Hej!
Dagens inlägg i miniserien kommer kort att ta upp omställningen det innebar, för mig, att flytta hem till Sverige. Inte särskilt intressant kanske, men jag tycker det är lite spännande.
Nu har jag befunnit mig i Sverige sedan drygt fyra veckor tillbaka. Det har skett en omställning från den irländska disciplinerade tillvaron, till den svenska lite mindre strukturerade tillvaron. Man kanske skulle kunna tro att det skulle vara tvärtom, men i mitt fall så var det lättare att få igång en bra rutin med träning, mat, skola, sömn på Irland. Då var det mestadels bara mig själv jag behövde tänka på, och inte särskilt många oplanerade aktiviteter som skulle betas av. Sånt är skönt, eftersom man då kan få ut mycket av sin vakna tid.
Här i Sverige har jag bott mestadels i Avesta, men även en liten stund i Uppsala, samt en kortis i Falun. Jag arbetar skift på Outokumpus stålverk här i Avesta, och försöker hänga med min familj så mycket det går. Men det är svårt få in en bra vardagsrutin när man flänger runt mellan städer, när dygnet vänds runt stup i kvarten, och allas planer inte riktigt klaffar hela tiden. Det som främst blir lidande av detta är träningen, tyvärr.. Men detta är väl kanske hur ”vanliga” vardagar brukar ser ut, så nog ska väl jag klara av en omställning likt denna. Lite kött på benen har man väl fått av sin Irlandsvistelse. (Det är väl i och för sig såhär somrarna brukar se ut för min del, men det blev desto mer påtagligt just iår kände jag..)
Det är ju inte så att jag lider av att dagarna blir småstressiga. Det är väl mest det att man inte pallar välja bort saker som är skoj!
Bror Jesper var tvungen att visa upp sina färdigheter på enhjulingen när familjen Djärv hade sammankomst för att fira syster Emmas avslut av grundskolan.
Så, nu vet ni hur det ligger till! Nästa gång kommer ett avsnitt om min idrottsliga verksamhet sedan jag kom till Sverige. Det blir väl spännande?
Ha det! /osdj
Oskar Djärv 