Om man räknar antalet timmar jag spenderat på turistande fot här på Irland, så är jag nästan helt säkert på att jag sett mer av Irland från cykelsadeln. Ju mer man vill se, desto längre får man cykla. Win-win. För någon vecka sedan cyklade vi exempelvis längs en sightseeing-väg, och ut på ett ställe som kallas Old Head. Nästan hela vägen ut på udden. Solen sken och det fanns mycket kräm kvar i benen. Kanske gjorde de fina vyerna att jag inte blev trött.. för att kunna avsluta en 4.5h lång cykeltur, där över halva gänget har väggat, med en 5km lång stigning och dessutom en liten spurt på slutet, det kräver fan lite kräm det.
Old Head. Vi var inte hela vägen ut, men nästan. Fint! (Bild tagen från http://weddings.kinsale.ie)
Det lustiga var också att det sent på kvällen innan detta cykelpass slog mig att kassetten på cykeln satt löst som bara den. Klockan började närma sig 01 och det var bara att sätta igång, utan några direkt anpassade verktyg, vilket gjorde att det hela tog lite längre tid än vad det brukar kunna göra vid liknande tillfällen. Dessutom var allt i stort behov av rengöring, sand och gammal olja och annat bajs var skapligt ingrott. Men tillslut blev jag klar!
Usch, så här grisigt får det inte se ut. Orkade dock aldrig ta någon ”efter”-bild, men oj vad fint det var efteråt!
Långpassen kräver sina bananer.
En annan grej som är intressant är att det ibland kan uppstå hinder längs vägarna som man inte är direkt van vid i Sverige. Det sker exempelvis relativt ofta att hundar springer ut från sina tomter och börjar skälla och springa bland hjulen.. Det är mindre lustigt. Andra grejer är att vägen plötsligt kan vara översvämmad! Det är lite mer lustigt.
Som tur är har man klämt in ett och ett annat simpass mellan cykelpassen, annars hade det varit tufft att ta sig fram i dessa lägen.
Tack och hej. Leverpastej.