varit/är: svullna halsmandlar, en längre magsjuka, halsont, feber och nu senast knepiga nässelutslag på kroppen som kommer och går med tillhörande kallsvettningar. Sjukvården är inblandad och det hela är oklart, men jag tycker att jag lyckas okej med att inte stressa upp mig över situationen i alla fall.

Känner ändå att jag vill dela med mig av detta med er som läser. Mina förhoppningar är givetvis att komma tillbaka till en stabil och kontinuerlig träning som det är tänkt. För att sedan komma igång med en säsong jag sett fram emot länge. Med tävlingar i Sverige, Tyskland (med nya laget TuS Griesheim), Italien (med nygamla laget DDS Triathlon) och på andra ställen ute i Europa/världen. Jag kommer dit, jag kommer vara i form, och det kommer bli kul.

Men jag håller lågan uppe! Bland annat genom att låta mig bli nostalgiskt ibland, och till exempel titta lite på bilder och klipp från i fjol, till exempel den här gamla godingen: https://www.youtube.com/watch?v=c3xuNPEogp4

En annan kul (men samtidigt sorglig) grej är att jag slutar jobba på Reningsverket på torsdag, men börjar istället jobba på ett spännande projekt dagen efter! Fortsatt inom Falu Energi och Vatten, men på Återvinningsdivisionen. Mer om projektet senare, men det hela kommer ske på 50 % en tid framöver, vilket jag tror kommer gå bra att kombinera med träning, vila och eventuella resor och små läger.

Ha det gött!

/Oskar

PS: Har som ni ser englifierat flikarna här på hemsidan, så att icke-svenskspråkiga i alla fall kan hitta fram lite, men inte hela vägen.. Har också lagt till en ny flik som täcker saker och ting jag har till salu. Kolla gärna in den och se om det är något ni hittar!)